Nej tack, Frida Boisen – jag tror på omtanke, frivillighet och relationer

Fullständigt aningslöst publiceras såna här artiklar och jag tänker inte låta dem gå obemärkt förbi. Frida Boisen tycker att jag ska ta makten över mina barn. Hon kan ta sin makt och hela idén med artikeln till soptunnan istället – här jobbar vi i demokratiska former och med medbestämmande. Här jobbar vi med förtroende och tillit – inte med makt.

Det är tack vare demokratiseringen som Frida själv sitter och skriver så glatt om makten, för inte så länge sedan kunde gubbarna och makten lätt ha tystat henne – det är lite märkligt att hon förvägrar unga att bli självständiga och tänkande medborgare.

Tyvärr Frida, det här duger inte!

IMG_8021.JPG

Mina kommentarer är kursiva – jag kommentar artikeln i sin helhet.

Frida Boisen: ta tillbaka makten i hemmen


Den första dagen. Upprop i svenska skolan. Sexåringarna sätter sig i en ring på en matta där deras namn finns markerade. Om några minuter har barnen lärt sig vem det är som bestämmer i klassrummet. Och nej. Det är inte läraren.

Nej, just det. Vi har demokrati här i samhället numera och det är inte kungen som enhälligt och enfaldigt bestämmer. Numera ska man i klassrummet bestämma ihop och planera ihop. Givetvis finns det en ledare som håller i ramar och som strukturerar och ”bestämmer”, men i läroplan finns ett demokratiskt uppdrag. Hur lär man ut det, tro? Ber man alla vara tysta, nu gör vi som jag säger diktatoriskt och därmed basta? Nej, demokratiarbetet är svårt, utmanande och skapar möjligheter för medbestämmande.

Det är en stor dag. De flesta föräldrar sätter sig precis bakom ryggen på sin lilla älskling.

Här anar jag t o m något föraktfullt…!

Fröken hälsar välkommen, förklarar pirret inför uppgiften. Berättar om leken där barnen ska presentera sina namn. En kille gapar rätt ut: ”Jag tycker den här leken är löjlig. Jag tänker inte vara med”.
Vad gör mamman som sitter bredvid? Fnissar med. Nickar. Bekräftar. Fortsätter att småprata med sin son. Och precis där. Var all lärarens auktoritet bortblåst på ett ögonblick. I alla fall för killen som tycker att leken är löjlig. Förälderns signal tydlig: Läraren är inte den som bestämmer i klassrummet. Självklart är det DU som bestämmer lilla raring. Vad läraren säger är mer en rekommendation. Ett förslag. Men såklart kan du alltid välja att totalt bortse från det hen föreslår. Det är ju ändå DU som bestämmer älskling. Det är JÄTTEBRA att du säger som du tycker.

Detta är precis det som ska ske, någon tycker leken är löjlig och då kan man faktiskt fråga hur man ska istället göra för att vi ska dela med oss våra namn etc. Det är inte helt plötsligt då ett barn som bestämmer – ”den lilla ungjä-veln” läser jag f ö. Jag tror föräldern säkert känner sig lite pinsam, samtidigt som det finns en naturlig insikt att ja, ”nu ställer vi inte till en scen just här första dagen”. Föräldern har säkerligen lärt sig den hårda vägen att detta barnet är en typisk ledare som ifrågasätter allt och alla och det gäller att välja sina konflikter. Denna typ av människor är kanske den sorten vi bör vårda mest för att skapa ett bättre samhälle. Dessa unga ska vi inte kuva, trycka ner och tysta ihjäl. Denna typ av personlighet ska vi vårda och nyttja och utveckla! M a o en dialog där om hur skulle göra istället och sedan ta in förslag etc skulle ha varit intressant och skulle kunna ge en bra start för gruppen som helhet. Föräldern gjorde alltså helt rätt – för 50-70 år sedan hade denna unge varit kuvad genom aga, diverse kränkningar och andra opedagogiska metoder. Nu är det 2014 som sagt.

Ja. Svenska skolan kan självklart bli bättre. Men resan mot bättre Pisa-resultat börjar inte i klassrummen.

Vi ska inte ha en j-vla resa mot bättre PISA-resultat – skolan är ingen internationell tävling om hur nya svenska elever passar i en gammal traditionell skola, utan vi ska enligt skollag och styrdokument (Lgr11) jobba för helt andra mål än de PISA anger och testar för. Vill vi bli bäst på PISA ska vi nog förbjuda Internet, genast sluta upp med demokratiuppdraget, genast sluta ta in flyktingar, genast sluta med entreprenöriellt lärande, genast sluta med att jobba med förmågor (Big Five t ex) och inte minst återinföra en stor tillväxt i samhällsekonomin igen så att skolan automatiskt ger en ett kanonjobb när man väl slutat. Vi bör alla lämna tillbaka bilar, kylskåp, datorer, stora TV-apparater mm så att vi får tillbaka lusten att tjäna pengar tack vare vår utbildning igen. Släng PISA i soptunnan en gång för alla.

Den börjar i hemmen. Vi föräldrar måste ge lärarna en chans att vara just pedagoger, att få lära ut matematik, svenska, engelska, no, so, slöjd, musik, idrott – istället för att de ska få börja med 1A: Förklara hur man uppför sig i klassrummet och mot varandra.

Demokratiuppdraget börjar i hemmen ja. Då lär vi ut att läsning och internet och teknik är viktigt. Behärskar man inte det kommer man vara hindrad om 10-20 år. Matte är ju bra men den måste vara relevant, meningslösa räkneövningar i huvudet och att ställa upp krångliga beräkningar på papper är rätt meningslöst när miniräknaren ligger i fickan. Internet är ingen fluga. Och idrott, musik och geografi och samhällskunskap lär vi också ut. Mina barn har varit utomlands 3-4 gånger redan och under resorna besöker vi grottor, tar oss till höga platser, är på sjön, åker flygplan (hur går det till?!), vi pratar franska, engelska, spanska och träffar andra barn från andra länder, äter olika typer av mat, bor olika och lär oss simma, cykla etc. Hela tiden jobbar vi med att skapa harmoni och lycka för våra barn och så att de funkar ihop samtidigt som de ska få fram sina egna viljor och intressen. Varje dag gör vi detta. Hur man uppför sig handlar inte om att ”förklara” – det handlar om att leva som man lär. Varje dag, vid varje middag försöker vi få alla att komma till tals, att inte prata samtidigt etc. Det är en process som är mycket mer utmanande och svårare än att bara skrika ”HÅLL KÄFT” och sedan slå näven i bordet. Men vi gör jobbet och hjälper lärarna varje dag, varje timme, varje minut när VI har ansvaret hemma.

Uppenbarligen bör tydliga verktyg införas bums; som betyg i ordning och uppförande. En rak signal till föräldrar och barn, när något inte fungerar. Men viktigast. Föräldrar: sluta att vara dörrmattor åt era barn. Det här är inte längre generation curling. Det här är föräldrar som gett upp makten, föräldrageneration dörrmattor.

Uppenbarligen kommer artikelförfattaren från en annan svunnen tid. Kanske har hon blivit kuvad och hunsad själv som barn och nu känner att andra ska få smaka på samma medicin? När ett barn säger ifrån, det är ju då det verkligen fungerar! När vi får barn att tänka det är ju då vi har lyckats! Jag är f-n ingen dörrmatta, jag kan vara en startmotor dock som ger en extra liten knuff då och då. Och om det skulle vara ”besvärligt” nån dag kan man jämka och vara snäll och juste… Det är inte hela världen, då bäddar man för att skapa en bra relation där det handlar om att ge och ta.

Ungarna är hemmens nya kungar. Att plugga, att göra läxan, att komma i tid till lektionen, att sluta gapa i klassrummet; allt är frivilligt. Vill du hellre kolla på din iphone, kolla på SVTplay, uppdatera på insta, låt det gå före.

Nej, det finns regler och strukturer som begränsar. Det finns så många gränser idag jämfört med förr att det inte klokt egentligen. Vem är det som ”gapar”, kommer alla försent hela tiden? Om det nu är killen i exemplet ovan så är det väl skolans (eller föräldrars) plikt att anpassa skolan så att verkligheten får vara med i lärandet? Och om det är frivilligt så är det en garanti för att något blir gjort – att jobba med tvång 24/7 tror inte jag på. Då sitter vi där med elever i 8:e klass där över hälften inte upplever att skolan skapar intresse för fortsatt lärande. Men det är klart… om vi inför mer tvång, drar in sommarlov, lägger på 3 års tvång till så ska vi se att PISA-resultaten sjunker ytterligare, SAMTIDIGT som vi även sabbar demokratiuppdraget, samtidigt som vi sabbar det entreprenöriella lärandet! Lysande – i detta kommer ju även lärare efter lärare att hoppa av och istället börja jobba med unga och äldre som lär sig det som de vill lära sig i egen kontext.

