Här är lite reflektioner från Jenny Ströms minikonferens 7 – många bra samtal och många nya kontakter gör att jag med tillförsikt ser ljust på framtiden även om jag är lite desperat här i denna text! 🙂 Stort tack för arrangemang Jenny och tack till alla sponsorer som gjorde det möjligt att träffas! Vi behöver mer sånt här, varje dag i varje stad..!

Fokus och reflektion på en gång

NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) är inte något ämne som jag egentligen är expert på. Ja, förutom i form av allt jag läst och så den kunskap som Jenny Ström har överfört i olika sammanhang. Sedan har jag nog själv en släng av lite varje men lyckas för det mesta hantera situationer så att inte omvärlden märker något. Och jag själv hade aldrig problem i skolan på det sätt som många har idag, av olika anledningar bl a lyckades jag stänga av helt i 14 år.

Konferensen skulle handla om ”Från utanförskap till entreprenörskap – alla vinner på att alla klarar skolan”, men många diskussioner hamnade på en högre mer övergripande nivå. Åtminstone vid de borden jag hamnade vid. Med det sagt, denna tes gäller fortfarande:

Skapar vi en skola för dem som har det svårast löser vi problem/skapar möjligheter för alla andra också – det handlar om att individanpassa undervisningen och göra det HELA tiden i verkligheten, inte bara på papper.

Och idag finns det företag (MISA t ex) som jobbar för att anpassa arbetsplatser så att personer kan fungera där. Idag finns det verktyg (Sensavis 3D classroom) som kan visualisera verkligheten med teknik och det finns hjälpmedel som Jenny Ström testar och sprider som fungerar OCH ibland blir verkligen unga som gamla hjälpta – det blir jag oerhört glad över!

Individanpassat lärande är nyckeln för varje individ

Ja, individanpassningen igen ja. Jag såg verkligen fram emot att samhället äntligen skulle ”steppa upp” och tvingas till förenkling, effektivisering och även förändring när flyktingströmmen äntligen kom till oss. Det tog en vecka och sedan läste jag om att man var tvungen att bryta mot lagen för att inte bryta mot lagen. Ja, alltså det fanns inte tillgång till lärare på plats som kunde rätt språk så man var tvungen att effektivisera och köra videokonferens – fjärrundervisning alltså. Det är ett lagbrott tydligen. Där och då hade vi chansen att effektivisera, se till att snabba på förändringsprocesser, se till att ta in forskningen som hade kunnat säga att jo, undervisning via en skärm är helt klart bättre än att sitta och rulla tummar och inte ha någon undervisning alls. Där hade vi kunnat hittat lösningar för att få s k ”hemmasittare” tillbaka till lärandet, där hade vi hittat vägen framåt för att lösa lärarbristen.

MEN; så kom ”andrummet”, den totala kollapsen av mänsklig ambition, mänskligt ledarskap och ytterligare bevis på att beslutsfattare som inte växt upp med Internet som tonåringar eller inte ens funderat på vad Internet skulle kunna göra, kommer att behärska jorden i åtminstone 20 år till. Sedan kan vi börja vara framtidsinriktade igen. Först efter 20 års vandring till i öknen kan de glömma den där guldkalven (administration) och börja tro på något annat.

För visst är det så att ledarskapet är obefintligt när vi inte klarar av att bedriva flyktingmottagning i en mässhall p g a att det blir kö till toaletterna eller när det tar flera dagar för nån att hämta rätt mediciner på Apoteket kvarteret bredvid, visst är det så när vi inte ens kan ta fram ett bygglov för att få upp tillfälliga bostäder. Visst är det så när EU under åren 2002–2013 lägger 225 miljoner euro i forskningsmedel avsedda att stoppa gränsintrång. Visst är det så, när vi istället för att rädda medmänniskor i nöd lägger miljoner kronor OM DAGEN för att upprätthålla en gränskontroll, skickar 700 miljoner till Turkiet och fortsätter att bara se på när barn drunknar ute på Medelhavet. Visst är det så när en gravid flyktingkvinna i Grekland tvingas föda barn ute i ett tält och sedan tvätta den nyfödda i lerpölen utanför. Visst är det så. Som svensk skäms jag, som medmänniska skäms jag. Som vuxen skäms jag – det är ett nedrigt misslyckande ur ett globalt perspektiv och jag kan knappt sitta i godan ro och skriva detta med en god kopp kaffe bredvid mig.

Just nu drunknar i snitt två barn om dagen på den svåra flykten över Medelhavet. Du kan rädda liv. Svara 72980 SYRIEN120 för att ge 120 kr. Tack, Sverige för UNHCR

Verkligheten skaver sinnet.

Entreprenöriellt tänkande

Det ÄR så att vi måste börja i skolan med att förenkla och förändra. Ska man ha hållbarhetsfokus i en kommun så är det i skolan som hållbarheten kommer in i t ex engelskalektionen. T ex där bör man istället för att sitta still i ett klassrum och tvingas ha en engelskalektion med gympaläraren se till att ha ett hållbarhetsprojekt med en klass i England eller USA. Hur tänker man hållbart då? Jo, inte fasen tar man flyget och har möten IRL. Man tar fram mobil, en dator, Skype och sedan skapar man gemensamma dokument på Internet, gör filmer och berättar om sophantering här, om våra biogasbussar och sedan bjuder man in företag i processen och skolförvaltningen och så dokumenterar man och presenterar på Internet och så ser man till att samarbeta i vardagen m h a projektmetodik, genom att få prova olika roller, genom att få utforska och jobba på egen rätt nivå – hela tiden!

Man tänker entreprenöriellt och man skapar och utforskar och ser till att det händer saker hela tiden, man löser problem och planerar efter hand som verkligheten utmanar – precis det som flyktingar som kommer hit vill göra! Precis som våra myndigheter och verk borde göra! Men vad gör vi istället? Vi definierar mobilförbud som en succé. Gränskontrollerna är en succé. Den tappade uppfinningsförmågan är en succé, det administrativa tänkandet är en succé. Att man håller en budget i skolan är en succé. Nej, det är ett misslyckande för varje människa som har blicken framåt och försöker tänka framtid. Det är ”facepalm”, hål i huvet, korkat, dumt, andefattigt, fegt och idiotiskt i ett och samma koncept.

Tanken om att varje flykting som kommer över gränsen ska få ett välkomnande och en F-skattesedel i handen är väldigt sund, logisk och bra. Det är sånt vi behöver sikta på – där är idealtillståndet! Från utanförskap till entreprenörskap på 1 sekund genom att skapa rätt förväntan.

Utanförskapets pris

Och, sedan måste jag nämna Ingvar Nilssons arbete med Utanförskapets pris. När man i 20 år har jobbat med ekonomiska svart på vitt-siffror och man ändå inte lyckas nå fram till våra beslutsfattare om att skolan inte är en isolerad budget, en ensam ö omgiven av ett samhälle nånstans borta vid händelsehorisonten har vi ytterligare bevis på att det kommer ta ytterligare 20 år förmodligen innan vi har fått bort de systemfel vi lider av nu.

Om man under ett budgetår ser till att skolan får rätt resurser för att hantera t ex personer med ADHD och går in med tidiga insatser sparar man pengar senare i resten av samhället. Det kan inte vara så att det är ok att man kan gå igenom skolan ända tills gymnasiet utan att man upptäcker att personen i fråga har dyslexi. Då har man banne förbrukat rätten att bedriva en verksamhet där unga människor har en plikt att närvara. Detta ÄR inget enskilt fall, man misslyckas årligen med ca 13 000 elever som riskerar att hamna i utanförskap – VARJE ÅR misslyckas man systematiskt genom stress, inkompetens, brist på ledarskap, oförmåga att lära i verksamheten och genom att ständigt skylla på brist på resurser. Varje år kostar detta svinn över 200 miljarder kronor – och siffran ökar.

Alla vinner på att alla klarar skolan

Det tål att sägas igen – alla vinner på att alla klarar skolan. I samhället vinner vi alla om vi lyckas samspela bättre kring våra unga och våra nya, vi spelar i samma lag för hundan, men det är som om vi har glömt bollen. Det är som om vi glömt vad spelet går ut på, det är som om vi glömt varför vi har en skola och en samhällstanke överhuvudtaget – det finns ingen dröm om folkhemmet länge, om samhällsbygget, det finns ingen ”new deal” det finns inte ens en liten enda pyttetanke om att ett litet rikt, globalt, land som leder utvecklingen i världen med sunda värderingar, med en välfärdsmodell för alla, med teknik i världsklass och med ett mod innebär att man står upp för de utsatta här och nu, i omvärlden och inom våra taggtrådsgränser. Var är bollen Löfven, vem har den? Var tog den vägen? Och nej, det är inte Zlatan som har den.

Det jag vill se är en boll som handlar om att utforska möjligheternas domäner istället för att vi ska begränsas av vårt nuvarande fokus på att gråta över de problem som uppstår i våra gemensamma ineffektiva processer och traditioner. Vad ska vi ha dem till när inte längre klarar att uppfylla syfte och anledningen till deras existens från början? Vad ska vi ha dem till? Hur länge till? I 20 år till?

Nästa konferens jag går på är den som SchoolBoost Network kommer att anordna – då tar vi ett steg till i värdeskapande och i samspel! Välkomna då! 

Kategorier:adhd, debatt, hållbar utveckling, Ledningssystem, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, svensk politik