Förra veckans avsnitt av Spanarna i P1 var riktigt bra – jag fick tips om Apocalypse.

Steven är rätt oduglig. Han bor hemma är bortskämd och vet inte vad han ska göra med sitt liv. Han behöver en förändring och behöver ”väckas” ur sin passivitet. Så han utsätts för ett experiment som går ut på att Steven blir övertygad om att jorden har gått under.

Del 1:

Del 2:

The show was an opportunity to give Steven a second chance at life and making him realise how important his life really is. The setup was that a meteor shower hitting Earth had caused the end of the world. Steven supposedly woke up two weeks after the disaster in an abandoned military hospital to find that he is one of a group of survivors now living in a zombie wasteland. He made his way through a carefully planned storyline.

Om du gått och grunnat på nån förändring av nått slag vad skulle sätta igång processen att du gör slag i saken?

Skulle det krävas jordens undergång eller skulle det räcka att någon brydde sig och sa ett vänligt ord, bara?

Jag hade nog inte behövt jordens undergång. Men en utmaning, en tanke om att nu var det min tur att visa ledarskap etc. Annars var det ju i skolan alltid 5-6 som alltid var mer på och hetare på gröten. Fakta? Upp med handen! Fakta? Upp med handen! Man blir rätt trött i längden. Man blev effektivt tränad i att stänga av. Speciellt som ämnet aldrig intresserade. Skolan var alltid långt ifrån det som surrade i huvet. Närmast kom hjälten Gunnar Molin som spelade Beatles-låtar på sin medhavda grammofon och lät oss analysera texterna. Det var det roligaste jag hade under 9 års grundskola.

Visste inte vad apocalypse betydde riktigt, det betyder inte jordens undergång liksom:

An apocalypse (Ancient Greek: ἀποκάλυψις apocálypsis, from ἀπό and καλύπτω meaning ‘un-covering’), translated literally from Greek, is a disclosure of knowledge, hidden from humanity in an era dominated by falsehood and misconception, i.e., a lifting of the veil or revelation, although this sense did not enter English until the 14th century.[1] In religious contexts it is usually a disclosure of something hidden.

Det är vad varje elev behöver helt enkelt. Avslöjade… av hur allt fungerar, vad som är värde, vad som är livet och vad som är viktigt nu och i framtiden. Framför allt framtiden måste ”avslöjas” och ges en eller flera ”scener”.. Varför ska man annars vilja lära eller förändras eller vilja utvecklas? En skola utan framtidsfokus är som .. en plats bara, en institution. En förvaring.

Måste bara tillägga. Ytterligare en gång har jag skrivet en hel blogg ur hjärtat och sedan sparat. När jag sedan klar och glad ska förhandsgranska så har WordPress fuckat upp igen och gjort så att jag sparat gamla versionen dvs de har flera lokala versioner som uppenbarligen skriver över varandra. Om man inte Uppdaterar efter man sparat sitter man där med gamla inlägget kvar som man uppdaterat och lagt på servern. Går man då in i inlägget igen och vill förhandsgranska uppdaterar app-helvetet inlägget med det gamla! Dvs hela nya inlägget skrivs över och är borta, gone forever. Och jag KAN inte återskapa det jag skrivit.

Så det fick bli ett nytt inlägg fast på samma tema, men jösses vad irriterande. J-vla banditer. Nån som vet en bättre bloggplattform?

Kategorier:förändringsledning, personlig utveckling, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100