Vi måste börja tänka systemmässigt nån gång. När vi tar beslut om skolan ska vi inte göra det utifrån att lösa ett ”problem” som att en unge ”gapar i klassrummet” eller inte vill vara där. Vi behöver ta beslut utifrån hur denna unge ska vara efter 15 år i skolan och senare som företagsledare, artist eller politiker eller vad som helst.

Generation dörrmatteföräldrar böjer sig lydigt för hemmets härskare.

Oj, oj.. Barnen är ett hot – de är (alla nu helt plötsligt, inte bara den där killen) härskare och vi föräldrar är dörrmattor. Skulle inte tro det.

Det handlar inte om att Sveriges föräldrar vill göra fel. Det handlar om ett samhälle där föräldrarna inte orkar. Inte närvarar på riktigt. Utan sitter med näsan i en iphone, samtidigt som hen steker falukorv, lika uppkopplad som ungarna. För jobbet slutar inte kl 17. Det slutar för många, aldrig.

Det handlar om att föräldrar gör precis rätt – de sätter barnen främst och ser till att de får bättre förutsättningar än de som föräldrarna hade. Det handlar om att vi orkar för samhällets bästa – det handlar om att vi lär unga ta fajten och det handlar om att ge unga chansen att utveckla sig till deras fulla potential. Att multitaska är en naturlig del av livet numera – jobbet slutar aldrig kl 17 det pågår natt och dag.

Vi får det samhälle vi förtjänar, den skola vi förtjänar.
För barnens skull, för skolans skull. Gör revolution mot dörrmatteföräldrarna. Föräldrar: ta tillbaka makten i hemmen. Lär barn klassiskt ansvar. Det är dags. Här, börjar resan mot ett bättre Pisa-resultat.


Jo, tack. Vi har miljöförstöring, bankernas välde, krig, svält och orättvisor och numera en i global värld – fortfarande jobbar med jämställdhet, rasism och annat som handlar om att vi alla är lika värda. Inte ens den bästa läraren i världen är värd ett enda uns mer än den uslaste elev. Vi är inte ensamma på planeten här uppe i norr, vi behöver jobba med värderingar kring demokrati och samhällsutveckling. Att då lära våra barn att sitta still, hålla käft och lyssna på auktoritära vuxna blint är inte rätt väg framåt. Vi måste lära unga medborgare att vara ansvarsfulla och lära dem att ta makten! Ansvar lär man ut genom att GE ansvar inte genom tvång och att ge en ändlös racka uppgifter att lösa dagarna i ända. Frida står för en mycket gammal unken makttro i detta fall och verkar inte ha nån aning om vad som står varken i skollag eller i styrdokumenten. Sån här skit, rent ut sagt, gillar folk att läsa och osociala medier tvekar inte att publicera.

Skolans syfte kan aldrig vara att tysta unga och få in dem en mall eller sortera dem – syftet måste vara högre, speciellt idag 2014.

IMG_7772.JPG

Låt oss fostra till olydnad, förmågor att kommunicera och framför allt – låt oss fortsätta älska våra barn utan att klä in det med makt, hot och kontroll. Låt oss lära ut ansvar på riktigt för framtidens skull.



Kategorier:Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:,

127 replies

  1. TACK TACK!!!

    Så underbar läsning och precis hammaren på spiken mot detta obehagliga inlägg av Frida Bossen !

    • Omtanke och kärlek till ditt barn visar du genom att sätta tydliga gränser! Men där har det gått totalt snett! 🙂

      • Ja, Frida Boisen har verkligen hamnat snett. Vi sätter så mycket gränser numera så det är inte klokt.

        https://christerhellberg.wordpress.com/2013/11/13/de-standiga-attackerna-pa-foraldrarna/

      • Jag tycker inte att hon hamnat snett! Jag tycker att hon har civilkurage och vågar ge den kritik som är berättigad!

      • Förlåt Anne-Marie… men du är helt snett ute också. Fullständigt snett ute… 😦

      • Joodu Christer,

        Kommentarerna här talar sitt tydliga språk…

        Vissa av oss människor är dynamiska, vågar och förmår att tänka utanför lådan medan andra är statiska och hellre tar ett steg bakåt bara för att deras backspegel har fått satt vaselin och ett rosa skimmer om att en ledare absolut inte får ifrågasättas – och samma ledare räds opportunister och kuvar dessa så fort deras ledarskap ifrågasättes…!!!

        Min tes är som med Yin & Yang! Kanske också därför som österländsk kultur genom historien visat vägen för så mycket inom samhällsbyggnation 😉

        Det vill säga – det går i en ”normalt slumpmässigt sammansatt” grupp – aldrig att uppnå koncensus egentligen. Det råder en form av 50/50-princip bland oss människor. Hälften simmar emot och de andra flyter med – strömmen… Som jag tidigare påtalat så är dock alla dessa människor nödvändiga och lika mycket värda för att säkerställa en dynamik i gruppen.

        – Detta skapar istället BALANS (50/50)…!!! ❤ @)-<

        En god ledare är alltså den som vet att ta tillvara på "alla olikheter"!

        Det Frida gjort är bara en "remake" av flera års stigmatiserande inlägg i skoldebatten…

        Självklart är det samspelet hem/skola/pedagoger/elever/individer som är det direkt avgörande!

      • Nu handlar det om skolan! Lektioner bör handla om undervisning och självklart respekt och omsorg om och för eleverna. Lektionerna bör handla om undervisning och om en lugn och skön arbetsmiljö för både barn och lärare. Ingen kan ha undgått debatten om den svenska skolan!? Inte ens du! Om föräldrarna prioriterar barnen så orkar de med sin plikt som åligger en förälder. De som har eller jobbar inom skolan eller barnomsorg vet mycket väl vad det handlar om. Men tyvärr, många vågar inte sticka ut som du gör med ditt tyckande. Och man behöver inte alltid ha sista ordet som många som jag känner gärna vill ha! Oftast födda efter 1965.Anne-Marie 64 år och jobbat inom skolan i många år 🙂

    • Som 6-åring kan ett nej till för att undvika det nya okända, som hen inte känner till. Vi behöver inte dra på så stora reaktioner på det. Eller demonisera föräldrar. Vi behöver bara gå till osssjälva och sätta oss i samma typ av situation. Det nya okända som vi inte känner till och i en miljö som är helt ny och okänd, är det väl ganska sunt att vissa barn vägrar, och för att försvara sin vägran kallar det löjligt eller dylikt.

  2. Vad är syftet med att lära ett barn att den alltid har rätt och alltid får göra det den vill och hur gagnar det barnet i ett vuxenliv där det krävs att man samarbetar med andra människor och visar respekt och hänsyn? På vilken arbetsplat kan man välja bort uppgifter för att de är ”löjliga” eller ”tråkiga” och hur ska barnet gå genom skolsystemet, skaffa utbildning och få betyg om det inte anser sig behöva delta i undervisningen? Och hur många pedagoger och lärare ska man sätta i en klass för att alla barn ska kunna gå sin egen väg och få göra saker och ting på sitt sätt?

    • Barn har väl inte alltid rätt så tycker väl ingen. Barn i vissa faser speciellt provar alltid gränser dock. Ibland är det ok och ibland inte – man får välja sina fajter som sagt. Det handlar alltid om att kommunicera på rätt sätt – det lär dig barn rätt fort. Att delta i meningslös undervisning ska väl ingen behöva göra – skolan ska leverera meningsfullhet för varje unik individ enligt både skollag och läroplan. Och sista frågan – så många som krävs. Se till att kommunerna tillhandahåller resurser så att lärare kan utföra uppdrag – om inte resurser finns strejka, protestera men kom inte och gnäll på alla andra och speciellt inte på barn och föräldrar.

      • Vem bestämmer vad som är meningslös undervisning? Det är ju helt och hållet subjektivt. Menar du då att om det är något ämne/område som inte tilltalar barnet i fråga så bör den protestera? Vilket jävla liv det skulle bli om alla uppfostrades enligt dina principer.

        Hade jag fått bestämma i min barndom så hade jag hoppat av plugget direkt och säkerligen också alla andra som blir mobbade av barn som fått lära sig att det är de som bestämmer. Vill vi leva i ett egoistiskt samhälle där man bara ska tänka på sitt eget bästa? Inte vill jag det i alla fall.

