Jag vet inte men, det känns som om tiderna har förändrats!

Flera artiklar som publicerats i dagarna ger mig hopp faktiskt. Det är så oerhört befriande att någon annan kommer med samma slutsatser som jag kommit till. Jag har förstått att Montessori-skolor är väldigt bra och står för väldigt sunda och bra värderingar med barnen och lärandet i fokus.

Jag läser ur wiki:

Enligt montessoripedagogiken kommer barnen att vilja lära sig mer, om barnen har roligt när de lär sig. 
Läraren ska inte ha en framträdande roll i klassrummet. Blir det problem ska läraren finnas där för att ge råd och hjälp. Om barnen behöver ledning så ska läraren finnas till hands, men endast för att ge barnet skäl att lära sig. Läraren ska endast uppmuntra inlärningen, och hjälpa barnet att lära sig självt, inte ta kontroll över barnet och beordra eller ställa krav.

Gott så. När jag letar efter resultat så ligger generellt sett kunskapsresultaten högre i snitt, men trenden är sjunkande. Så helt bra är det ju inte. Jag börjar tro att det är stress som ligger bakom det mesta av allt, samtidigt får jag höra att man t ex delar upp prov på en del ställen. Blir man inte klar med provet så fortsätter man nästa tillfälle. Helt otroligt sunt ju. Och detta i vanlig kommunal skola.

Jag läser även om Vittraskolors resultat också, ni vet där man inte har klassrum. Men det verkar som eleverna inte var nöjda med studieron. Hmm, ge 20 barn fritt utrymme så sätter de inte sig och läser bok, direkt. Jag gillar dock hela konceptet starkt. Ett studiebesök vore på sin plats.

Om man ska göra nått roligt och vettigt (som att träna/spela fotboll) så är det inte bara att slänga in en boll bland 14 grabbar egentligen. Man kan spela spontant och så men där kan det lätt bli tjafs om dittan och datten, ska man göra något seriöst behövs ledarskap, överenskomna regler och ordning och reda. Men inte sån ordning och reda som en major i civila kläder skulle föreslå. Den fungerar inte på dagens barn. Auktoritetstro funkar inte heller. Ömsesidig respekt funkar bra och sedan vuxennärvaron och nån som säger ifrån när det inte fungerar. Nån som ser till att där finns en omtanke. Nån som ser till att man lär vad som funkar och inte och ser till att förutsättningar förbättras hela tiden. Frihet är bra men frivillighet bättre.

Så jag blir konfunderad kring både Montessori och Vittra. Vad är det för faktorer som är lika och som skiljer från vanlig kommunal skola? Vad för man för effekter när man tar bort klassrummet. Någon får gärna upplysa mig. 

Sedan läser jag artiklar från Finland där man ska ta bort skolämnen och ersätta med större ”topics” typ EU… Och sedan utifrån de större ämnena ska man lära sig de mindre. Underbart, ju. Här ryker lektionen, ju! Snacka om reformer som leder framåt. Jag läser även en artikel om att man kanske ska minska på hamdskrivandet och istället hålla på med inmatning från keyboards. Låter som musik i mina öron. Lägg därtill fokus på att inte hetsa barn med ständiga prov. Lägg därtill gott om vuxna, gott om lärare och specialpedagoger. Ja, allt detta tycker jag är kanon.

Men jag tycker fortfarande inte att vi ska mäta skolan efter vad unga presterar i omotiverande PISA-prov, det ÄR inte skolans resultatmål eftersom vi har välfärd här och har en helt annan uppfattning kring verkligheten än dem i t ex Polen. Vi ska inte tävla med andra länder, inte ens med Finland. Vi måste sluta med hetsen, stressen och fokuset på kortsiktiga resultatmål. Vi måste skulle fokusera på resursbrist och istället tänka på de oändliga resurser som finns. Däri ligger framtidens lösningar. 

Skolan får aldrig bli ett problem – det är en lösning.

Kategorier:blogg100, framtiden, Samhällsutveckling, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100