Isak Skogstad blandar och ger. Säger en sak men menar en annan. Och menar vissa saker men säger helt annat. Självklart ska vi ha datorer i skolan, MEN… läraren ska stå över axeln och trycka på Enter. Visst ska vi ha Internet i skolan men inte hela Internet. Visst ska vi ge elever förtroende och frihet, men bara under övervakning och kontroll. Vi kan inte lämna eleverna i sticket – vi måste övervaka, styra och kontrollera hela tiden.

</a

Isak skriver:

Att som pedagog ha tydliga bestämmelser när det gäller elevdatorer är lika teknikfientligt som trafikregler är mot trafikanter. Det vill säga inte alls. Det behövs regler för att upprätthålla en god ordning och ett studiefrämjande klimat.

Isak menar att för barnens bästa måste vi begränsa datoranvändning och Internet. För barnens skull måste vi ha god ordning och reda. Det är så här man kan förvilla och driva sin ståndpunkt och t o m komma undan med det. Vad Isak EGENTLIGEN menar är att för hans egen skull ska Internet begränsas. För lärarens bekvämlighet och för att slippa anstränga sig att komma med tillräckligt utmanande undervisning och motiverande uppgifter måste Internet begränsas. Isak drar det t o m så långt att vi måste övervaka och kontrollera våra barn för samhällets bästa.

Isak drar t o m slutsatsen att det finns en avsaknad av kritiskt tänkande ang nya metoder. Tänk om man kritiskt kunde granska de gamla metoderna istället. Tänk om man kunde ifrågasätta gammal ”beprövad” undervisning istället? Denna beprövade undervisning som varje år levererar över 13 000 utslagna barn och unga till samhället. Varje år samma misslyckande och ingen förändring i sikte.

Isak vill vidare visa på att anpassa undervisningen till att inbegripa Internet och hävdar att det är bra för läraren men att det ”är farlig väg att gå” – hur är det möjligt? Är verkligheten farlig? Att lära elever ta ansvar för sitt lärande är det farligt? Och ja, igen då, för elevernas bästa ska vi ta bort Internet. Och kanske bomma igen alla fönsterrutor. Kanske kan man ge mer läxor och mer hemarbete så att man inte blir distraherad av all fritid? Vad går gränsen, Isak? Är det just vid Internet bara? Att inkludera Internet i undervisningen är väl verkligen att ta ansvar och se till göra undervisningen tillräckligt intressant är en förutsättning för lärande – men Isak vänder på det hela igen:

Att skjuta ifrån oss allt ansvar till eleverna är fel väg. Vi behöver mer lärare som tar ansvar för elevernas kunskapsutveckling

Vi vill skjuta ifrån sig allt ansvar? Bara för att man tillåter Internet i undervisningen skjuter man ifrån sig allt ansvar? Detta är det gamla vanliga idiotiska argumentet. Så fort någon nämner kreativitet och dator så innebär detta att man ska lämna eleven framför en dator och sedan gå därifrån. Snacka om argumentationsfel. Jag tror att det just är eleverna som ska ta ansvar, läraren har ett ansvar att aktivera just detta.

I hela artikeln återgår Isak till huvudbudskapet. Visst, elever ska ha sin frihet, men bara under kontroll och övervakning.

Att blunda för verkligheten och utgå ifrån att det inte uppstår nya utmaningar med förändrande arbetsmetoder är både naivt och dumdristigt. Låt oss inte ignorera utmaningarna, vi måste helt enkelt se dom i vitögat och agera i frågan.

När Isak själv blundar för verkligheten och inte klarar nya utmaningar med förändrade arbetsmetoder ska man förändra verkligheten då dvs begränsa Internet – är det så man agera? Är det så lärandet ska utvecklas? Och det är en självklarhet att inspirera eleverna så att undervisningen blir roligare än fritiden.. så ska det vara, håller med. Men sedan i nästa andetag: ”… men låt oss hålla oss till verkligheten”. Verkligheten utan Internet då, verkligheten utan datorer.

Som avslutning kommer pricken över i – ytterligare ett fullständigt tomt argument, att hävda att andra inte bryr sig om vad eleverna gör:

Att som lärare inte bry sig om eleverna gör under lektionstid är skrämmande – är det verkligen den typ av ignoranta lärare som kommer leda svensk skola åt rätt håll?

Antingen begränsar man Internet och datoranvändning eller så bryr man sig inte vad elever gör. Jag hoppas innerligt att denna teknik- och Internetfientliga lärartyp tillhör det förgångna. Jag hoppas verkligen att lusten och behovet av att styra, kontrollera, övervaka andra kan ske i armén istället för i skolan. Det är där den skiten hör hemma. Hur mycket än Isak Skogstad pysslar med sina ord så är han inte bara okunnig om Internet och dess möjligheter utan även en teknikmotståndare – det om något är en farlig väg att gå, att förvägra barn och unga den verklighet som som kommer bli alltmer påtaglig för oss alla. Det är inte 1984 som vi bör sikta på utan 2020 och ännu längre fram.

De som ständigt förordar ordning och reda och vill öka kontrollen och inskränka på ungas frihet kommer för alltid att jobba i motvind och kommer alltid att bara skapa mer oordning och oreda. Smartare är att som lärare anstränga sig lite mer för att anpassa undervisningen till verkligheten. Det vinner alla på – inte minst eleverna.

Kategorier:blogg100, debatt, skolan

Etiketter:#Blogg100