Ser en intressant film om ”Boredom” och dess risker. Och innan jag sett den klart är jag bara tvungen att ”skriva av mig”. Och innan några missförstånd sker så tycker jag att lärande och utbildning är det viktigaste en människa kan ägna sig åt, under hela sitt liv, då – synd bara att man i dagens skola inte får nyttja människans inneboende vilja att lära utan tvingas hålla på med styrning, bedömning, kontroll och mätning istället – glädjen att lära reduceras till en bokstav, ett betyg. Synd bara att det blivit syftet med skolan istället för lärande och utbildning. Synd bara att vi inte kan leverera lärande för ALLA unga idag utan bara för vissa.

Negativ stress vill INGEN skapa ändå gör vi det

Först från filmen: det finns egentligen ingen forskning som gått in på djupet kring tristess, men vissa experter finns. Bl a har man gjort vissa försök och slagit fast att när man blir uttråkad speedar hjärnan upp – tiden verkar gå långsammare. Det känner jag till. En annan effekt är att det bildas Kortisol när man är uttråkad som har en nästan oändlig lång lista med negativa effekter på kroppen och psyket (och som säkerligen är orsaken till hela västvärldens alla hälsoproblem). Ja, och sedan pekar man på vetenskap och rapporter och de situationer när elever tvingas sitta still (inte bra), repetition och brist på lek – dessa tre är viktiga hörnstenar om man vill skapa tristess och tråka ut människor riktigt ordentligt. Det gäller även att se till att man inte kan påverka sin egen situation också – det är viktigt. Jag har inte riktigt tänkt att jag varit stressad när jag varit uttråkad, men när jag 2008 nån gång slutade med nikotin och ersatte det giftet med en iPhone fann jag liksom nån slags lugn och ro. Jag har varit uttråkad i större delen av mitt liv, speciellt i skolan. Är det likadant nu alltså, sisådär 35 år senare?

Tristess är en form av stress alltså (då bildas Kortisol) och jag läser lite här och där (research vet ni) på Internet och bilden är ju inte helt enkel. Stress är både bra och dålig.

Människor upplever stress när de märker att det finns en obalans mellan de krav som ställs på dem och de resurser de har tillgång till för att klara av dessa krav. Trots att upplevelsen av stress är psykologisk så påverkar stress också människors fysiska hälsa. Vanliga faktorer inom arbetsrelaterad stress är t.ex. brist på kontroll över arbetet, olämpligt ställda krav på arbetstagarna och brist på stöd från kolleger och ledning. Stress orsakas av en dålig matchning mellan oss själva och vårt arbete, dåliga relationer och närvaro av psykologiskt och fysiskt våld på arbetsplatsen samt av konflikter mellan våra roller i och utanför arbetet.

I vuxenvärlden finns det regler, stöd och en självklarhet att motverka negativ stress. Men om inte skolan lyckas med sitt uppdrag att anpassa sig till varje elev, upplever oftast den enskilde eleven stress. Negativ stress. Antingen p g a för mycket att göra eller för lite.

Ur en liten skrift av ISM – Institutet för stressmedicin på uppdrag av Region Västra Götaland, fortsättningsvis:

Symtomen av långvarig stress varierar från individ till individ, men följande symtom är vanliga:
Kroppsliga symtom
Huvudvärk, tryck över bröstet och hjärtklappning, orolig mage, yrsel, värk i nacke och axlar är några exempel. Sömnstörningar och trötthet större delen av dagen är andra vanliga symtom.
Kognitiva symptom
Koncentrationen blir sämre, man kan få svårt att läsa böcker. Minnet kan påverkas och man har svårt att hålla många bollar i luften samtidigt.
Psykiska symtom
Nedstämdhet, hopplöshet, depression, ökad oro och panikångestattacker är vanliga symtom. Ångest kan visa sig på olika sätt både fysiskt och psykiskt.

Jag ser massor med symtom (nä, symptom är bäst) i statistiken för hur elever upplever dagens och gårdagens skola.

Och det finns ju då positiv och negativ stress, som sagt, detta stycke sammanfattar det bra:

Positive stress is called Eustress. It can give an extra burst of adrenaline to help you accomplish goals and meet deadlines. Eustress provides mental alertness, motivation, and efficiency. Eustress can increase self-esteem.
The way you perceive stress affects its impact on your health. People who view stressful situations as chances for growth usually avoid stress-related symptoms. In that sense, stress can be beneficial.
Negative stress is called Distress. It occurs when your body cannot return to a relaxed state even in the absence of the stressor.
— Emotional signs of distress include: persistent hostile or angry feelings, increased frustration with minor annoyances, nervousness, lack of concentration, anxiety, and depression.

Så det är ju den positiva stimulerande stressen man vill skapa och sedan vill man undvika den negativa. Upplevelser av stress kan hanteras på olika sätt beroende på vem man är, och vi är alla olika.

Vilket är syftet med skolan? Vem är den gjord för egentligen?

Låt mig ta ett konkret exempel. En helt ny hypotetisk lag träder i kraft där varje lärare över 50 år sätts framför en dator och ska spela World of Warcraft och andra spel i en tävling ihop med 25 andra lärare i samma ålder, till hjälp har de en elev som behärskar de flesta spel – efter åtminstone 9 år ska de vara klara och de har närvaroplikt. Situationen som skapas genererar en oerhört negativ stress eftersom lärarna aldrig spelat spel. Varje dag får lärarna nya spel att prova, och de som inte hunnit klart sina nivåer får hemläxor. De som fortfarande inte behärskar sina spel och har klarat ut dem får helt enkelt ett dåligt betyg bara. Hur lång tid tror ni det tar innan lärarna går därifrån, och ut från skolans område för att aldrig komma tillbaka? Hur skulle man effektivast och mest pedagogiskt utbilda dessa herrar och damer?

Samma situation för elever som ska lära sig spel är precis tvärtom, tror jag. De skulle uppleva en positiv stress, och de som klarat nivåer skulle tipsa och hjälpa och peppa de elever som inte klarat etc. Lusten att lära skulle vara maximal även om spelen handlade om matte, fysik eller geografi.

Så är det konstigt att vi alla upplever situationer olika? Oberoende av situation är det hur individer upplever situationen som är avgörande för om den negativa stressen uppkommer eller inte. Så jag undrar stilla, för vem och vilka har vi skapat dagens skola? Är det för dagens elever? Eller är det bara en oförmåga till anpassning vi ser – efter över 25 år av Internet? Eller ännu värre – SKA skolan vara stressande och pressande för att på så sätt slå ut de som inte klarar det? Ska elever tränas till att må dåligt och helt enkelt lära sig att skärpa till sig och bli starka och de som inte klarar det kan vi skita i? Och de som är så uttråkade i skolan att de hamnar i depression, det är det naturliga svinnet? Eller är det ÄNNU värre – är det okunskap hos dem som styr och ställer i skolan och bristen på ledarskap som gör att ingen förändring sker i skolan på riktigt? Är det vuxnas inkompetens som gör att vi vägrar att sätta elevernas behov främst? För visst vill vi alla att våra barn ska gå igenom skolan åtminstone helskinnade, men helst även sugna på livet, fulla med energi och matade med positiv optimism? Är det någon som inte vill det? Om nu unga upplever negativ stress i skolan borde vi inte göra nånting åt det då om nu skolan är för dem?

År efter år, samma utslagnings- och ohälsofabrik.

Jovisst, 9 av 10 elever är trygga i skolan – jättebra. Men att två elever i varje klass riskerar att slås ut från samhället innan de ens fått chansen är en katastrof och en skandal som år efter år får fortsätta helt okritiskt av våra beslutsfattare. Jo, så klart deras (läs Jan Björklund) lösning är ju att stressa och pressa än mer och att tråka ut eleverna ännu mer. Precis det som orsakar problemen från första början.

Tänk om det är platsen skolan med sin industriella historik som är grundorsaken till all negativ stress? Gamla skolan med läxor, kvarsittning, betyg, bedömning, klassrum, 1/25 lärare per elev, lektion, ständiga prov och pekpinne självt är orsaken till att den inte fungerar?

Att skolans struktur är så stel och icke-anpassningsbar att egentligen INGEN elev får rätt stimulans utan hela tiden lider av antingen stress för att det är för mycket eller stress för att det händer för lite är t o m brott mot skollagen.

Och under 7-15 års tid, då. Jo, jag tror det finns drop-outs redan i 7:an. Hur drop-out-nivån ser ut för lärarna vet jag inte (googlar, 1 av 4 har lämnat läraryrket mellan 2007-2012), men medan lärarna kan byta jobb får eleverna sitta kvar i vanmakt, stress och tristess.

Skolan i sin bästa form tror jag verkligen ÄR som paradiset på jorden (närhelst lärande sker egentligen), man ska banne mig längta dit, lärande är ett idealtillstånd. Jag beundrar de lärare och de skolor som når dit trots det obefintliga nationella och kommunala ledarskapet.

Skolan ska GE energi och det SKA vara kul att gå dit, träffa kompisar och lära sig saker. Man SKA banne mig få utvecklas och få känna sig bättre och bättre där, varje dag. Man ska känna sig omtyckt, uppskattad, välkomnad och fri. DET borde vara en rättighet om nån för varenda unge.

Vi behöver skapa gemensamma strukturer, regler, ansvar och förutsättningar för att förhindra motsatsen. Varenda liten avvikelse måste lyftas fram och dess orsak minimeras annars har skolan i sin nuvarande form förlorat sitt existensberättigande. Elever mobbar andra för att de är uttråkade, de blir våldsamma för att de är uttråkade, de förstör undervisningen för att de är uttråkade, de börjar med droger för att de är uttråkade, de slutar skolan för att de är uttråkade, de blir samhällsfientliga för att de är uttråkade. De blir sjuka för att de är uttråkade. De blir dataspelsberoende för att de är uttråkade. De struntar i varenda prov, betyg, uppgift för att de är uttråkade. Etc.

Och sedan hör och häpna finns det på fullt allvar vuxna och lärare som tycker att barn måste lära sig att ha tråkigt.

Nu ska jag fortsätta kolla på filmen. De ställer frågan om ifall att man medvetet skulle vilja skapa en plats som tillverkar tristess och annan ohälsa, hur skulle den se ut? Jag vet redan svaret. Många elever därute vet redan svaret allt för väl, sorgligt nog. Vi vuxna, allihop, har skapat ett system som systematiskt skapar en stress hos unga, sedan förfasas vi över ungdomen, kulturen, lärarutbildningen, föräldrarna, eleverna etc. Jag tror vi måste vända på kuttingen och syna strukturen i och helhetssystemet skolan. Den är INTE motiverande idag men skulle kunna bli om vi designar om lite.

Det finns många vettiga synpunkter i filmen och sedan referenser till forskning men det är många förhastade slutsatser och frågor som vanligt. Men så blir det när man gör film. Så blir det när man skriver texter som ska väcka tankar. Vi behöver alla bli väckta, tror jag. Vad är det vi gör mot våra barn? Inte f-n är det några tjänster om vi tråkar ut dem till den grad att de får fysiska symptom, hoppar av tåget eller gör andra elever illa dagligen…

Kategorier:Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#varförskola