Vi har en läroplan som varken politiker eller en del lärare eller förstå-sig-påare inte ens verkar ha läst. Varje gång jag läser i den blir jag glad. Sedan via sociala och osociala medier blir jag beklämd. Man struntar ju fullständigt i både den och skollagen systematiskt.

Jag läser ur första kapitlet:

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Det är alltså inte en skock får man ska fösa från A till B. Man ska låta, medge, tillåta varje (varenda en, alla) elev att hitta sin unika egenart. Varför? Jo, så att varje elev ska kunna ”delta i samhällslivet” genom ”ansvarig frihet”. Betyder detta sedan efter skolan? Nej, det är ju i skolan som man sätter grunden. Man kan inte ha en utbildning med oansvarigt tvång (plikt) och sedan förvänta sig att varje elev blir ansvariga senare. Jag tolkar det dessutom som att massundervisningen (samma föreläsning till alla) är en mindre betydande del i den nya skolan eftersom man då garanterat och systematiskt missar några individer. Det behövs mer än traditionell katederundervisning (1) som är regeringens främsta pedagogiska metod. Katederundervisningen är inte bara tråkig utan är även ineffektiv. Och detta tvingar man in uppifrån trots att metoden beprövat inte fungerar för alla.

I första kapitlet och andra meningen citerar man skollagen:

Skollagen (2010:800) slår fast att utbild­ningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.

Det står inte ”för några”, ”för de flesta”, ”för vissa”, ”för de som är duktiga”, ”för de som gör läxan”.. det står ALLA. Själva syftet med skolan är att ALLA ska hänga med, annars kan vi lika gärna skippa skolplikt och hela rasket. Och det står inte ”bör”, eller ”om ekonomin tillåter”, eller ”i den bästa av världar”, eller ens att det är ett mål. Det står SKA. Det är ett krav. Vidare betonar man i lagen att skolan SKA kompensera för elevers olika förutsättningar (2):

I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.

Hur ska man tolka detta? Om man lägger ihop (1) och (2) och sedan betraktar de reformer som regeringen infört blir det jobbigt för mig. Jag konstaterar att betyg gynnar de som får bra betyg och missgynnar de som får dåliga. Och nej, det är inte upp till eleverna att skärpa sig och göra läxan. Det är upp till skolan att kompensera och sträva efter att ”uppväga skillnader”. Utbildningen ska alltså främja livslångt lärande. Om det nu skulle finnas nån enda elev som sitter med F i betyg eller inga alls så har alltså betygen 1. Sabbat lusten till livslångt lärande. 2. Motverkat elevens/elevernas personliga utveckling till ”aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare”.

Betyg och nationella prov är kontraproduktiva

Införandet av betyg igen bryter enligt mig mot skollagen. Om man sedan lägger på katederundervisningen och undersökningen som SKL gjort och stoltserar med (oj, så mycket grönt) blir det rätt bedrövligt. Kolla fråga två,

Slutsatserna är beklämmande minst sagt:

104 000 elever deltog och 8 av 10 hade en positiv syn på skolan. 2 av tio tycker den är skit. 9 av 10 känner sig trygga i skolan – wow, jättebra!? Nej, I varje klass finns alltså minst 2 st som då generellt sett varje dag upplever otrygghet i skolan. Katastrof. Över 50% av eleverna i åk 8 anser inte skolan gör dem nyfikna så att de vill lära sig mer. Över 50%!! Och pricken över i: ”Andelen elever som uppnådde målen i alla ämnen minskade däremot med 0,4 procentenheter till 77,0 procent.” Mer än var femte elev, dvs över fyra elever i varje klass misslyckades att nå de heliga kunskapsmålen. Fortfarande efter 8 års styre.

Ytterligare ett konstaterande gör jag. Det skiljer sig i resultat mellan PISA och de nationella proven. Skillnaderna är så stora att SKL undrar om någon av mätningarna ens går att använda sig av. Och detta lägger lärare idag tid på istället för att undervisa. Helt otroligt. Ytterligare en reform som är direkt förstörande för skolan i sig och inte minst för lärandet i skolan. Införandet av nationella prov har lett till att lärare får mindre tid till eleverna och speciellt den viktiga delen där lärare ska hjälpa dem som mest behöver det. De nationella proven hindrar individuell utveckling och ihop med betygen ser man effektivt till att förhindra ”livslångt lärande”. Över 50 % av eleverna tycker detta. Man skiter i sina egna styrdokument och inför reformer som missgynnar lärandet i skolan och som dessutom bryter mot skollagen.