        Och visst, vi skrotar matematiken i skolan och inför ”elevens val” till varje lektion så att barn får göra det som är roligt istället. Inte behöver vi väl lära oss att räkna när vi har datorer.

      • Kanon, du har fattat – och ett mer egoistiskt samhälle än det vi har nu har t o m jag svårt att föreställa mig.

        Alla som är mobbade i skolan anser jag har rätt att ta sin kropp därifrån – då är det inte ett hälsosamt ställe att vara på längre. Idag känner sig 1 av 10 elever otrygga i skolan – det är katastrof.

      • ”ett mer egoistiskt samhälle än det vi har nu har t o m jag svårt att föreställa mig.”

        Jag med, därför tycker inte jag att barn ska lära sig att den som låter mest får bestämma.

      • Så om läraren låter mest ska denne inte bestämma? Kan ju vara en idé..

      • Ordet ”gnälla” har negativ klang. Och alla redan där blir det fel! Det handlar ytterst om att bry sig! Bry sig! Jag håller med dig om att det saknas otroligt mycket resurser i skolans värld. Där bör det omedelbart skjutas till pengar! Men man får inte blunda för att det finns vuxna som av en eller annan anledning inte ”orkar” det du och dina 95 % gör? Alla borde få ”praktisera” i skolan och därefter kan man få en rättvis bild av läget! Skolundervisning ordet säger allt och då är det viktigt att föräldrarna har gjort sitt! Det är aldrig barnens fel! Det får vi vuxna som finns nära dom ta ansvar för.Och jag står alltid på barnens sida! Tydliga gränser med mycket kärlek är mitt motto!

      • Jag tror alla ”orkar” – däremot har vi barn som är speciella och som är unika och som är blivande ledare och samhällsförändrare – att kväsa dessa och inte ta hand om dem en resurs är vansinne. Förr i tiden som sagt hade vi inte dessa ”problem” – då var det hurring, inlåsning och stryk. Idag tänker vi annorlunda och då kan man faktiskt ”orka” ändra sitt förhållningssätt, anpassa undervisning och se till att även dessa barn får en plats i skolan precis som både skollag och styrdokument mycket tydligt anger. Att inte nyttja situationen till entreprenöriellt lärare och jobba med demokratifrågor i såna här situationer vore t o m tjänstefel. Tydliga gränser är verkligen bra, just nu inkluderar de argumentation och diskussion varje dag i skolan – det är där vi kan börja bygga ett vettigare samhälle.

      • Anne-Marie
        Tyvärr är ”din verklighet” en stereotypie ur många lärares perspektiv…!

        Istället för att vidareutveckla sig i sin lärarroll – stagnerar dessa i ett statiskt tillstånd där man bygger sin pedagogik på det som fungerat bra hittills – och banne den som gör ett påpekade emot detta…

        Att kunna kliva ut ur sin egna komfortzon är lika viktigt för en lärare – som en elev!

        Att våga ta in utmaningar – istället för att bygga fundamentala grunder huggna i sten. Så fort vi föräldrar har synpunkter och kritik – så går man i försvarsställning – och skyller på ökad administration, resursbrist, för stora klasser osv.

        Att ”alla skulle ut och praktisera i skolan”…

        Det räcker väl med att ha en god kontakt med skolan och då-o-då besöka och närvara på några lektioner för att se med egna ögon!

        Jag uppskattar verkligen en bra lärare – liksom en bra läkare, bra jurist, bra mekaniker, bra snickare osv…

        Som Christer här påpekat; Det kan nog för många handla om att kanske ompröva sin lämplighet i många lägen. Bra förslag då som att låta sökande till lärarhögskolan få göra ett lämplighetstest!

        Det handlar ju faktiskt om våra barn och framtida vuxna…!!!

      • Underbart Richard – tack! 🙂

      • Men snälla……10 lärare per klass, minst, varje individ ska få som den vill. Nä, skärpning! Självklart ska medbestämmande finnas, står i Lgr11, men det måste finnas gränser.

      • Vilka gränser? Ska det finnas gränser för vad unga vill lära sig? Det är ju helt vansinnigt att tvinga på kunskap som ingen vill ha eller förstår nyttan av. Om man kan koppla kunskap till vad varje elev vill och är intresserad blir livet lite enklare och alla lite gladare. Vad är det för fel med det? Vill inte du göra som du vill? Har du ingen egen dröm du vill förverkliga eller orkar du inte bara?

    • Tror man kan få bort ganska många arbetsuppgifter som känns löjliga om man ifrågasätter dem. Eller så kan man få reda på varför man gör uppgiften så att man bättre förstår vad man gör. Jag har själv förändrat saker som jag tycker varit löjliga där jag jobbar och det har oftast resulterat att vi sparat tid. Vad gäller tråkiga arbetsuppgifter kan det ofta finnas sätt att göra dem roligare om man är kritisk och ifrågasätter.

    • Mycket bra Nadja! Många, väldigt många som jag känner resonerar som du! 🙂

      • Men det är väl ingen på hela planeten som tycker att barn alltid har rätt? Det är ju det som är så korkat i artikeln att föräldrar skulle vara dörrmattor åt våra nya ”härskare” – det är ju detta som är så felaktigt, korkat och urbota dumt!

  3. Tack för en helt underbar artikel och ett bra svar på en helt otroligt dålig artikel av Frida Boisen

  4. Dumheter. Inom alla relationer finns maktförhållanden. Fegt att inte låtsas om det. Om man gör det, lämnar man antingen över makt genom walk-over eller så låtsas man ”demokrati” men styr på mindre synliga sätt.

  5. Finns egentligen inget att ta illa upp av i artikeln. Frida tar upp viktiga saker. Jag har själv varit lärarvikarie, och har sett hur trötta och slitna lärarna är, hur lite de har att säga till om i ett klassrum. Det handlar inte om att man ska kuva någon. Det har det aldrig gjort, och det tror jag inte var poängen med artikeln.

    Det handlar om att när din lärare ber dig att vara tyst och lyssna för att ingen annan i klassrummet klarar av att lära sig när du skriker och springer omkring – då lyssnar du. Pga respekt mot dina klasskamrater, respekt mot en annan människa. Respekt mot dig själv om du vill ha chansen att bli något i samhället. Sånt som dina föräldrar ska ha lärt dig i första hand, att vi i ett samhälle måste fungera tillsammans och att man ibland får acceptera att man inte kan göra som man vill hela tiden. Det handlar inte om demokrati eller diktatur i ett klassrum i det läget. Det handlar om att barnets föräldrar nollställer läraren i hens arbete i att skapa goda medborgare. Och nej, inte medborgare som inte säger sin åsikt, det finns mycket gott om tillfällen i dagens skola att säga vad du tycker/tänker. Man skriver loggböcker (som dagböcker), man har utvecklingssamtal, man har elevråd, en särskild lektion för att man ska få diskutera viktiga ämnen osv. Du får tillhöra vilken religion du vill, men vi måste ändå lära oss om de religioner som finns för att kunna förstå varandras värderingar..

    När ett barn beter sig som i samlingen i artikeln, trycker ner på lärarens idé om hur alla skulle presentera sig, ISTÄLLET för att ifrågasätta – och det enda som händer är att föräldern fnissar – då blir det okej att säga vad som helst. Barnet kanske tyckte det var löjligt, men hen uttryckte sig som hen gjorde för att få uppmärksamhet på någon annans bekostnad. Barn testar gränser, därför måste det finnas just sådana – inte tilbakahållande utan pushande, utvecklande. Att alltid få säga/uttrycka dig/göra vad du vill utan konsekvenser är inte yttrandefrihet – det är inte demokrati.

    Det ÄR en förälders jobb, precis som du säger, och detta är inget angrepp, så tolka det inte som ett sådant. Säger verklige inte att det är enkelt att vara förälder, tackar mina egna för att de lärt mig om värderingar och hjälpt mig att utvecklas, för all tid de gett mig av sina liv för att jag ska förstå dessa saker.
    Om ett barn ska fungera väl, få vänner som stannar kvar, jobb senare i livet, och känna ett välbefinnande så behövs en bättre balans mellan att få bestämma vissa saker, och att inte få göra det. Att veta bättre än att kläcka ur sig vissa saker och att inte göra det.

    Allmänbildning och utbildning är viktigt, annars blir det som Sveriges politik i nuläget där ingen vill samarbeta. Alla gnäller på varandra och vägrar ta ansvar för sina handlingar och för sånt som man sagt. Vi kallar folk otrevliga saker, vi våldtar varandra och slå ner varandra. Vi ljuger och spelar spel. Vi hatar, därför att när alla skriker fram sin åsikt är det ingen som hör någon annan – är det ett tryggt Sverige vi bygger?

