”Den inbillade sjuke” och skolans digitalisering

Jag försöker här förklara varför jag blir så otroligt störd av alla idiotiska ”alarmartiklar”  och ”alarmopinioner” MOT digitaliseringen och i synnerhet vad gäller MOT digitalisering i skolan.

Le_Malade_imaginaire

Det handlar egentligen om två saker vad gäller den ”inbillade sjuke” – dels, det egna sjukliga tillståndet (som egentligen inte finns alltså) och sedan den ”inbillade sjukes” kraftansträngningar för att få sin ”sjukdom” botad. Det är ett j-kla tjat i osociala medier om det dela.

I skolans värld och i dagens realitet finns det två huvudproblem då:

  • Det egna sjukdomstillståndet
  • Åtgärderna för att bota tillståndet

Hypokondrin är högljudd

Det egna kallade sjukdomstillståndet där linjär-TV och pappersmedia tappar mark och lider mot en säker död är ena delen. Alla (nästan) idéer som kommit ur detta paradigm har problem och det är liksom inget fel i det. MEN, dem som levt med detta i hela sina liv har enorma problem att acceptera både digitalisering, globalisering och den framtid vi står inför. Här kommer inbillningen in. ”Sjukan” och problemet som ska botas är den yngre generationens alltmer användande av Internet och speciellt smartphones. Andra sjukdomar man inbillar sig är att det är alltmer brist på ”ordning och reda” i skolan, brist på auktoritetstro, antingen är de unga absoluta ”mä-hän” eller för kaxiga och oartiga.

Alla dessa skräckhistorier som man själva skapat genom att plocka ut enskilda händelser i verkligheten för att rapportera det som intressant och något som ska vara ”systematiskt” då. Plötsligt dimper Zaremba ner i skolan, gör en hel serie i DN, och Jan Björklund läser intresserat och blir eld och lågor över vad kan definierar som en ”flumskola”. ”-Det är ju förfärligt hur det ser ut i skolorna.” Och elever slår lärare, PISA-resultaten sjunker, ingen köper tidningar, ingen läser böcker och alla sitter med mobilerna hela dagarna och stirrar på en skärm (och dessutom en tom meningslös skärm får man förmoda att de tror).

De enda som vi kan läsa om i pappersmedia och får höra på TV är om eländet och de problem som de ”inbillningssjuka” själva upplever av själva eländet de tror på. Det är ett självbekräftande sjukdomstillstånd där inga andra röster hörs. Och givetvis står en halv valkår sedan med alla berättelser om sjukdomen och är redo att rösta om de lämpliga åtgärderna.

Alltmedan digitaliseringen och globaliseringen fortsätter bland våra unga och i övriga samhället (och på många ställen, även i skolan).

Åtgärderna mot den inbillade sjukan

För att se till att ordningen och redan kommer tillbaka till skolan inför man då först betyg (ända ner till förskolan helst), sedan nationella prov (för att synka betygen) och sedan vill man stärka lärarutbildningen så att de blir bättre på katederundervisningen, bedömning av elever, matte och så inför man läxhjälp. Då ska ”patienten” bli frisk tror man. Alltmedan digitaliseringen och globalisering pågår hos våra unga och i övriga samhället.

Andra åtgärder som kommer på tal är att förbjuda mobiltelefonerna, införa ordningsbetyg, se till att ta bort det fria skolvalet, se till att minska elevers och föräldrars inflytande (även om man på samma gång ska öka detsamma), man vill minska klasser (trots lärarbrist), minska administration (genom att införa betyg och nationella prov då) etc. Listan är lång och energin outtröttlig samtidigt som ”alarmartiklarna” fortsätter att flöda in till patienten. ”Smartphones sänker IQ”, ”Smartphones är orsaken till ohälsa”, ”Smartphones gör oss senila” etc och alltfler barn använder Internet. När sedan arbetsmarknaden håller på att krackelera med brist på lärare, brist på sjukvårdspersonal, brist på busschaufförer (!), brist på poliser, brist på kockar, brist på ingenjörer kan man ju inte annat än tro att man måste ha ÄNNU mer medicin likt åtgärderna ovan, bara.

Låt mig berätta om verkligheten

Jo, gammelmedia är gammal. Det blir lite sämre både här och var med tiden, men låt mig berätta om det nya istället. Ta böcker t ex. Jag gick med (tillfälligt, tror jag) i BookBeat och får då böcker i tal, fler än jag nånsin kommer klara av att läsa. Med topplistor, kategorier och allt sök man behöva – som på bibblan – fast i fickan då. Tillgängligt hela tiden. Likadant med Readly – alla magazin man nånsin kan tänka sig och allt för en liten månatlig kostnad. Precis som med Spotify och musiken. Samma med filmer, sport, dokumentärer, vetenskapliga artiklar, historia, rymden – allt finns tillgängligt i fickan via netflix, viaplay, HBO etc. Hela tiden, det är inget exklusivt längre. Det är otroligt bra.

För att inte tala om att jag när som helst på dygnet kan direktkommunicera med nästan vem som helst som är ”online”, för att inte tala om alla möjligheter att skapa nätverk och driva idéer, lära, få tips från andra, utvecklas, skapa nyfikenhet och t o m skapa affärsrörelser just tack vare globaliseringen och digitaliseringen – möjligheterna att skapa nya jobb tack vare nya idéer har aldrig varit större – och detta i ett globalt perspektiv! Det är rena guldgruvetider där ALLT verkligen ligger öppet. Detta är ingen sjuka eller något dåligt – det är nyckeln till våra egna pensioner, vår egen framtid i nationen och på hela planeten.

Verkligheten i skolan

Jo, dagens 6-7-åringar som ska slussas in till skolan (och för all del många som slussats in 10 år tillbaka) har ett eget otroligt bra självförtroende när de börjar. De drömmer om vad de vill bli i framtiden. De är i mycket högre grad egna individer och tar mer plats än t ex 70-talets barn. De har ett enormt ”försprång” gentemot de barn som växte upp på 40-talet. Dagens barn slipper kämpa mot hunger och åkommor och de allra flesta fall – slipper kämpa mot psykopatiska och traumatiserade föräldrar – de har inte haft föräldrar som själva blivit agade som barn. De har inte upplevt svält, nödtorft, misshandel i hemmet eller t ex effekterna av efterkrigstiden då tacksamhet blev en dygd. Man kan säga att de är rätt bortskämda, tyvärr, men detta är nödvändigtvis inte något negativt eftersom skalan i bortskämdheten beror på kontexten. Graden av bortskämdhet förflyttas nämligen genom årtiondena… Vi ökar automatiskt kraven på levnadsstandard etc i takt med tillväxten och allt tack vare globaliseringen.

Dagens barn har börjat lära sig cykla med stödhjul, fått lära sig simma i varmt vatten i t ex Grekland, har lärt sig åka slalom med sele, har fått äta precis vad de vill, har kunnat se vilka filmer, vilka program när som helst och nästan var som helst också. Och de har oftast haft en trygghet och framtiden viss oavsett skilda föräldrar, oavsett vad som hänt i omvärlden, oavsett alla ”alarm” i gammelmedia.

DESSUTOM:

Spel idag sätter lärandet i spelen främst. Så fort ett spel blir för svårt eller för lätt så finns det inte chans att bli en succé, därför har man blivit oerhört bra på att anpassa ”undervisningen” om spelet. Själva spelandet bygger nästan alltid på social interaktion också så att du alltid har ett val att bli säker och bra själv (utan att någon ser) och sedan kan du tävla med andra, jämföra, bilda lag, utvecklas och lära ännu mer. Hela spelindustrin är ett ypperligt exempel på hur man med digitalisering och globalisering kan skapa ett individanpassat lärande.

Så när dagens (och gårdagens) 6-7-åringar kommer till skolan och tycker det är för svårt så blir det tråkigt – då vill man göra annat som att utveckla tal, motorik, social kompetens etc. När de tycker det blir för lätt vill de hellre utveckla tal, motorik, social kompetens etc. Vad händer i det s k ”klassrummet” och vad händer ju längre upp i åldrarna man kommer? Dagens unga och deras föräldrar tänker helt inte ha tråkigt. Livet är alldeles för kort för det. Det är också en inbillad sjuka förresten, att så fort några andra har roligt så måste det vara ett problem som ska botas. Gud förbjude om livet vore roligt.

I arbetslivet är det numera individanpassat. Tro, det eller ej, men man kan välja och vraka mellan jobb – olika typer av jobb t o m inte ens jobb som man är utbildad för. Man kan åka utomlands och studera eller jobba närsomhelst nästan. Och en lärare kan t ex gå till nästan vilket yrke som helst. Fast man måste ha haft ett jobb innan liksom. Går man från gymnasiet eller hoppar av grundskolan blir det ”death valley” liksom – överlever man den däremot är man en lyckans ost med hela världen tillgänglig i resten av livet.

Det är ju inte som förr liksom, sju år i skolan och sedan ut och jobba. Jobba lite grann, köpa villa, skaffa barn, slippa alla skulder lätt genom amortering och inflation, och gigantisk tillväxt (globaliseringen ni vet), köpa prylar, allt blir bättre och bättre tack vare den heliga kunskap som lärdes ut i skolan, via auktoriteten, ihop med katekesen etc. Så fungerar det inte nu.

Åter till klyftan i skolan

När man då likt den enfaldige inbillade sjuke envist framhärdar åtgärderna MOT digitaliseringen och globaliseringen enbart p g a av att den gamla modellen inte fungerar längre vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Visst, ge medicinen… låt eleverna låsa in sina mobiler eftersom skolan ändå inte är redo att bota den verkliga sjukdomen. Låt idiotiska lärare ur den gamla skolan härja fritt, eftersom vi inte har andra att tillgå. Visst, låt oss leva med betygsskiten, de ständiga proven och stressen – eftersom de ändå inte kommer att spela någon roll tack vare tryggheten i hemmet och samhället om föräldrarna fortfarande kan vara med och stötta genom livet.

Men, jag tänker på de elever som inte har tryggheten – över 14.000 unga offras varje år till utanförskap och en oviss framtid. ENDAST p g a av skolans oförmåga att leverera individanpassat lärande. TROTS alla medel som satsas på Arbetsförmedlingen, BUP, Sociala förvaltningen, kuratorer, sjukvård, fängelser, polisen, juridiken, politiken…

Eller är det, förfärligt nog TACK VARE dessa föråldrade system och åtgärder som helt enkelt inte heller har begripit vare sig digitalisering eller globalisering som den systematiska utslagningen för fortsätta? Det finns inget behov av att förändra helt enkelt utan man släcker de eldar som uppstår i tur och ordning och ingen tanke bakom VARFÖR de uppstår. Det är hela tiden andras fel och ansvar i det linjära totala systemet som uppfanns INNAN digitalisering och globalisering.

Det är inte konstigt att elever mår dåligt i skolan, inte konstigt att lärare och rektorer mår dåligt, det är inte konstigt att föräldrar som inte räcker till mår dåligt – det är ett väntat resultat bara. En produkt av samtiden. En konsekvens av globaliseringen och digitaliseringen och den egna förmågan att bara ligga still, gnälla över alla sjukdomar som tycks drabba.

Sist, några tips som är bättre än gammelmedia:



Kategorier:hållbar utveckling, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: