Älskade fotboll

Jag bävar lite för detta inlägg – det är inget lätt ämne. Och fallgroparna är många.

Söndagen 30/3 var det premiär för fotbollssallsvenskan 2014. I strålande sol skulle det äntligen starta igen och tusentals människor var på väg till arenorna förberedda för fest och glädje.

20140401-201705.jpg

För en fyrabarnsfar tog söndagen och livet slut för alltid bara för att han ville se sitt älskade Djurgårdens IF. För tusentals människor dog fotbollen den dagen, och jag kan inte beskriva hur avskyvärt jag tycker våldet är och hur illa jag tycker om de som går på fotboll för att vandalisera och attackera samhället i fotbollens namn.

I Europa finns liknande problem där folk dör pga fotbollsevenemang. I Brasilien och Sydamerika är problemet ännu större. I Quatar dör arbetsslavar för att bygga arenor.

Jag har svårt att få ett bra perspektiv, måste jag medge. Hjärnan griper efter akutåtgärder, vi måste göra något:

  • Förbjud bortalagets klackar
  • Maskeringsförbud
  • Tomma läktare
  • Övervakningskameror
  • Nolltolerans mot rasism, bengaler, hatbanderoller etc
  • Poängavdrag, böter och uteslutning av lag med supportrar som bryter mot lagen.
  • Förbjud alkohol kring evenemang
  • Lägg ner fotboll och all verksamhet som hotar samhället.
  • etc

Jag köper allt det där egentligen. Speciellt maskeringsförbudet. Man ska inte gå på fotboll i rånarluva – då har man inte rent mjöl i påsen. Då har man t o m uppsåt. Men jag tror det kan finnas andra åtgärder som på sikt är mer effektiva. Vi ska släcka eldar, det är inte det, men vi behöver även lägga energi på positiva åtgärder och på långsiktiga åtgärder som ser till att situationerna aldrig behöver uppkomma.

Och nu 2 dagar efteråt har en 28-årig småbarnspappa trätt fram. Och det kommer förmodligen aldrig bli nån mördare vi ska lynscha. Offret har förmodligen fallit mot gatustenen efter misshandeln och dött främst därför. Oavsett, våldet är oacceptabelt och tragedin är ett faktum.

Vad är det som gör att folk vill få utlopp för aggressioner, att vilja skada andra, att sabba för andra? Vad är det som gör att vi ber andra fara åt h-lvete och även skita i våra egna liv ibland? Vad är det?

Jag vill nu försöka höja perspektivet lite. Se allt i ett större sammanhang, liksom. Så istället för att inspektera bussbiljetter och vakters arbetsinstruktioner och fotbollsklubbarnas ansvar. Finns det nått mer? Finns det en syntes? Kan vi koppla fler företeelser och hitta samband?

Paus.

Jag ser SVT-forum och direktsändning kring den nya PISA-rapporten som visar att eleverna är svaga på interaktiva uppgifter (köp en komplicerad biljett) också, inte bara pucko-statiska (köp en biljett) – eller är det som vanligt skolan som inte lyckats motivera och få elever att tänka och reflektera. Det är det gamla vanliga… eleverna får göra meningslösa tester.. som leder till meningslösa resultat.. och sedermera meningslösa åtgärder.. samtidigt berättade man innan i sändningen om den ökade ohälsan. 20 % av eleverna (det var Kerstin Lundgren) har nån gång självskadebeteende som normalt gravt psykiskt sjuka eller fångar uppvisar.

Jan Björklund plockar billiga poängen om att införa en extra timme matte – ska man införa detta nu!?

– Det är viktigt att börja tidigt, men det handlar inte bara om antalet timmar utan om hur lektionerna används. Eleverna kan inte bara sitta och räkna på egen hand, vi behöver mer katederundervisning, skriver utbildningsminister Jan Björklund i ett pressmeddelande.

Regeringen vill satsa 500 miljoner kronor om året på reformen som föreslås träda i kraft läsåret 2013/14.

Och jag ser in i spåkulan. En extra faktura från polis och sociala förvaltningen för oss skattebetalare på säkerligen det dubbla beloppet – varje år och sedan kliar man sig i huvet.

Det finns så många som är frustrerade och som inte får plats I samhället och gemenskapen – som ber Jan Björklunds resultativer att besöka platser som inte ens finns på kartan.

Hur kan det vara möjligt att det bildas en supporterkultur där laget är meningen med det egna livet. Att det är värt att dö och döda för ett fotbollslag? Att det är värt att hata andra människor pga av deras färg på halsduken?

Fundera på det ni, jag har mina teorier om att tidigt, tidigt i skolan så börjar utslagningen. Människor alienerar sig från samhället och den egna personliga utvecklingen. Fotbollen och andra evenemangsrörelser har en enorm makt och påverkan i och med att det blir en kanal för frustration och aggression. (Men glöm inte att det är en kanal för befrielse, vänskap och glädje också.)

Är lösningen mer matte i skolan? Nej, lösningen är mer värdegrundsarbete, lösningen är kopplad till meningsfullhet och socialt kapital. Det är socialt kapital som behövs inte kunskap om hur man räknar andragradsekvationer. Tyvärr, gilla läget.

Våldet är en produkt av samhället, inte av fotbollen. Låt oss inte döda budbäraren oavsett vad som händer, det finns så många positiva aspekter som fotbollen för med sig. Varje dag, varje kväll, varje natt och morgon drömmer barn, unga och äldre om framtiden och om att lyckas – varje dag tränas det. Drömmar kan vara att vinna en match i div VI, de kan handla om att bli proffs, de kan handla om en allsvensk premiär 2014. Det kan handla om att göra tre mål i en VM-final och få bli magisk och legend. Det kan handla om att få komma från Rosengård och få göra fyra mål mot England – fotbollens hemland varav det fjärde målet är det vackraste målet i fotbollens historia. Det kan handla om ett VM-brons eller att hämta upp ett 4-0-underläge mot Tyskland i Tyskland med knappa halvtimmen kvar. Det handlar om drömmar, prestationer och utmaningar.

Att tro att matte ligger till grund för vårt samhälle är rent ut sagt vansinne.

Vi behöver mer värdegrundsarbete i skolan – kontinuerligt och med ömsesidig respekt. Vi behöver omtanke i samhället – vi behöver bry oss om varandra – systematiskt.

Vi har en lång väg att vandra. Glöm folkhemmet, glöm ”Sverige”, glöm tröjor, lag, stadsdelar, glöm alla gränser och glöm hatet. Vi är en klick levande människor som lever på denna planet just nu i de mest spännande tider nånsin. Låt oss göra goda gärningar och hjälpa varandra att ha roligt, att nå mål och drömma. Framtiden är den enda tid vi har kvar.

Fotbollen kan även förbrödra och skapa positiva mekanismer i samhället – låt oss utnyttja det och låt fredens och icke-våldets röst vara högre än pöbelns. Fotboll FTW.



Kategorier:blogg100, Samhällsutveckling

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: