Jag är rätt politisk, men eftersom det inte finns några alternativ längre att rösta på är jag rätt obunden. Jag tycker t ex synd om Mona Sahlin som fick hela sin politiska karriär förstörd av att hon köpte en toblerone på fel kort men egentligen fick hon avgå pga av pressen då. Givetvis betalade hon sin räkning själv. Jag tycker synd om Håkan Juholt. Jag tycker synd om många, men inte Anders Borg.

När sedan såna här rent ut sagt för j-vliga utspel (Vi har för mycket flumpedagogik) som kommer från Anders Borg borde synas, klampar denna elefant raka vägen förbi pressen utan att ens ett ögonbryn höjs. Journalisterna fattar ingenting, de gör ingenting, de tycker det är helt sunt att finansministern sågar regeringens egna styrdokument för skolan. De tycker det är helt sunt att finansministern sågar regeringen egna arbete och dessutom sågar en hel yrkeskår och deras arbetssätt. Den ena handen inför åtgärder för miljarder kronor för att höja yrkets status och den andra smutskastar hela lärarkåren.

Det är väl en sak om de suttit i opposition, då kanske man har rätt att kritisera utbildningspolitiken, men nu är det ju de själva som är ansvariga!

Eller, nej… Just det, enligt Borg är det ju lärarkåren nu då som är ansvarig!

Först motverkar man sina egna reformer och fråntar lärarna ansvaret genom att införa mer betyg, läxhjälp och även nationella prov, sedan när det inte längre funkar skyfflar man över ansvaret igen och skyller på lärarna att det blev som det blev. Jag tycker det är en så stor skandal så jag vet inte vad.. Var är drevet? Vem ställer frågorna?

Nu gäller det förmodligen då för Anders Borg att skjuta ur sig från den sjunkande Atlantångaren som alliansregeringen är och hävda att reformerna man infört tyvärr inte fungerade eftersom lärarkåren är så dålig och att pedagogiken är så kass – jag ser ingen annan vettig logisk förklaring.

– Hade vi haft en helt magisk undervisningsteknik så kanske det hade varit okej, men det har vi inte. Förmodligen har vi en osedvanligt dålig pedagogik, därför att vi har gjort mer av grupporienterad ”flumpedagogik” helt enkelt.

Det är ju inte konstigt att man misslyckas då. I åtta år har regering slitit och infört den ena reformen efter den andra, men hela tiden har det varit lärarna och pedagogiken som satt käppar i hjulet.

Fy f-n va uselt, Anders Borg.

Så här ser det politiska ledarskapet på nationell nivå ut idag, på bred front. I opposition gnäller man och klagar på andra som inte tar sitt ansvar. I regeringsställning klagar man på oppositionen och frånsäger ansvar t o m för den egna politiken. Eller så gör man som Jan Björklund, står i riksdagen och säger att regeringen tar fullt ansvar upprepade gånger när Jabar Amin (mp) ställer frågor, och sedan i nästa andetag vräker han ur sig att det är företrädarnas fel att skolan ”inte fungerar” efter åtta års styre. ”-Och ni då, vad har ni för förslag?” är Björklunds huvudförsvar.

Det är alltid nån annans fel och om misslyckanden inte går att förklara genom att skylla på oppositionen så är det oppositionen i historien som bär ansvaret. Jag har tappat förtroendet för politiken för gott. Demokratin fungerar inte. Folket har inte makten längre. Landet styrs av inkompetenta lekmän som inte vet vad de håller på med. Landet styrs av personer, som för egen fördels skull utger sig för att vara något som han eller hon inte är. De försöker bedra andra genom att tillägna sig själva, sitt arbete och deras gärning och så vidare högre värde än de äger.

När nu situationen är som den är och så finns det egentligen två huvudspår att gå vidare med:

1. Efter åtta år har resultaten försämrats, ohälsan ökat och ingen förbättring i sikte. Kanske mer av samma skola och att öka resultathetsen är en lösning, barnen har för lite krav på sig efter allt curlande. Det är dags att ta i med hårdhandskarna och om vi hetsar barnen lite till så kommer de att ge sig – då blir det mindre avhopp! Då får vi fler sökanden till lärarutbildningen! Om inte andradragsekvationen sitter efter 9 år får man väl gå i skolan i 9 år till eller kanske införa helg-, kvälls, och nattskolan också. Hur svårt kan det vara? Barn måste lära sig att livet består av arbete och slit och att det inte är en nöjespark.


2. Vi har en oerhört sund skola där alla jobbar och gör sitt bästa. Tyvärr får varken elever eller lärare ens chansen att bedriva en verksamhet som alla i grund i botten vill ha. Tyvärr förstör de ständiga politiska utbildningsreformerna det dagliga lärandet som ersätts av ett system för administration, styrning och kontroll. Tyvärr tas lärarna bort från undervisningen pga av att man hela tiden vill mäta elevernas status. Tillslut vet varken lärare eller elever varför de ens är i skolan. Lärandet ersätts av att bli bra på att gå i skola – ”kommer detta på provet?” Tyvärr dödas intresset för att lära och ersätts av att sitta av tid.

I vilken värld lever du i? Jag försöker verkligen vara positiv och jag vill verkligen förändra både i skolan och i samhället, men jag blir bara förbannad på folk som står vid sidan om och applåderar inskränkthet, inkompetens och ren dumhet. Det är inte lätt att sitta på bussen och vara glad när bussen är på väg åt fel håll. Det är inte lätt att vara glad när chauffören inte ens verkar ha körkort och dessutom verkar vara full.

Men jag försöker… Varje dag.

(Tack för bilden Torkild Sköld – vill du ha tillbaka den?)

Kategorier:blogg100, ledarskap, Samhällsutveckling, skolan, svensk politik

Etiketter:#Blogg100