Vi behöver alla säga ifrån – med hjärta!

Många funderingar de senaste dagarna kring både det ena och det andra. Och tillslut hamnade jag i ”Gud” och religion och vad nu det kan vara.

Efter händelser i Paris och idioter som bränner flyktingboenden verkar det finnas något gemensamt här. (Sd) med anhang och IS förespråkar exklusiv gemenskap till varje pris, de har tydligen en sak gemensamt: att fördriva folkgrupper, sprida terror (mental och fysisk) och sedan se om sitt egna hus främst. Medan vi andra som fattat att isolering, murar eller våld inte är lösningen förtvivlat ser på medan ”civilisationen” förfaller. Ur detta finner jag dock styrka att jobba ännu hårdare för en vänligare värld. Det finns ingen annan väg.

I veckan såg jag ett TV-program om tidiga människoarter om hur de måste ha mötts och umgåtts och delat gener. Jag konstaterar även att det finns en ”art” kvar Homo Sapiens. Nånstans från denna tid över 100.000 år sedan och vidare till Jane Austin ”Förnuft och Känsla” (lipade igen till den) anar man att många människor strykit med för att nå fram till den där te-stunden framför piano-forte-musiken där vid brasan. Minsta tecken på ap-beteende och inte följande av gemensamma regler blir man utfryst, stenad, steglad och korsfäst. Terror för att få ihop gruppen, gemenskapen och lugnet i ”samhället”. Hotet om kaos, förintelse, förödelse, utplåning finns där hela tiden.

Sedan ser jag ”Så mycket bättre” och Jennys slutsats om att efter att hon överfallits liksom inte kunde gå till nån psykolog och få behandling utan istället hamnade hos den enda trösten och räddaren… och livvakten Gud. Va!? Men vad i hela baljan säger hon och genast Kleerup i en lång harang om att han hittat friden också. Och sedan sjunger Lisa i nån slags frälsningsanda. Pust. Och jag fattar. I desperationen när inga människor kan hjälpa, när ingen tröst finns, när hopplösheten är som mest. Då finns det bara ”Gud” kvar. En godhet och en tro på något alla människor innerst inne drömmer om: fred, frihet, lycka, glädje, kärlek mm. Det är där trösten finns. Att göra en annan människa väl. En önskan om fred, frid och nån form av rättvisa, nångång.

Dagerman

Det kanske är själva tanken om den gemensamma lyckan, att alla ska få ha ett lyckligt fullgott liv – den universella godheten som vi ska ha förtröstan i. Det är kanske där tanken föds som en vision om en bättre framtid. Tänker vi på den alla, kanske vi alla kommer dit oavsett vad ”guden” eller ”gudarna” heter? Men; så fort vi översätter detta till en plats eller organisation så är vi där igen. Människor med makt som ska manipulera och styra och sätta grupper mot varandra. Människor som ska skydda sina gränser, murar, staket och taggtråd: ”-Här har vi det bra minsann, kom inte hit och förstör för oss!” Istället för att välkomna, bjuda in och lösa problemen ihop – samt inte minst se framtida möjligheter!

Jag mår rent ut sagt illa när jag läser (sd):s slogan: ”Tillsammans kan vi göra skillnad – på riktigt” eller vad det nu var. Tillsammans kan alla rasister enas och se till att stoppa människor på flykt att komma hit? (Sd) har inte den blekaste aning ens om vad ordet ”tillsammans” betyder. Tillsammans kränker vi effektivast, tillsammans kan vi förtrycka bäst? Tillsammans kan vi utföra våld bäst? Tillsammans kan vi mobba bäst? Jag vet inte, men ”tillsammans” inkluderar ALLA och representerar en slags godhet.

Jag går in på (sd):s hemsida och läser om deras ”profilfrågor”:

Invandring

Det är nog ingen som undgått att se de sociala problem som uppstått i massinvandringens spår. Den har också medfört oerhörda ekonomiska kostnader – så höga att vi idag tvingas välja mellan invandring och välfärd.

Antingen vår välfärd eller deras. Antingen låter vi folk dö eller räddar vi vår mysstund framför Så mycket bättre. Man ser bara problem och ignorerar alla de fantastiska positiva möten som sker dagligen. Man ignorerar 25% av Sveriges arbetskraft. Man väljer att problematisera kostnaderna men ignorerar inkomsterna. Det är som att ha en affär och bara se till hur mycket allt kostar, det blir för dyrt liksom och så glömmer man att man har vinst både ekonomiskt och intellektuellt!

Brottslighet

Brottsligheten ökar i Sverige. Allt fler, inte minst kvinnor känner sig otrygga på gator och torg efter mörkrets inbrott. Vi behöver ta krafttag mot kriminaliteten, beivra fler brott och se till att låsa in brottslingarna.

Här ska man förstå att det är alla invandrarna som är brottslingar. Att våra kvinnor ska känna sig otrygga eftersom det bara är mörka ”skäggbarn” som gruppvåldtar. Det står ju inte men man ska lägga ihop 1 + 1 = 2. Invandringen är problemet. Så till den värsta:

Äldrevård

Pensionärerna är vår tids kanske mest eftersatta grupp. Vi måste ta bort straffbeskattningen av pensioner. Vi måste satsa stora resurser för att våra pensionärer ska få en värdig och högkvalitativ äldrevård.

Inte är det Syrierna inte tydligen, det är 2 miljoner svenska pensionärer som lider nöd, inte är det de 6-8000 barn som dör varje dag i infektioner, krig och elände utan våra pensionärer. Det är DE som får äta kalla fiskpinnar till middag varje dag. Stora resurser ska satsas enligt (sd) etc men i verkligheten sker något annat. Det är inom detta område som personalbristen gör sig som mest synlig idag – och jag frestas att fråga varje (sd)-röstare (över 800.000 st!!), ”jamen, varför jobbar inte du på äldreboende då?”

Grejen är att vi inte behöver välja. Vår välfärd begränsas endast av vår egen dumhet, inskränkhet och brist på initiativförmåga, kreativitet, bestämdhet, mod, motivation och vilja. Att försöka smyga in ”vi och dom” är f-n i mig inte ett dugg bättre än att göra det med vapen i hand. Inte i dessa tider, inte nu och inte i framtiden. 

Men när man ser på mänsklighetens utveckling kanske man inte ska bli förvånad. Från neandertalararnas utrotning, till mayaindianerna, till Dachau, Treblinka, Maos massmord i Kina, till 11/9, till Srebenica och nu då flykten från Syrien. Och vi beklagar och rycker på axlarna och väntar på nästa ”Så mycket bättre” eller som i ikväll: fotboll mellan Sverige och Danmark – ”en OTROOOOLIGT viktig match”. Eller inte. Allt blir rätt oviktigt just nu – jag kramar mina närmaste extra hårt men vill inkludera hela världen och i synnerhet alla människor på flykt, alla barn på flykt, alla gråtande föräldrar som mist sina barn p g a vuxna idioter. Och; jag borde även jag inkludera alla rasister och förtryckare och självmordsbombare, men jag är inte riktigt där än. Jag är inte riktigt där, men jag inser att jag borde även om det så skulle kosta mig livet självt.

Endast genom att vilja andra människor väl så kommer vi framåt, endast genom att göra gott, skapar vi fred. Där finns något att tro på – något gemensamt som vi alla bör fundera på och hitta sätt att manifestera. Så kanske fotbollen ikväll är viktig med tanke på att fotbollen förenar oss oavsett nation, kanske vi alla kan enas där? Kanske det ÄR viktigt att Ison och Fille gör brofist med Niklas Strömstedt i ”Så mycket bättre”. Kanske vi borde lära av historien en gång för alla att vi aldrig får vara tysta. Kanske vi måste börja göra anti-terror-dåd flera gånger varje dag och stötta, hjälpa, visa omtanke, dela, göra något positivt. Hela tiden!

Jag tänker på alla som fått sätta livet till när de kämpar för rättvisa och frihet. Men terrorn att slå mot kvinnor, barn, män som vill väl, oskyldiga, urskillningslöst är så ruttet, fegt, avskyvärt, fruktansvärt att jag inte finner ord. Ändå tvingar jag mig att skriva just detta. Vi måste. Jag måste bara. 😦



Kategorier:Argumentationsteknik, Flyktingkrisen

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: