Vi har en förändrad arbetsetik – deal with it!

Finland är ingen förebild, nej. Jag läser artikeln och håller med kring vissa påståenden, men delar inte slutsats överhuvudtaget. 

Den enda utbildningspolitiskt relevanta lärdomen tycks vara att det finns risker med att införa elevstyrd undervisning och ett alltför egalitärt förhållande mellan elever och vuxna i skolan.

Jag anser att man måste se till att ta sig igenom HUR man ska jobba med elevinflytande och skapa relationer = bygga socialt kapital redan i skolan. Det är inte lätt men att gå bakåt och försöka minska relationer, öka avstånd mellan lärare och elever är vansinne. Då kan vi börja räkna på uppåt 20%s utslagning av elever istället för som nu katastrofala 10-13%. Priset för utslagning ligger på 144 miljarder per årskull. Dessa pengar läggs på reparerande åtgärder men skulle kunna användas till annat för att minska utslagningen. Vägen är framåt, inte backa till 60-talet med allt vad det innebär. Det är lönlöst, fruktlöst, värdelöst tänkande eftersom de unga har en hel värld (en HEL värld med möjligheter) UTANFÖR skolan. Skolan måste bli bättre och intressantare än världen utanför den. Det är en naturlag, det är fakta, det är logiskt.

Om vi nu inser att vi inte kan minska relationerna mellan vuxna och barn står vi inför ytterligare ett problem: den nuvarande och kommande lärarbristen och kommande stora pensionsavgångar för speciallärare och specialpedagoger. Det är en omöjlig ekvation om vi inte lyckas med att få in fler lärare eller kanske bara fler vuxna i skolan? Hur får vi fler lärare? Är det genom att styra och ställa och kontrollera ännu hårdare och att detaljstyra mer? Lockar detta ofria jobb fler lärarstudenter? Detta jobb med elever som inte ens vill vara där? Nej. Öka friheten, se till att effektivisera och dra in fler vuxna i skolorna. Ge upp tanken om den Allsmäktige läraren, det Heliga klassrummet och den Heliga predikan – eh, förlåt, Lektionen.

Börja jobba tätare med samhället i skolan och skolan i samhället – jobba med interaktion och jobba effektivt.

Jag tar med mig detta citat från artikel:

Dylika samhälleliga omvälvningar karakteriseras till en början av en stark arbetsetik och betoning på utbildning, eftersom hot om fattigdom lever kvar i befolkningens medvetande. Resultatet i Finland var en ”utvecklingseffekt” som kraftigt ökade elevernas resultat.

Dvs vi upplever detta i länder som Polen, de peakar nu i PISA men kommer som Sverige dala allteftersom välstånd ökar. PISA är fortfarande inget relevant mätetal för sådana länder som t ex Sverige. Vi är bättre på helt andra saker t ex skapa relationer mellan kulturer, t ex jämställdhet, jämlikhet, tolerans, t ex entreprenörskap, t ex innovation. Att vilja gå tillbaka och få bra PISA-resultat igen är som att försöka åka tidsmaskin dvs att få tillbaka sämre välstånd etc så att arbetsetiken förändras till att vilja plugga stenhårt för att föräldrarna ska få flytta till hus med trädgård eller få råd med vrålåket.

Arbetsetiken idag utgår från varje individ och inte från massutbildning och auktoritetstro. Den försvann nånstans på 1970-talet.

Arbetsetik är den etik som framhåller vikten av flit och plikt i lönearbetet. I etiken ingår också en tro på det moraliskt riktiga i att arbeta och i att arbete förbättrar karaktären.

Arbetsetiken idag utgår från nätverkande, INTE från hierarkiska organisationsformer. När ska detta förstås bland våra beslutsfattare? Man utgår inte från plikt eller arbetsmoral (att jobba åt andra) utan man kan faktiskt tro på att skapa sig en egen verklighet och framtid utan skolans stress och press, det visar inte minst media prov på.

Charles_Bukowski_Quote

Ja, det finns risker med välstånd och utveckling, men det innebär inte att vi ska minska på utveckling och välstånd. Vi måste ÖKA på utvecklingen och anpassa skolan efter den verklighet vi har. Om vi har utvecklats så mycket att vi har elever som är som bilar i förhållande till hästar kan vi inte fortsätta mata eleverna med hö – de behöver annat bränsle. Slutsatsen kan inte heller vara att ta bort bilarna.

För fasen, nyttja den kapacitet som finns i dagens elever och erbjud individanpassad undervisning både i realtid synkront när det är möjligt och även asynkront/synkront via Internet när det behövs. Se till att våra unga kan levla och utvecklas i egen takt och utifrån egna förutsättningar, det är där vi hittar motivation och arbetsetik idag.

Varför lägga tid på meningslösa saker? Varför sitta och vänta? Varför tvingas göra saker som är för svåra hela tiden?

Att våra unga undrar vad de har att göra i skolan överhuvudtaget idag är inget annat betyg på skolan att den är fullständigt förlegad. När vi fortfarande utbildar unga till att passa 60- och 70-talets arbetsmarknad och när vi samtidigt konstaterar att dessa jobb försvinner p g a effektivisering, automatisering och robotar börjar det snurra ordentligt i huvudet på mig. Sedan läser jag att Folkpartiets mål med skolan är att bli bäst på PISA och jag läser att regeringen ska ”rädda jobben”. Dvs de jobb som industrin och tjänstemannasektorn vill bli av med. Det går inte ihop sig! Hallå!!

Låt oss flippa hela skolan, tänka nytt, prova nytt (Tack fröken Flipp – Lotta Karlsson) och framför allt låt oss utbyta konkreta och seriösa tankar och idéer utan att flumma och drömma om hur det var förr. Nu är nu, och framtiden är den enda tid vi har kvar! Gilla läget.



Kategorier:debatt, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: