Två små facebookinlägg + mina tankar blev ett blogginlägg. Ja, Löfven har inspirerat också, liksom Wigfors.

När vi glömmer verkligheten

Först Micke Gunnarsson som berättar det självklara som de flesta av oss glömt bort eller bara inte haft en tanke om eftersom det är så mycket nu, jämna plågor, en dag till i gruvan etc:

-Visst är det kul när man är glad!

Jo, det är vad jag försöker tuta i små, små barn som bara är sura, är i övergångsfaser etc. Det är mycket roligare att vara glad [än att vara ledsen då]. Kalla mig livsnjutare eller vad som helst, men jag måste tycka att livet är roligt nästan varje minut och när det inte är det måste jag se till att det blir det! När jag inte själv klarar av att göra det roligt, när det roliga tas ifrån mig får jag problem. Men när yttre faktorer som att inte ens kunna gå från sängen för att dricka vatten, när all energi går åt till att ta hand om andra, när ansvaret blir för stort, när arbetsuppgifterna blir för många på en gång då funkar det inte längre för mig. Då biter det inte med ”roligare att vara glad”. Då måste jag få paus, få stopp, få lugn. Det behöver alla då och då.

Samtidigt tänker jag aldrig nånsin kapitulera inför att det skulle vara roligare att vara ledsen och inte göra något alls, att finna tröst i att vara deppig och att nöjt konstatera att världen är skit, pilla naveln etc. Jag har varit där och det stal säkert 10 år av mitt liv och jag tänker inte ägna 1 minut till åt det. Livet är alldeles för kort.

Så till nästa. Fredrik Karlsson skriver också självklarheter m a p skolan som vi glömt bort:

Vi har inte fokus på lärande och utveckling. Vi har fokus på att bevara tradition.

Om man är ledsen över något så bör man lära och gå vidare till nästa steg liksom. Det är inte roligt att gneta och gnaga över något gammalt, surt och unket. Hur förfärligt det än har varit för en, hur förfärligt det än är för en i nuläget. Har man fokus på lärande och utveckling analyserar man och sedan ändrar man, man utvecklar sig och sedan tar man sig an nya utmaningar – det är det som är det roliga i livet. Vill man behålla det roliga i livet så behöver man anpassa sig. Det spelar ingen roll om man hade roligt för 20 år sedan och samma sak inte är rolig idag – det funkar inte! Man ska inte tvinga på andra traditioner som de inte vill följa. En tradition som inte är rolig blir rätt meningslös om den upplevs som sådan.

En meningslös tradition är rätt meningslös och bör avskaffas därför. ELLER?

Allt slit behöver vara meningsfullt för den som sliter

Liksom. Så till Löfven då som gnuggar händerna på Volvos kinesiska fabriksgolv där 2000 har arbete (riktigt arbete då) och lön. Jag vet arbetarkulturer där man verkligen har roligt tack vare att man lär sig och utvecklar sig hela tiden och det kanske är så hos också på Volvo, det vet jag inte. Men jag har jobbat på industrier (slakteri, Volvo Kalmar, Robo (extraljus), Valeo (kylare) där på riktigt de enda roliga stunderna var raster, lunch och när man fick gå hem. Och fredagar då, då fick man luft äntligen. Och tidiga morgnar, kvällsjobb, nattjobb, jobb, jobb, jobb… Jag tyckte inte alls det var kul men jag kunde studera samtidigt och hade pengar på bordet, mat alltså.. Eh, ja, att plugga var inte roligt heller just då, det var krav, måsten och plikt det också. Men framtiden var ljus ändå – jag visste vad jag ville jobba med senare så jag stod ut. I min värld då var det inte ens jobb, det var bara kul och problemlösning som att lösa korsord ungefär, det var programmering. Idag söker man med ljus och lykta.. och Internet efter nya duktiga programmerare.

Jag vill inte vara i den världen där lärandet är ett jobb, en plikt eller ett måste. Jag tror inte nån annan vill det heller. Jag tror hellre man vill jobba häcken av sig dygnet runt om det är frivilligt. Jag har funnit en tanke som hjälper mig hur trång situationen än är, hur liten än boxen är, hur sjukt dåligt jag än mår (3-dagars-feber nu, bl a) och den är enkel och är på engelska i olika varianter: ”the art of exploring possibilities”, ”the realm of opportunities” m fl. Möjligheternas rike, på svenska, då.

Vi bor i möjligheternas rike – bokstavligen

I möjligheternas rike jobbar man med entreprenörskap, i möjligheternas rike ojar man sig inte över att det var bättre förr, i möjligheternas rike suckar man inte över att traditionen inte funkar längre, i möjligheternas rike ser man framåt.

I möjligheternas rike finns en rättvis värld, ett likvärdigt lärande, nolltolerans mot mobbing, där finns ett samhälle som t ex kan växla upp och ta emot flyktingar i nöd.

Möjligheternas rike är ingen arena för kamp – här vinner alla, varje dag, varje timme. Här säljs ett företag som började som en lek för över 20 miljarder. Och ”När Ubisoft nu släpper siffror så framgår det att Malmöspelet dragit in 2,7 miljarder kronor under de första fem dagarna” framgår möjligheter ganska tydligt. Beloppet är betydligt mer än att gå och vinna Champions League i fotboll, det är hälften av vad Volvo dragit in på ett helt år: ”Volvo Cars redovisar en rörelsevinst på 6,6 miljarder kronor för 2015.” Jag lovar, Ubisofts anställda har haft sena nätter, men sällan tidiga morgnar, de har säkerligen jobbat hur mycket som helst och haft kul samtidigt med sovmorgon. Det är en annan värld för dem som kan släppa traditionens makt och istället hänge sig åt möjligheternas frihet – det är lite som att emigrera ungefär, fast bara i huvet då.

Är slitet ett självändamål?

Det borde finnas någon slags slutsats här och den kanske skulle kunna vara att det är väl pengar vi vill tjäna, så lätt och snabbt som möjligt under dagen, så att vi kan ägna oss åt det vi vill helst familj, Internet, resande, kultur, fritidsintressen, umgås med vänner, ha kul OCH vara glada så lång tid som möjligt ihop med andra? Eller sitta själv bara och programmera om nu någon skulle vilja göra det.

Ernst Wigfors hade visionen rätt och för att nå dit så var vi då tvungna att hugga i och det har vi gjort. ✅ Nu blir det att tänka till igen och sätta en ny vision om ett nytt samhälle, annars blir det som med Johan Glans standup om påsken och kycklingarna* att PR-firman får bestämma vad vi ska ersätta traditionen med…

I möjligheternas rike finns ingen kamp, där finns bara samarbetspartners och möjligheter!       

*[Tyvärr har SVT stoppat Påsk-klippet på youtube, man vill varken ge sig själva eller Johan pengar tydligen, traditionen om upphovsrätt är viktigare. Här är dock  Johan Glans om påsken Och OBS spola framåt till ca 43:00. Och OBS, ingen tjänar pengar på det klippet och ingen tjänar pengar på detta blogginlägg, men ”slitet” är gjort likväl.]

Kategorier:hållbar utveckling, innovation, ledarskap, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, svensk politik