Jag läser ytterligare en meningslös och provokativ artikel i gammelmedia – och det är samma gegga som vanligt som basuneras ut och spär på hinder för skolans utveckling. Denna gång är det igen Isak Skogstad som fått fria tyglar.

”Den psykiska ohälsan hos dagens elever måste tas på största allvar. Men vägen framåt stavas inte kravlöshet och läxförbud.
Elever mår bra av tydliga krav. Inte minst barn med koncentrationssvårigheter, skriver läraren Isak Skogstad.”

Vägen framåt stavas VERKLIGEN inte varken kravlöshet, flumskola, betygshets, stress, ”elevledd undervisning”. Att ens blanda in läxförbud i det är bara en idiotisk konstruktion för att se till att gamla nationalistiska, autoritära och traditionella läsare ska nappa. Jag ska verkligen försöka bemöta så mycket som det går i denna ”debattartikel” utan att hänge mig åt felvinklingar och annat i verktygslådan.

DEBATT | SKOLA. Allt fler barn mår dåligt och känner sig stressade. Dubbelt så många ungdomar lider av psykisk ohälsa i dag som för tio år sedan. Beräkningar visar att närmare 190 000 barn och unga vuxna lider av någon form av psykisk ohälsa. Det finns naturligtvis många orsaker bakom den negativa utvecklingen, men en ny rapport från Folkhälsomyndigheten pekar på att en viktig orsak tycks finnas inom skolan. Det är inte konstigt med tanke på all den tid som barnen vistas där.

Eh, jo… onekligen har skolan en viktig funktionell roll för att kunna skapa både hälsa och ohälsa. Och att dessa elever, årskull efter årskull, påvisar samma oförmåga att hamna i hälsa och välmående tyder på att vissa strukturer i skolan verkligen borde synas i grunden. 

Att skolan orsakar stress är alla överens om. Men frågan är vad i skolans arbete som ger upphov till det? I debatten om den psykiska ohälsan hävdar många att det är kraven i skolan som är boven i dramat.

Helt enig, idiotiska krav skapar en negativ stress som sedan följer med i resten av livet. Man blir drillad in i ohälsans domäner vare sig man vill eller inte. Samtidigt gäller detta för lärarna och rektorerna och alla andra som ska hinna med ”allt”. Samma sak för föräldrar f ö.

De menar att kraven således borde sänkas.

Nej, det tror jag inte. Det finns nog inte någon som vill att man ska sänka krav på att kunna läsa, skriva och räkna. Det finns nog inte någon person i någon enda debatt som vill göra avkall på vad elever faktiskt ska kunna när man slutat skolan. 99% håller säkert med om att elever i 9:an bör kunna ha möjligheter att studera vidare om de vill, i annat fall ska de åtminstone ha möjligheter till att vara anställningsbara i någon form. Samma gäller för gymnasiet och högskolan. Detta är en självklarhet som INGEN i debatten ska behöva tillskrivas att inte tycka. Att ens antyda att vissa vill ha kravlöshet, lämna elever vind för våg, är bara en barnslig pseudodebatt som ingen ens kan bemöta eftersom man då hamnar i ”lägret” som inte finns ens, med ”folk” som tycker kravlöshet är något vi ska ha.

Nyligen uppmärksammades exempelvis en högstadieskola i Boden som har infört förbud mot läxor, inlämningsuppgifter och prov i syfte att just minska elevernas stress och ”öka jämlikheten”.

Och här igen då… om man inte har läxor så betyder det att skolan är kravlös. NEJ. Om man inte har inlämningsuppgifter eller läxor så sänker man stress och ökar därmed jämlikheten. ”Om man inte har läxor så sänker man kraven”: Detta är en rätt lustig tankevolta, men om man tror på att ständigt ge hemläxor så att inget annat hinns med på fritiden bara för att eleven ska ha fokus på skolan även på fritiden, så är man rätt snett ute när man seglar i tanken ”towards” (Isak förstår inte ordet ”mot”) en bättre fungerande skola för varje individ. Jag menar barn liksom vuxna behöver fritid och ledighet lika mycket som vuxna behöver det (även lärare och rektorer, då).

”Lägre krav i skolan ökar stressen” [Rubrik]

Men sådana åtgärder riskerar att bli kontraproduktiva. Faktum är att de i stället riskerar att förvärra elevernas stress långsiktigt, då prov och läxor gynnar elevernas inlärning.

Eh, nej. Här menar Skogstad att kortsiktiga stressen med prov och läxor GYNNAR elever långsiktigt. Kortsiktigt kan man må dåligt alltså, men om man kämpar till slutet och plöjer sig igenom 15-16 års kortsiktig stress så slipper man den långsiktiga stressen och kan lugnt segla ut på arbetsmarknaden med bra jobb, bra lön och ett gott liv med en inlärd stresstålighet och succé överallt. Men där kommer ohälsan som med DHL förr eller senare, då. Det är inbyggt, liksom.