    • Att plocka ut en enskild situation och ignorera tusentals andra situationer och dra slutsatser av den enskilda situationen kallas för cherry-picking – http://en.m.wikipedia.org/wiki/Cherry_picking_(fallacy) . Denna enskilda händelse hanteras bäst i situationen av lärare som begriper att denna kille är en guldklimp och inte ett problem. Det är det som väl syftet med pedagogik, att ”lura” elever in till utveckling och intresse för lärande. Tänker jag då, i all min okunnighet kring pedagogik.

      • Din ”replik” på hennes artikel är i allmänhet okunnig och barnslig. Man märker att du inte spenderat mycket tid i ett klassrum de senaste 20 åren. Tröttsamt, se hur verkligen ser ut innan du säger något, tack!

        Jonathan

      • Tack, själv. Byt jobb om du inte trivs. Eller skaffa barn – de är underbara.

      • Jag tycker att Elins kommentar var bra. Du Christer gör ju också en cherry-picking, tar ut en artikel och försöker hitta så många fel du kan på just den. Men så sent som igår satt jag och pratade med en flicka i övre tonåren. Hon sa att skolan är bra, men att man som elev hela tiden störs av elever som inte kan göra sina arbetsuppgifter utan att hela tiden försöka göra sig lustiga över lärare eller andra elever. Att de inte hade lärt sig vanligt hyfs eller att ta hänsyn till andra. Så jag tror nog att lite mer fostran hemifrån är på plats. Eller varför inte föräldrautbildning? Vi kan väl vara lite konstruktiva också,eller?

      • Helt rätt. Min äldste son är rätt trött på allt tjafs – han vill börja på Engelska skolan. Det handlar inte om hyfs. Det handlar om att vuxna vill bestämma över unga och unga har ett uppdrag att provocera och ifrågasätta. Så har det alltid varit och ska så förbli. Skolan måste ”bara” hitta strukturer och metoder för att individanpassa lärandet! Det är inte en skock får som ska tränas!

      • Och 95% av alla föräldrar gör ett fantastiskt jobb! OCH jag har gått föräldrautbildning…

      • Däremot finns det unga ledare och tänkare som vi ska vårda och utveckla!

    • I den beskrivna situationen måste ju läraren säga ifrån eller ta till vara på kritiken. I klassrummet ska ju läraren sätta standarden. Gör inte läraren det så får man ju som iakttagande föräldrar fråga läraren varför hen inte gjorde det. Kanske var det ett medvetet beslut.

    • Bra skrivet!!!

      • Ledarskap handlar inte om att obstruera eller ständigt kräva att alla skall göra som man själv vill.
        Du utsedde ju pojken som gapar rätt ut och inte vill vara med om något ting som han själv inte tycker är kul som en ”guldklimp” som en ”framtida ledare” och ”kapa ett bättre samhälle”

        Din ide om ledarskap är tragisk, ”gapa och skrik mest och du är en bra ledare!” Sorgligt..

        Jag tror du skall försöka spendera lite tid i verkligheten och försöka vara lite lyhörd för även de andra barnen. Inte bara din lilla ”Guldklimp” det finns många blyga och osäkra barn som gärna vill få lite lugn och ro för att kunna ta till vara utbildningen. Jag antar du inte tycker dessa är av värde? Bara de som är beredda stjäla all uppmärksamhete är nått att ha? De barn som kräver 100% av lärarnas uppmärksamhet?

        Alla barn har rätt till utbildning och att få lära sig på sina egna villkor. Jag hoppas vi är överens om det. Men då krävs det att alla barn lär sig att ibland är det bra att var tyst och lyssna av hänsyn till att även de andra barnen skall få tillfälle att komma till tals och få lära sig.

        Eller är det som det verkar i din text att … den som tar för sig är den man skall rätta sig efter?

      • Det jag efterlyste var en dialog mellan barnet och gruppen. ”-Vad tycker du vi ska göra istället? Har du någon idé?” Jag uppfattade inte det enskilda exemplet som att ungen satt och gapade utan att han ifrågasatte den löjliga leken och vågade säga detta. Artikelförfattaren reagera sedan på att föräldern inte bad sin unge att hålla käft och att denna enskilda händelse sedan är typisk för hur ALLA föräldrar tar hand om sitt uppdrag. Hon nämnde inte de andra 20-30 barnen som inte ifrågasatte utan satt stilla och väntande snällt. En artikel om de barnen säljer ju inte lösnummer direkt. Att sedan utifrån denna enskilda underbara unge gå till ett helt klassrum med gapande och skrikande ungar som är lämnade vind för våg bara för att en lärare inte får säga till är helt befängt ju. ”Gapa och skrik mest och du är en bra ledare”? Vem har sagt det? Spendera lite tid du själv i verkligheten – lär dig läsa texter och skaffa dig förståelse istället för att komma med vilda fantasier och påhopp. Alla barn ska få lära sig på sina egna villkor, helt rätt. Då krävs det att man anpassar utbildning därefter och är smart och ser till ALLA utvecklas och inte kvävs till tystnad. Som sagt hänsyn är väl regel nr 1 ihop med ömsesidig respekt.

      • Jag måste be dig att följa ditt eget råd.

        ”lär dig läsa texter och skaffa dig förståelse istället för att komma med vilda fantasier och påhopp.”
        För det är just det du gör dig skyldig till i ditt inlägg. Du raljerar kring att man skall förbjuda internet, ta bort bilar till och med förbjuda invandring! Bara för att någon vågade antyda att det vore bra om föräldrar lärde sina barn att, ibland måste man anpassa sig för gruppens bästa eller att man inte alltid måste var centrum för uppmärksamheten.

        Du raljerar och lägger in saker som inte står i texten. Du gör allmänna på hopp. Hur lyckades du få med kungen och kalla honom för enfaldig i en artikel om den svenska skolan?

        Nej du! Du måste allt försöka bli lite mer lyhörd för andras tankar och åsikter än dina egna.

        Kudos för ditt engagemang och din önskan att göra skolan en bra arbetsplats för alla men återigen det är inte alltid den som gapar och skriker som behöver mest uppmärksamhet.

        Och angående min erfarenhet i verkligeten och hur mycket jag arbetat med barngrupper eller barn med speciella behov… Jag råder dig att inte göra dig löjlig här.

      • Jaså du har läst texten nu. Kommentera gärna den då utan att blanda in min person, tack. Och nej, jag behöver inga tips, tack. Som sagt, du kanske själv ska fundera på att bli lite mer lyhörd.

      • Jag läste din text första gången Tack.
        Och det är strålande. Du ger råd men behöver inga själv.
        Du tar inte emot råd men är lyhörd.
        Dubbelmoral ? Självgodhet?

      • Du vantolkade mitt inlägg och klär halmgubbar och vill utifrån det ge mig tips. Jag tar gärna emot tips av sådana som dels visar vanligt hyfs, och dels respekterar mitt arbete. Att jag även är allergisk mot logiska felslut gör inte saken bättre. Hoppas du är klar med dina råd nu – jag tar emot dem och lägger dem vackert i soptunnan ihop med Boisens artikel – tack för visat intresse.

  6. För att kunna göra kloka val måste man ha vissa kunskaper. Det är det skolan ska göra – ge barnen nödvändiga kunskaper. Om inte barnen lyssnar till läraren utan väljer sina egna aktiviteter klarar inte barnet att tillgodogöra sig skolans undervisning. Dessutom förstör de ungar som sysslar med annat under lektionerna för de barn som VILL lära sig. Ungarna ska inte okritiskt ta allt som vuxna säger som absoluta sanningar – men de BÖR lära sig att man hinner lära sig mer på exempelvis 40 år än vad de hunnit på sina 7 år. Och både föräldrar och barn bör lära sig att det är skillnad på att vara en auktoritet och att vara auktoritär!

    • Det handlar om ledarskap, helt enkelt.

      • Och föräldrars ansvar Christer! Många föräldrar (även du verkar det som) anser att den bästa lösningen är om skolan ska uppfostra dina barn. Att man går till skolan för att lära sig nåt, lyssna på vad läraren säger, inte störa klassen, visa respekt både mot klasskamrater och läraren är något barnet ska ha med sig från hemmet redan på första skoldagen. Barnuppfostran ska du kära Christer stå för, eller vad anser du din roll vara i denna värld?