Finns det styrdokument eller inte?!

T o m i SKLs positiva analyser har inte fattat grejen med att ALLA elever SKA inkluderas i skolan. Inte 9 av 10, inte 90 av 100, inte 90 000 av 100 000. Att ca 10.000 av 104.000 tillfrågande elever är otrygga i skolan är inte ok. Eller SKA vi ha ett svinn i skolan? Vart tar dessa elever vägen sedan? Går de i ide resten av livet? Flyttar de utomlands? Tar de en paus och sedan läser in allt igen på komvux i en annan frivillig skola, utan ständig resultathets, läxor, tvång och otrygghet? Ja, en del lyckas… Men fakta återstår. Skolan lyckas inte med sitt uppdrag för alla elever.

Så antingen skriv om skollagen och styrdokumenten eller följ dem fullt ut. Att hålla på och flumma däremellan och systematiskt lägga krokben för både lärare och elever är vansinne. Att göra det år efter år i tron att det nog släpper eller ger sig bara ungarna gör läxan, eller föräldrarna skärper sig eller att bara det blir ordning och reda. Tron på att barn lärarna blir mer auktoritära så ordnar det sig, snuddar t o m vid pseudovetenskap. Har vi en regering som styr skolan med järnhand, som inte har samma uppfattning som forskningen t ex vad gäller läxor? En regering som inte bara ignorerar skollagen, styrdokumenten utan även forskningen? En regering som inte ens tycker man ska roligt i skolan? Som inte tror på att inre motivation är avgörande för resultaten?

Kul att SKL tar upp bra exempel: ”Forskning på området
Anders Jidesjö har studerat undervisningen i naturvetenskap och teknik. Han menar att till exempel TV-kanalen Discovery Channel erbjuder ett mer intresseskapande sätt att presentera området än skolan, som skulle behöva ett ökat inslag av rolig och relevant allmänbildning, diskussion och reflektion. Jidesjö menar att grundskolans undervisning främst är inriktad på att ge eleverna en grund för högre studier.”
Men inte ens det lyckas man ju med för ALLA.

Oj då, men här blev det ju bra!

En bra reform har regeringen infört, men det braiga är snarare en bieffekt av ambitionen att höja matteresultaten. Nästan ett olycksfall i arbetet kan man säga. Genom mattesatsningen har politiken, förvaltningsledningen, rektorer och lärare tvingats samspela, och dessutom över kommungränser. Det är ju fantastiskt:

Deltagarna i SKL:s Matematiksatsning – PISA 2015 är överens om att det är ett nytt sätt att arbeta med skolutveckling. Det ger möjlighet att inspireras av varandra i de olika kommunerna och en chans att mötas över jobbgränserna.

Det är precis sånt här som det måste bli mer av! Om man jobbar ihop och förbättrar den gemensamma verksamheten kontinuerligt och ifrågasätter traditioner, invanda beteenden och framför allt ser vad som står i styrdokumenten och säger ifrån när populistiska direktiv dimper ner från ovan och motverkar det man försöker åstadkomma varje dag i skolan. Förändring som funkar kommer alltid underifrån. Förändring som funkar utgår alltid från eleverna. Jag har inget emot att staten skulle ta över skolans verksamhet, men se då till att koppla bort politiker-dimensionen. Se till att skolan inte styrs av populistiska reformer som förstör lärandet för livet. Se då till att Skolverket kan ställa krav på politikerna och förvaltningar så att tillräckligt med resurser finns och att man samspelar nationellt hela tiden. Annars kommer man kunna jobba på rätt mycket effektivare i kommunerna:

”Det spelar ingen roll hur ofta vi träffas i arbetsgruppen och hur trevligt vi har om det inte händer någonting ute i klassrummen. Det gäller att få ut kunskaperna så att de blir en angelägenhet för hela kommunen.”

Precis, just så.

Irriterande nog agerar man i god tro i regeringen, man är i ett stadie att man inte ens inser vad man gjort. Man tror verkligen att åtgärderna varit de rätta. Lite svinn ska det ju i skolan liksom. Så har det ju alltid varit oavsett vad några styrdokument säger.

Kategorier:betyg, debatt, förändringsledning, lärande organisationer, ledarskap, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#skolvåren, #skolvison