Om kraven sänks och eleverna lär sig mindre kommer det att leda till att de inte klarar av högre studier eller arbetslivet lika väl. Då kommer den tillfälliga stressen, som är fullt naturlig inför exempelvis ett prov, att utvecklas till en långvarig negativ stress.

Men om ”kraven” = stressen nu då sänks och eleverna lär sig mer å andra sidan? Vad händer då? Men Isak Skogstad gör här en mycket märklig tankevurpa och tror han för ett logiskt resonemang. Låt oss repetera. Om den kortsiktiga stressen sänks kommer de inte klara av den långsiktiga heller. Eller ja, i en normalt funtad hjärna vore det ju bra att utnyttja den kortsiktiga positiva stressen, då och då, och inte hela tiden satsa sina penningar på en negativ långsiktig (den 15-16-åriga) som hela tiden föds av den kortsiktiga negativa stressen. Men, det är klart att 190 000 elever har uppenbart inte klarat någon form av stress alls. Och det beror då på, enligt Skogstad, att man har varit lite otydlig i stressen bara, alltså. Om man är tydligare i vad man menar med prov, betyg och om man blir bättre på katederundervisning så slipper ALLA, varje individ alltså, den negativa kortsiktiga stressen likväl som den långsiktiga. Om man bara inför mer läxor och prov och mer inlämningsuppgifter så kommer alla elever plugga mer och få bättre resultat och därmed vara nöjda i sin positiva stress. Alla kommer få höga betyg och samhället kommer frodas, enligt Skogstad. Jag märker att jag raljerar lite nu, men det är faktiskt en liten drömvärld som många skoldebattörer från förr lever i och det är lite komiskt – eller tragiskt t o m.

Att ta bort kraven i skolan är helt fel väg att gå. Faktum är att krav inte alls behöver vara något dåligt – tvärtom så finns det mycket som tyder på att eleverna lär sig mer om lärarna har höga krav på dem.

Ja, och att ta bort kraven, som sagt då, är ju inte en enda människas åsikt på hela denna planet. Vem är det som tycker detta? Jag skulle gärna ta den debatten med vem som helst om den funnits. Och de facto är ju krav, eller hellre förväntningar då, ett alldeles utmärkt sätt att få unga och vuxna och äldre att lära sig och finna glädje i lärandet.

Problemet är alltså inte krav i sig, problemet handlar snarare om hur kraven är utformade. För att kraven ska vara gynnsamma måste de vara tydliga och transparenta, så att de går att förstå av elever och föräldrar.

Ja, verkligen. Om man jobbar i en miljö som skolan där varken (knappt) lärare, elever eller föräldrar förstår vad som menas med de ”förenklade omdömena” (A-F) som Björklund så hjärtligt vurmade för, när man infört en hel apparat av slöseri med tid för att producera ett papper med bokstäver som man som förälder knappt ens funderar att sprätta upp utan bara hellre lägger direkt i pappersåtervinningen då kan man helt klart förstå vad Isak Skogstad menar.

”Läroplanen är för otydligt formulerad” [Rubrik]

Så är inte fallet i den svenska skolan. I läroplanen är kunskapskraven så otydligt formulerade att till och med hälften av lärarkåren har svårt att tolka dem enligt Skolverkets egen undersökning.

Ja, Skolverket hade nån slags plan med läroplanen. Ni vet, experterna och de som borde styra skolan ihop med rektorer, lärare, elever och föräldrar. Ni vet staten som så många av Skogstads vänner borde ta över driften av skolan. Men istället kom ett politiskt beslut från staten via Björklunds och Isak Skogstads vänner att nu skulle det bli slut på ”flumskolan” och så införde de dem flummigaste betyg världen skådat, ”höjde kraven” och siktade på bättre PISA-mål och sket i allt annat. Och så införde man läxhjälp också så att man skulle kunna fortsätta med läxhetsen likvärdigt. Men det var alltså 8 års fel nu då – 12 år efteråt. Nu vet man igen. Nu vill man införa mer krav, mer betyg, mer läxor som är TYDLIGA nu då. Då kommer eleverna må mycket bättre och resultaten öka. Jag vet inte, jag. Det ÄR som att någon vill banta och beslutar sig för att det är mer pizzor man ska äta. Eftersom det inte räckte med två pizzor i veckan förut så måste det gå att gå ner i vikt med istället 4 pizzor i veckan. Men inget småätande då och inga halva pizzor eller slices. Utan rejäla, tydliga och stora pizzor. Inget flummande, mesande, funderande och velande bara.

Låt mig ta två exempel. För att uppnå betyget C i ämnet historia förväntas en elev i årskurs sex kunna ”…föra utvecklade resonemang om orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar”. För samma betyg i ämnet samhällskunskap ska eleven beskriva ”…förhållandevis komplexa samband inom olika samhällsstrukturer”.

Jo, jag förstår att detta är rena rappakaljan för Isak Skogstad som inte ens har funderat eller resonerat kring konsekvenser av samhällsförändringar som vi haft och står inför. Jag menar, vi gick från bondesamhälle, kyrka och tro till ett industrisamhälle där vi på 40-50-talet behövde ingenjörer i den takt Kina omvälvde risodlare till industriarbetare på 80-talet. Och sedan kom Internet och digitaliseringen där ett företag som Volvo personvagnar säljs till Kina för en mindre summa än ett vanligt svenskt digitalt legospel säljs till USA. Jag menar.. hur kan man ens begära att elever ska förstå detta när inte ens vuxna skoldebattörer klarar av att se det som en relevant fråga för unga att ställa sig? När inte ens ”komplexa samband” finns som begrepp i en vuxen skoldebattörs vokabulär borde jag hellre skicka denna text till min son åttan istället för till min blogg. Jag tror han har mer nytta av den än folk som läser gammelmedia och som inte ens har förmågan att förstå vad orden ”olika samhällsstrukturer” kan betyda ens.

Elever mår bra av struktur och tydliga krav. Inte minst barn som har stökigt hemma eller koncentrationssvårigheter.

Och så är vi tillbaka till det enkla och begripliga igen. De elever som har det stökigt hemma behöver väl läxhjälp då bara så var det problemet löst. Och för dem som har  koncentrationssvårigheter måste man, enligt Skogstad, vara TYDLIG med att förmedla med lugn, tydlig och fast röst: ”Du ska sitta still i bänken medan läraren förmedlar kunskapen – annars är du rökt både kortsiktigt och långsiktigt, så ta det lugnt – detta är din enda chans.”

Exakt vad dessa krav innebär att en elev förväntas kunna går inte att förstå eller förklara. Det enda som är tydligt med kunskapskraven är att de inte är lämpliga för barn. Som vanligt i den svenska skolan så drabbas dessutom de svagaste eleverna mest av de abstrakta kunskapskraven. Och då ska vi inte tala om de elever som har NPF-diagnoser.

Vad sägs om att kunna skriva, läsa och räkna samt föra enkla resonemang, kommunicera och dela med sig av sina funderingar i tal och skrift? Och här har Isak lärt sig något nu då. Barn och vuxna med nuvarande och f d diagnoser etc har det ytterligt svårt med det abstrakta, tydligen. För dessa kanske, är traditionell katederundervisning där alla sitter tysta och får sina mekaniska faktauppgifter helt ok? Eller slår de bakut p g a att de är understimulerade? Och om man kombinerar detta, enligt Skogstad, med tydliga betyg i uppförande och en fin skala från 1-5 eller man kanske ska byta till I-V eller nått då kommer de svagaste eleverna skärpa sig och lära sig för livet varje dag. 24/7 så att säga. För att inte tala om dem med NPF-diagnoser!!

”Skippa ‘progressiv’ elevledd undervisning” [Rubrik]

När man pratar om ledarskap och viktiga förmågor hos ledare så handlar det ofta om att bra ledare ger energi, förtroende, inspiration, motivation, mod etc så att ”följare” själva kan hitta sitt ”ledarskap” och sin egen motivation att tröska igenom t ex 15 års skola utan tillsynes varken kortsiktiga eller långsiktiga belöningar. Här reducerar Isak Skogstad nästan hela mänsklighetens inre drivkraft att kunna anpassa sig, lösa problem, hitta vägar framåt, vara påhittig, få återkoppling, få vara entreprenöriell, få utvecklas, få leva, få vara samhörig i en gemensam framtid till ett enda ”Skippa ‘progressiv’ elevledd undervisning”. Hur man som lärare idag, i maj 2018, kan vara så cynisk, negativ och oerhört underskattande av ungas drivkrafter och vilja att lära är för mig en gåta. Jag löser den ekvationen endast genom att konstatera att Isak Skogstad nångång i sin skoluppväxt haft lite drömmar som blivit krossade av ”systemet” och att han helt enkelt bara anpassat sig och därmed hittat sin väg framåt genom att hylla ett system, ett förhållningssätt och en attityd i systemet som i sig givit och fortfarande ger honom sin positiva återkoppling via gammelmedia som han så väl behöver.  Varje artikel i samma traditionella anda blir som ytterligare ett Diplom på väggen… Suck.

Det handlar dock inte bara om abstrakta kunskapskrav. Joanna Giota, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, menar att en annan viktig förklaring till elevernas ökande stress är den förändrande pedagogiken i den svenska skolan. Under de senaste decennierna har nämligen katederundervisningen minskat till förmån för mer elevledd undervisning. Det har framställts som ”progressivt” och ”modernt”, men barn är varken kognitivt mogna nog att ta ett ansvar för sin inlärning eller ha för mycket elevinflytande.

Nej, ok det må vara hänt. Men nu är jag förvirrad. Professor Giota är väl rätt klar över att läxor är ett föråldrat gissel. Att katederundervisningen minskat beror väl snarare på bristen på lärare och ”orsaker till och konsekvenser av samhällsförändringar” samt förmodligen 4-5 andra faktorer. Barn kan inte ställas till svars för ”elevledd undervisning” eller ”elevinflytande” som vuxna står och hucklar i hemlighet vid sidan om. Varje individ har dock olika talanger och intressen och fallenheter. Att katedermetoden skulle vara bättre i jämförelse kan vi definitivt direkt avfärda. En bra lärare vid katedern kan vara precis det som behövs, men en usel å andra sidan skulle kunna vara precis tvärtom. Så kateder eller inte, det beror alltid på förmågan till att skapa mänsklig interaktion, samspel och att skapa relationer, förtroende och mening med det man håller på med. Det är en pseudodebatt utan dess like att ens lägga allt på lärare – som i en snar framtid inte ens finns tillgängliga.

Debatten bör inte handla om skolan krav ska ställas eller ej, den bör snarare handla om hur kraven är utformade.
Den psykiska ohälsan hos dagens elever måste tas på största allvar.

Jo, fast Isak Skogstad skiter ju fullständigt hur det går för dem som inte klarar hans skola. Möjligtvis om A-studenten drabbas av utmattningssymdrom i 12-års åldern kan det vara på sin plats att prata om mål, mening och livet överhuvudtaget. Då kan man ju peppa med att personen kommer ha det bra, bara denne inte stressar upp sig i onödan, liksom.

Men vägen framåt stavas inte kravlöshet och elevledd undervisning.

Nej, och inte en enda vuxen människa tror eller vet att detta är vägen framåt. Inte en enda, trots att det säkert finns hundratals, tusentals i Isak Skogstads hjärna ständigt.

Elever mår bra av struktur och tydliga krav.

Ja, verkligen, vem håller inte med om det? Tydliga förväntningar då översätter jag det till – bra!

Inte minst barn som har stökigt hemma eller koncentrationssvårigheter.

Nej, just det! Inte glömma individen nu igen. För deras skull måste vi införa rediga betyg ända ner i förskolan? Det är det som liberalerna helst vill. Effekten för barnen blir att de får svart på vitt, att de aldrig kommer passa in i systemets och Isak Skogstad-mallen för hur den perfekta skolan borde fungera. Bara man är tydlig med att tala om att läraren vid katedern pratar och eleverna i bänkarna lyssnar så kommer det bli bra, enligt Isak Skogstad.

Debatten bör inte handla om skolan krav ska ställas eller ej, den bör snarare handla om hur kraven är utformade och vilka metoder skolan använder för att eleverna ska uppnå dem.

Ja, verkligen! Slopa schemat för alla (inför individuella), slopa lektionen (flippa åtminstone), skippa betygen (inför kunskapsnivåer), skippa läxor (erbjud extramaterial), skippa klasserna (erbjud lärmiljöer), skippar läraren (inför ledaren) och framför allt bjud in samhället i skolan och låt skolan komma ut i samhället.

En slutsats man kan dra är att experimentet med flumskolan har varit allt annat än bra för elevernas välmående.

Experimentet med att låta klåfingriga politiker och politiska skoldebattörer ska styra ungas vardag, sidsteppa expertisen, nästan hela lärarkåren, alla elever och deras föräldrar och att förhindra det livslånga lärandet SYSTEMATISKT måste få ett slut. Och DESSUTOM då ytterligare en ”flumskola” nu skapad av självaste Jan Björklund själv. Men han skyller på skolan så klart, och i samma andetag skyller han på elever, lärare, rektorer och föräldrar så därför måste man nu då in och kladda ännu mer. Jag tycker är det så sjukt obegripligt korkat och debatten blir meningslös eftersom man på ena sidan inte ens konstruktivt och rationellt kan tänka ut en ny, modern skola som passar befolkningens och samhällets krav i nuet och i framtiden. Värdelöst!

Kategorier:betyg, debatt, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:Skolan