      • Ja, verkligen finns det ett ansvar hemma, när det brister har vi ett problem som skola och föräldrar tillsammans måste ordna. Men inte fasen består alla föräldrar av en grupp som kapitulerat eller givit upp etc. Det är ju befängt. Det kanske finns en liten pytteklick…

      • Och med samma typ av resonemang ska du visa respekt mot mig och mot alla föräldrar och inte minst mot barnen. Och med samma logik ber jag dig nu hålla tyst – det här är mitt klassrum och ingen har bett dig komma här och klaga. Uppfattat?

      • Med ditt resonemang så kan ett barn vara Sveriges statsminister. Lär dig skillnaden mellan en vuxen och ett barn. Du skrev en artikel och klarar inte att argumentera för den när du blir ifrågasatt. Jag var på intet sätt respektlös, däremot var det respektlöst av dig att nonchalera min fråga, dvs vad är DIN roll som förälder?

      • Lär dig respektera människor lika värde så kan vi ha en diskussion. Du kommer inte med argument utan med maktspråk – precis sånt jag vill hålla borta både från barnuppfostran och skolning. Så respektera du – jag orkar tjafsa hur länge som helst, tillslut brukar det bli komiskt. Min roll som föräldrar är att fostra mina barn att utmana sig själva och mina idéer. Jag vet att de är bättre än vad jag är på så många sätt så jag vill inte hindra dem att utvecklas. Det är trots de som är framtiden och de som ska försörja samhället. Så vi lär varandra – varje dag och vi respekterar varandra och har dialoger varje dag. Tyvärr bråkar de inget alls i skolan utan hänger bara med ”tåget” – blir nästan lite orolig.

  7. Var ju en spännande tolkning du gjorde av hennes text, ser ut som om du känner dig skyldig och går upp till försvar snarare än kommer med någon sorts konstruktiv tanke 🙂

  8. Detta var den längsta troll-posten jag läst på väldigt länge. Tror någon tog åt sig och inte kan inse att de i själva verket skämmer bort sina barn. Sorgligt.

  9. Om inte lärarna får sätta gränser och få dom elever som stör lektionerna att respektera dom andra eleverna som kanske vill lära sig något, varför ska då lärarna finnas alls?????

    • Lärarna ska väl absolut sätta gränser och komma överens med de unga vilka regler det är som gäller – vem har sagt något annat? Att respektera andra (barn som vuxna) är väl regel nr 1 man bör lära sig. Ömsesidig respekt mellan människor byggs upp efter hand och ska jobbas med varje dag..!

  10. Jag både håller med dig och inte! Jag ser din poäng och vart du vill komma och i stora drag har du rätt men, allt är inte så svart och vitt. Både du och Frida är ytterligheter och jag tror att verkligheten ligger någonstans mittemellan. I exemplet med pojken skulle det kunna vara att istället för att tvärdissa namnleken testa först och sen komma med egna förslag. Hur kan man veta att den är löjlig innan man testat. Jag tror att de flesta barn testar gränser, har jobbat i skolan i många år och älskar det. Tror att barn måste känna att skolan är verklig och att det är bra att ifrågasätta men inte bara för ifrågasättandes skull utan för att man faktiskt har en poäng, ett motförslag som kanske är bättre. Inte bara för att! Förstår du hur jag tänker? Jag säger alltid till min 5-åring att testa en gång, provsmaka en gång osv. och sen kan vi diskutera.

    Jag har haft elever som alltid, oavsett, säger tvärtemot, alltid! Dessutom är det elever som nästan aldrig kommer med egna konkreta förslag på vad man kan göra istället utan man vill bara säga nej. Ska man undervisa, entusiasmera och göra skolan verklig blir det näst intill omöjligt att göra det om det finns en person eller fler som hela tiden säger nej och vägrar. Fokus blir då hela tiden på varför just den personen/erna inte vill och inte mycket annat händer. Inte speciellt utvecklande eller schyst mot alla de andra som går i samma klass.

    Sen blir jag lite full i skratt när du beskriver hur ni lär era barn ”idrott, musik och geografi och samhällskunskap lär vi också ut. Mina barn har varit utomlands 3-4 gånger redan och under resorna besöker vi grottor, tar oss till höga platser, är på sjön, åker flygplan (hur går det till?!), vi pratar franska, engelska, spanska och träffar andra barn från andra länder, äter olika typer av mat, bor olika och lär oss simma, cykla etc.” Det är jättefint och bra men jag tror inte att det representerar majoriteten av hur barn lever i Sverige idag.

    Som sagt, jag förstår din poäng, men jag tycker att ditt inlägg är lika förenklat och naivt som Fridas, vilket inte är så konstigt. Ni båda skriver från er egen verklighet och sanning. Frågan är betydligt mer komplex och innehåller fler lager som man behöver titta på för att kunna diskutera hur vi arbetar med demokrati både hemma och i skolan.

    Ha det bäst!
    Hélena

    • Eftersom såna här artiklar ensidigt och enfaldigt beskriver nån slags nidbild av unga och föräldrar och att de blir så populära just för att de är så korkade gör att jag givetvis blir tvungen att förenkla åt andra hållet. Det är rätt konstigt att det aldrig är någon som skriver om de 20-30 andra barnen som satt stilla tysta och inte ifrågasatte. Hur är deras föräldrar? Är då 95% av alla föräldrar mönsterföräldrar? Varför skriver ingen om dem? Och såna här artiklar reducerar även lärare till några mähän som inte får säga ifrån som inte får sätta gränser för nu har ju barnen makten… Det är så korkat att jag måste säga ifrån på alla sätt jag kan. Varför skriver inte media om de situationer som funkar? De stories där ”bråkiga” elever har kommit rätt tack vare en bra lärare eller bra föräldrar? Det är en ständig smutskastning och förskjutning av ansvar som jag främst vänder mig emot – och nivån på diskussioner kring skitartikeln är inte bättre. Tack för att du tog dig tid.

  11. Var lägger du och Frida fokus? Inte är det på de andra säg 18 barnen som är tysta och iakttar och som faktiskt också har sin första skoldag. Det ser jag som det stora problemet. Vi kanske har en framtida stark ledare som behöver ges tid att få sina frågor och ifrågasättanden bemötta. Men den övriga klassen glöms bort.

    Jag kan ta upp exemplet när jag instruerar som fotbollstränare åt våra pojkar födda 07.
    12 killar som älskar att spela fotboll och som jag ska ge korta instruktioner för att övningen ska bli så bra som möjligt dessutom för att vi har begränsad tid att utföra övningen innan det är skifte till nästa.
    1 kille som tycker övningen är löjlig och som skjuter bort bollen medans de andra 11 tittar på.

    Pedagogen i mig säger att jag bör lägga fokus på killen som precis skjutit bort bollen och tycker övningen är löjlig.

    Personligen tycker jag inte att det beteendet skall få uppmärksamhet där och då, genom att ge killen för mycket uppmärksamhet. Jag säger något i stil med jag skulle vilja prata med dig när jag få tillfälle inte argt, inte fördömande. Därefter tar jag diskussionen när träningen är över eller så fort jag får möjlighet att samtala enskilt med killen och därefter tillsammmans med killens föräldrar. Det kanske finns något på hemmaplan som gör att ovan situation skett.

    Jag tror att hela laget vinner på den situationen, kalla det Win-Win.

    En demokrati enligt mig

    I en demokrati får alla komma till tals och ha en åsikt
    I en demokrati sätts principer som majoriteten beslutat om
    I en demokrati följs de principer som beslutats av majoriteten

    • Svårt att jämföra med fotboll – i fotboll kan man ju använda sig av två fötter och gå därifrån om man tycker en övning är meningslös. I skolan har man närvarotvång så man behöver lösa situationen för allas bästa. Jag skrev detta i en kommentar: ”Eftersom såna här artiklar ensidigt och enfaldigt beskriver nån slags nidbild av unga och föräldrar och att de blir så populära just för att de är så korkade gör att jag givetvis blir tvungen att förenkla åt andra hållet. Det är rätt konstigt att det aldrig är någon som skriver om de 20-30 andra barnen som satt stilla tysta och inte ifrågasatte. Hur är deras föräldrar? Är då 95% av alla föräldrar mönsterföräldrar? Varför skriver ingen om dem? Och såna här artiklar reducerar även lärare till några mähän som inte får säga ifrån som inte får sätta gränser för nu har ju barnen makten… Det är så korkat att jag måste säga ifrån på alla sätt jag kan. Varför skriver inte media om de situationer som funkar? De stories där “bråkiga” elever har kommit rätt tack vare en bra lärare eller bra föräldrar? Det är en ständig smutskastning och förskjutning av ansvar som jag främst vänder mig emot – och nivån på diskussioner kring skitartikeln är inte bättre.”

  12. Hoppsan. Är det någon av er som arbetar/arbetat som lärare? Jag orkar inte läsa alla inlägg. Men jag har arbetat som lärare i många år. Jag säger så här. Bra att barnen vet vad de vill. Bra om föräldrar är intresserade. Bra om läraren har kontroll och makt i klassrummet. Men ni har väl inte missat alla svårigheter som finns i skolans värld. Barn/ elever gör inte vad de ska. Det finns föräldrar som inte har förstått skolans regler och rutiner. Det finns lärare som kanske är nyutbildade och inte riktigt har fått den erfarenhet som behövs för att få barn/ elever och föräldrar att förstå vad som gäller i skolan. Så varför visar svenska elever dåliga resultat?

  13. Intressant att förstå hur en ignorant människa som dig tänker, tack för din idioti : )

  14. Du har en poäng Christer, men lärarna kan ju inte ägna hela dagarna åt att förhandla med elever som vägrar lyssna. Det är ju trots allt läraren som är utbildad pedagog. Vad en elev tycker är kul eller inte är väl rätt oväsentligt när det kommer till hur man ska göra saker i ett klassrum. Läraren styr, kan inte en elev hantera det så tycker jag läraren ska ha rätt att både bli förbannad och att kasta ut eleven ur klassrummet. Lärarens uppgift borde väl vara att undervisa så många som möjligt, inte förhandla med vissa elever som inte uppfostrats av sina föräldrar att lyssna på vad läraren säger. Om en elev håller på så så måste lärare han verktyg att se till att den eleven inte stör undervisningen. Visst kan det i enstaka fall vara så att det är bättre att förhandla sig fram till ett resultat. Men om eleven bara obstruerar för att obstruera, vilket många barn gör så måste läraren kunna ta till maktmedel.

    • Tar man till maktmedel har man misslyckats anser jag. F ö får man väl tyvärr se till att ”förhandla” tills det finns en väg framåt… alternativet att inte göra det funkar definitivt inte. Lärarens uppgift är inte att undervisa så många som möjligt! Jag läser ur läroplan:

      ”Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.”

      Det är alltså inte en skock får man ska fösa från A till B. Man ska låta, medge, tillåta varje (varenda en, alla) elev att hitta sin unika egenart. Varför? Jo, så att varje elev ska kunna ”delta i samhällslivet” genom ”ansvarig frihet”. Betyder detta sedan efter skolan? Nej, det är ju i skolan som man sätter grunden. Man kan inte ha en utbildning med oansvarigt tvång (plikt) och sedan förvänta sig att varje elev blir ansvariga senare. Jag tolkar det dessutom som att massundervisningen (samma föreläsning till alla) är en mindre betydande del i den nya skolan eftersom man då garanterat och systematiskt missar några individer. Det behövs mer än traditionell katederundervisning (1) som är regeringens främsta pedagogiska metod. Katederundervisningen är inte bara tråkig utan är även ineffektiv. Och detta tvingar man in uppifrån trots att metoden beprövat inte fungerar för alla.

      I första kapitlet och andra meningen citerar man skollagen:

      ”Skollagen (2010:800) slår fast att utbild­ningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära.”

      Det står inte ”för några”, ”för de flesta”, ”för vissa”, ”för de som är duktiga”, ”för de som gör läxan”.. det står ALLA. Själva syftet med skolan är att ALLA ska hänga med, annars kan vi lika gärna skippa skolplikt och hela rasket. Och det står inte ”bör”, eller ”om ekonomin tillåter”, eller ”i den bästa av världar”, eller ens att det är ett mål. Det står SKA. Det är ett krav. Vidare betonar man i lagen att skolan SKA kompensera för elevers olika förutsättningar (2):

      ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.
      Utbildningen syftar också till att i samarbete med hemmen främja barns och elevers allsidiga personliga utveckling till aktiva, kreativa, kompetenta och ansvarskännande individer och medborgare.”

      F ö tycker jag att om en elev stör och inte trivs bör väl denna få göra något annat tills rätt motivation eller ämne dyker upp – och det finns säkerligen en metod för varenda elev som funkar. Om inte elever själva ihop med föräldrar lär sig att ansvara för sin egen framtid så lyckas man nog inte oavsett hur mycket maktmedel man sätter till. Ta bort skolplikten m a o och inför ”rätt att lära i egen kontext” istället, då slipper vi ha ”störande element”.

      • Du skriver som om skolan har helt obegränsat med resurser. Javisst ska låta varje enskild elev finna sin unika egenart. Visst i all ära. Men här har vi en lärare och 20 elever. Begränsade resurser innebär att läraren måste prioritera, vad som än står i texterna du så fint hänvisar till så inser väl du också att det inte finns en lärare per elev. Ska då läraren fokusera på att 19 av ska få bra undervisning eller ska hen förhandla med en elev om varenda skitsak och låta 19 andra få lida av det.

      • Ja, men jösses säg ifrån då! Protestera mot arbetsförhållanden, räck upp handen och säg ifrån! Skicka mail, åk till förvaltningen säg ifrån att du inte vara med om denna löjliga lek! Säg ifrån – vakna!!

  15. För anarki i skolan är det mest eftersträvansvärda…

    • Vem vill ha det? Alla som inte vill att det ska vara ett militärläger med kadaverdisciplin?

      • Haha, för det är så det är idag eller? ”Militärläger med kadaverdisciplin”?

        Du borde jobba som lärare i ett år och sen utvärdera det du skrivit en gång till.
        Hur gammal är du egentligen? Skolan fungerar inte idag som den gjorde för 50 år sen.

        Att du svarar med härskartekniker och påhopp i kommentarsfältet på din egen artikel gör läsningen ännu sorgligare.

      • Och inte är det anarki heller och ingen har nånsin föreslagit det. Har man en unken ton mot mig får man samma skit tillbaka. Så funkar det – det kallas spegling. Jag är 46 – hur gammal är du?

  16. Christers flummskola !! Hurra !! Det har ju bara varit så de senate 15 åren typ och det fungerar inte !!
    Jesus ….

  17. Själv har jag länge påpekat för pedagogerna i mina barns skola –
    Att istället för att se olikheter/dynamik i klassen som ett problem – se detta som en tillgång att ta tillvara!! Nu råder det en Utredningshysteri där många barn drabbas och kommer i kläm – av att statiska människor skapat mallar och normer för vad som dessa anser vara normalt…

    Och då pekar jag framförallt på att lilla Sverige just tack vare denna dynamik i vårt land-samhälle-miljö lyckas dominera på så många områden globalt!

    Musik-, spel- och teknikindustrin är bara några exempel tätt följt av idrotten osv, osv…

    Som man säger om Humlan – att den lyckas flyga – borde inte vara möjligt… @)-<

  18. Sånt här gör mig så sjukt förbannad. Det finns en anledning att barn inte har rösträtt i ett demokratiskt samhälle. För de är inte färdigutvecklade och mogna nog att fatta vuxna beslut. Sluta behandla barn som om de vore vuxna! Det sätter en otrolig press på dem redan i ung ålder. De är inte redo för det. Strukturer och regler är nödvändigt för att ett barn ska må bra och även för att ett samhälle ska fungera. Det är klart att man ska ha en dialog med sina barn och försöka så gott det går att förklara varför de inte får göra på ett visst sätt men i slutändan ska det fortfarande vara du som bestämmer: Ska dina barn strunta i att lyssna på sin chef som vuxen också? Hur lätt tror du att det blir att behålla ett jobb då?

  19. Barn behöver vuxna som förebilder och ger vägledning. Behandlar du barn som vuxna kan det bli fel. Väldigt fel. Låt barnen få vara barn. Allt för många föräldrar har för bråttom med att ge barnen ansvar som de inte är mogna för.
    I Frida Bojsens exempel är det ett barn som inte vill vara med om en namnlek. Som reser sig upp och högljutt protesterar mot pedagogen.
    Nu kan det ju vara att just det barnet har stor integritet och vill säga ifrån.
    Eller så kan det vara lättja och en möjlighet att slippa vara med på namnleken för att i stället göra vad just han har lust med för ögonblicket.
    Oftast är den reaktionen just det. Inte en framtida ledare som vill skapa debatt och konstruktivt ifrågasättande av en auktoritet.

  20. Klassrummet är INTE en demokrati. Läraren och eleverna ska inte ”komma överens” om vilka regler som gäller, som Chister uttryckte det. Läraren ska ha rätt att agera diktatur för att se till att läroplanens mål uppfylls och att eleverna lär sig det de ska. Att rucka på det för att istället ha ”fullkomlig demokrati” i klassrummet är bara trams. Säg att eleverna alla kommer överens om att de vill sluta skolan kl 13.00 varje dag istället för exempelvis 16.00. Ska läraren då kompromissa? 14.30 kanske? Nej lärarens ska givetvis enväldigt kunna bestämma att 16.00 står fast om det är detta som krävs för att eleverna ska hinna med allt de ska.

  21. Exakt! Skollag och styrdokument beslutas av en regering. Inte av föräldrar, bloggare eller barn!

  22. Ursäkta – ”Tyst i klassen”…!!!

    Fick ni inte lära er i skolan att;

    ”En av riksdagens viktigaste uppgifter är att besluta om lagar. De flesta lagar börjar med ett förslag från regeringen, en proposition. Riksdagen behandlar sedan det lagförslaget i fyra steg.”

    ??? @)-<

    • Komiskt ju – tack för dagens skratt!

      ”Verksamheterna ska främja barns och elevers möjligheter att aktivt utöva sina rättigheter kring delaktighet och inflytande i förskola och skola. Detta är något som går hand i hand med att lära genom demokrati och mänskliga rättigheter. Vuxna i förskola och skola är förebilder vars förhållningsätt påverkar barn och elevers förståelse och respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett öppet tillitsfullt klassrumsklimat är en nyckel till ett framgångsrikt värdegrundsarbete med demokrati och mänskliga rättigheter.”

      • Äh, vi tar hela grejen:
        ”Lära OM demokrati och mänskliga rättigheter
        Arbetet med demokrati och mänskliga rättigheter är allas ansvar men ansvaret att lära om demokrati och mänskliga rättigheter är tyngre inom vissa ämnen i skolan. Olika aspekter av demokrati och mänskliga rättigheter finns som centralt innehåll i både grundskolans kursplaner och gymnasieskolan ämnesplaner. För åk 1-3 i de samhällsorienterande ämnenas centrala innehåll och för ämnen som samhällskunskap, historia och religion på grundskolan åk 4-9 samt i gymnasieskolan .

        Lära GENOM demokrati och mänskliga rättigheter
        Verksamheterna ska främja barns och elevers möjligheter att aktivt utöva sina rättigheter kring delaktighet och inflytande i förskola och skola. Detta är något som går hand i hand med att lära genom demokrati och mänskliga rättigheter. Vuxna i förskola och skola är förebilder vars förhållningsätt påverkar barn och elevers förståelse och respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Ett öppet tillitsfullt klassrumsklimat är en nyckel till ett framgångsrikt värdegrundsarbete med demokrati och mänskliga rättigheter.

        Lära FÖR demokrati och mänskliga rättigheter
        Lära för demokrati och mänskliga rättigheter innebär att barn och elever får träna och utveckla sin demokratiska kompetens genom att t.ex. öva sig i att argumentera, lyssna, sätta sig in någon annans perspektiv, visa förståelse och empati, diskutera och debattera. Demokratisk kompetens utvecklas i samspel mellan människor. Det är viktigt att utrymme för barn och elever att öva dessa kommunikativa förmågor ges i olika aktiviteter på förskolan och i undervisingen.

        Klockrent skulle jag vilja säga!

  23. Mycket löjligt inlägg. Du har fel helt enkelt. Jag bestämmer naturligtvis att du har fel. Om du säger att du har rätt så indoktrinerar du ju mig. Alla som kommenterar här har rätt, för övrigt. Om jag protesterar och skriker högst, så behöver du inte kommentera mitt inlägg för att försöka få in mig i din fålla… jag har ju min egen, mycket bättre fålla.

  24. Lustigt är ordet!

    Det du säger låter precis som i min klass då jag gick i skolan på 70-talet…!!!

    Eller för att citera vad den gamle Sokrates ju lär ha sagt;
    ”Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoriteter, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

  25. Ja du Christer! Är du socionom?

    suck…

    Inte för att Fridas artikel var särskilt bra,
    jag uppfattade dock en poäng i artikeln.

    Att du har uppfattningen att 95% av alla föräldrar gör en bra insats
    säger en hel del. Med sådan verklighetsfrämmande populism får vi
    enas om att tycka olika.

    Ta inte illa upp, många tycker som du.

    Ha det bra!

    Hejdå!

    • Om nu en elev ”misskötte” sig (Fridas exempel) av 20 betyder väl det att 95% skötte sig och därmed har skötsamma och duktiga föräldrar. Det är väl dessa man bör dra slutsatser om. DESSUTOM var inte eleven särskilt representativ för de övriga 95% som Frida Boisen inbillar sig – DESSUTOM ligger eleven i en kategori elever som vi verkligen borde nyttja och anpassa undervisning till. Skolan har ett demokratiskt uppdrag – Skolverket: ”Lära FÖR demokrati och mänskliga rättigheter
      Lära för demokrati och mänskliga rättigheter innebär att barn och elever får träna och utveckla sin demokratiska kompetens genom att t.ex. öva sig i att argumentera, lyssna, sätta sig in någon annans perspektiv, visa förståelse och empati, diskutera och debattera. Demokratisk kompetens utvecklas i samspel mellan människor. Det är viktigt att utrymme för barn och elever att öva dessa kommunikativa förmågor ges i olika aktiviteter på förskolan och i undervisningen.”

      Nej, jag är inte socionom. Är du lärare?

  26. Jag instämmer med Frida, till 100%. Alla som anser att detta är odemokratiskt har missat poängen med vad demokratisk skola innebär. Det innebär inte en flumskola där eleverna styr. Det är läraren som är utbildad! Detta är en anledning varför kunskapsnivån sjunker i Sverige. De som inte tror det, har ingen verklighetsförankring!

    • I en demokratisk skola styr väl inte eleverna! Jag förstår inte vad folk får detta ifrån. Antingen ska det vara läraren som styr eller så lämnas eleverna vind för våg framför en dator. I verkligheten finns det ett mellanläge där man kan ha en dialog och sedan kommer man överens. Det är väl för h-e inte en elevdiktatur helt plötsligt! Tänk att kunskapsnivå sjunker… var har du läst det? Är det PISA du far efter nu? Det prov som eleverna skiter fullständigt i eftersom det inte är betygsgrundande.. T o m SKL kommer ju fram till att PISA-proven inte stämmer överens med resultat i NP. Jag har tillräckligt med verklighetsförankring tack!

      • Underbart skrivet, en riktigt riktigt dålig artikel av Frida som man blir illamående av. I den speglas tänket som skapar och upprätthåller olika människovärde mobbing och kategorisering. Ja jag är socionom med inriktning oå barn o unga, special inom skola och håller fullständigt med dig !
        Problemet för de flesta som regerar negativt på dina kommentarer till artikeln och tycker Frida här rätt kan inte skilja på ärtor och morötter, de förstår helt enkelt inte sakfrågan och bakomliggande faktorer. Dessutom så tenderar även de att ha en hemsk människosyn som anas i deras inlägg…. denna människosyn gror och ger näring och resultat i politiken vilket vi kan se av senaste valresultatet.

        Hejja alla Ungar !!! Barn och vuxna är människor av samma värde

      • Tack jill! Jag blir så glad över att jag inte är ensam i detta! Tack!

  27. Att svenska skolan har problem är väl ställt bortom allt rimligt tvivel, om inte hela PISA-undersökningen har massa inbyggda fel som mäter fel saker, eller mäter rätt saker på fel sätt…

    ETT av skolans många problem är segregationen. Det fria skolvalet gör att barn som INTE har föräldrar som hjälper barnet att aktivt göra ett skolval, klumpas samman i kommunala skolor. Fördelen med att ha en blandad klass med BÅDE högpresterande elever och lågpresterande elever, där de högpresterande eleverna sätter ribban högt, bidrar till att skapa ett studiebefrämjande klimat i klassrummet, och ibland hjälper klasskamraterna, är delvis som bortblåst…..
    Sverige lär tillsammans med CHILE vara de två länder i världen som tillåter högst uttag av statliga medel ur (fri)skolor, pengar som istället kunde använts till olika former av stöd till elever i behov av detta…

    ETT ANNAT problem som jag och mina kollegor dagligen möter är föräldrar som av en eller annan anledning har abdikerat, orsaken spekulerar jag inte i just nu…, resultatet blir att föräldrarna ibland har noll koll på vad barnen gör eller borde ha gjort, vad avser att hålla tider, ha med sig (rätt) material till lektionerna, göra läxor, läsa till prov m.m.
    Ett liknande problem är när föräldern inte lyckats förmedla/kommunicera till barnet att om en skolklass på 18-30 elever skall fungera, så kan man inte hela tiden som barn/elev hävda sin rätt att t.ex. säga vad man tänker högt utan att begära ordet först. ALLDELES för mycket av lärarnas lektionstid går åt till att vara ”ordningspoliser” på bekostnad av det pedagogiska arbetet…och det var väl bl.a. det som artikeln handlade om!?!

    • Jag tvivlar på att skolan har problem överhuvudtaget. Vi har en lärarbrist och en fullständigt rabiat politiker- och journalistkår som gör allt för att smutskasta skolan, eleverna och även föräldrar och lärare. Ang högpresterande och lågpresterande så är det rena struntpratet, däremot finns det kanske sämre förutsättningar att locka skickliga pedagoger till vissa stadsdelar – det finns ingen skillnad bland elever invandrare/flykting eller helyllesvensk förutom bristen på språkkunnande hos svenska unga. Det kanske är för mycket prov, läxor och skit helt enkelt som man tillslut inte orkar bry sig om jag. Och det kanske är så att vi inte ska ha en skola som behöver ordningspoliser – vi kanske ska anpassa skolan till den verklighet vi har nu – ge lärarna tid att vara just lärare och inte bedömningsmaskiner, administratörer och provrättare. Ge lärarna tillbaka sin yrkesroll tack, och tillhandahåll rätt stödfunktioner och låt elever slippa tvångsskola och låt dem börja med individuellt lärande istället.

  28. Och vad kommer Frida Boisen & Co att skriva om härnäst…?!?

    Om fasan och problematiken med att barn och ungdomar alldeles för lätt och ofta – faller för grupptrycket…

  29. Men Christer! Det handlar ju inte om att kväsa några barn, som du uttrycker det. Det handlar om att lära barn att ibland måste man böja sig för andra för att vi ska komma framåt som samhälle. Vi lever tillsammans. Barn som får lära sig att de alltid har rätt att göra vad de vill, blir till vuxna som tror att de alltid har rätt att göra vad de vill. Men eftersom vi lever tillsammans i ett samhälle, så funkar det inte att alla gör precis vad dom vill alltid. Vi har dels bestämt lagar och regler som gäller för alla. I arbetslivet måste man också följa en del regler för att kunna bli ledare (som du påstår att alla dessa speciella barn kommer bli). Vilken arbetsgivare vill ha en anställd som inte tycker att det är kul att slutföra projektet så hen gör det inte? Det handlar om att kunna fungera smärtfritt i ett samhälle, och det gör man tyvärr inte genom att alltid, i varje situation endast se till sig själv och göra det man har lust till. Nä, lite verklighetsförankring behöver du allt.

    • Men Verklighetsförankring tack! Vem är det som lär barn att de alltid har rätt? Vem i hela landet gör detta? Ingen, jag lovar ingen. Eftersom vi lever ihop så behöver vi hela tiden lära oss att kommunicera på rätt sätt och detta bör vi göra varje dag – är det ok att skrika? Nej, varför gör vi den löjliga leken? Hur skulle vi göra tycker du? Etc. Att slutföra projekt!? Nu helt plötsligt hoppar vi fram 200 steg bara för att någon ifrågasätter en övning och helt enligt styrdokument gör det som man vill att unga ska lära sig. Vad tror du om det mänskliga miljöförstöringsprojektet? Är det ett projekt vi bör slutföra? Vad tror du om skuldberget? Vad tror du om (sd):s framgångar? Vi MÅSTE lära unga att säga ifrån.. Inte ens lärare själva har ju en förmåga att säga ifrån när huvudmän inte tillhandahåller tillräckliga resurser – är det en sån arbetskraft vi ska ha?

    • Du tyck antingen inte ha läst Frida Boisens artikel eller Christers och andras bemötande här eller så förstår du helt enkelt inte att se sammanhanget!

      Vem och vad avgör att en viss person, grupp eller åsikt ska ignoreras av övriga och uppenbarligen offras för ”att komma framåt”?!?

      Har du aldrig själv insett att det ju kan vara precis tvärtom… Det är innovatörer, nytänkare och de som vågat ifrågasätta som lagt grunden till vårt samhälle i dag där protektionism och bakåtsträvande aldrig håller i längden!!

      Naturens urval är ju också att bara den som bäst anpassar sig överlever i längden – såvida inte en – ofta cynisk, autoritär och räddhågsen människa har varit och satt detta ur spel…

  30. Rykande färsk bok som lär kunna berika många ”individers” tänkande…!!! ❤ @)-<

    http://www.bokus.com/bok/9789170611483/katolsk-manlighet-det-antimoderna-alternativet/

  31. Jag hoppas verkligen inte gossen blir bemött med liknande kommentar av sina kompisar om han vill leka en ”löjlig” lek! Eller?

  32. Jaha! Vad hände med respekten för andra Christer Hellberg? Du är verkligen snett ute!

  33. Ett lyckosamt samhälle bygger på ett mått av konformitet. Att lära barn att BETE sig i möblerade rum är föräldrarnas jobb och ytterst en kärlekshandling vare sig man använder ”maktmedel” eller ”förhandling”. Situationen i den svenska skolan är ohållbar. En oproportionerligt stor andel av tiden används för att inympa barnen med basala sociala färdigheter, en tid som i optimala fall hade kunnat användas till undervisning. En intressant aspekt av min lärargärning kan sammanfattas så här: om jag ringde hem till en förälder för 20 år sedan och berättade att xx hade gjort nåt ofog, så kunde man höra föräldern i bakgrunden kalla på sitt barn och med viss irritation i rösten fråga vad xx hade gjort. IIdag händer det ofta att föräldern direkt tar sitt barn i försvar innan man ens hört hela historien. Föräldraskap?

  34. Mitt främsta uppdrag som lärare är att utveckla demokratiska samhällsmedborgare som kan ta en aktiv roll i samhället. Om detta kan man läsa i del 1 och 2 i läroplanen. Den del flera ovan inte har läst eller systematiskt struntar i. Det är pinsamt att höra er som kräver en syn på barn och ungdomar som vi kastade där den hör hemma för 40 år sedan då den synen inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Det är pinsamt att höra er som kräver minskat inflytande för elever. Påminner om att Sverige vid upprepade tillfällen fått kritik från FN:s barnrättskommitté för att vi inte följer barnkonventionen när det kommer till barn/ungas inflytande. Det är tid att göra upp räkningen med de krafter i Sverige som begränsa ungdomars frihet och inflytande. Ni tillhör inte framtiden. Ni tillhör en dåtid som inte finns med oss idag längre.

  35. Hej Christer och allihop!
    Varför talar (eller gapar) debattörer så ofta förbi varandra. Några tycker Frida Boysens artikel är på pricken och jättebra. Andra – och lyckligtvis de flesta – menar att den i stort är ett enda strunt. Men debatten i kommentarerna blir snarast ett pajkastande a la ”fördejva!” Mig syns det som att de flesta är ense om att vi behöver gemensamma regler, att barn växer i samhället och in i samhället. att det är allas vårt ansvar att hantera våra barns fostran, primärt föräldrarnas men att vi alla och förstås institutionen Skolan har att stötta i det.

    ”Den gapige gossen” måste hanteras ty oavsett orsak till påverkar hans agerande gruppen. Även i det ser jag i kommentarerna att de flesta ändå är ense. Frågan är Hur och där drar debatten iväg och rallarsvingarna viner? Och som alltid är ett enstaka exempel många gånger ett uselt underlag för en generell diskussion.

    Jämförelsen med fotbollsträningen menar jag vara utmärkt och tydligt även om det inte är direkt överförbart, men det visar på en möjlighet att lyfta debatten till ett mer generellt plan.

    Eftersom jag är aktiv i branschen (skolan) vill jag lägga till två notiser:
    1. ”Katederundervisning” är ett sällsynt illa valt ord och exempel. Dels för att ordet i sig ger konnotationer till något som är ett irrväder i sig. Nämligen. Fråga: Vad är katederundervisning? Svar: att läraren står framför klassen och mässar.
    2. Jag tror aldrig jag träffat en enda förälder som inte brytt sig om sitt barn.

    • Är det inte symptomatiskt att vuxna gapiga människor gnäller på barn som är gapiga? Vi ska inte ”hantera” någon typ av människa. Enligt både skollag och styrdokument ska vi bemöta och engagera. Genom att skapa delaktighet kan vi hitta vägar fram för demokratiuppdraget..!

  36. Förtydliganden:

    1. Jo det är det. Och
    2. Att den gapige gossens b e t e e n d e måste hanteras skulle jag förstås ha skrivit.

    Sören

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: