Jag läser Ingela Netz förträffliga artikel om den heliga lektionen och jag har även jag lyssnat på John Steinberg. Håller med om allt, men jag vill göra ett tankeexperiment. Och missförstå mig nu inte, jag vill inte ta bort: ”mötet mellan lärare, elev och kunskap”. Jag vill snarare förstärka det.

Jag försökte få igång en diskussion på Twitter men det gick inte.

Det tog nån timme eller så och sedan var utomhuspedagogik reducerat till ”spindelnät i ansiktet” och ”man kan inte producera Volvo-bilar på en sten”. Fullständigt värdelös diskussion. Det tog inte lång tid heller förrän drygheten och mästrandet tog över, jag begriper ingenting tydligen.

Och jag känner igen den här attityden så väl. Från i 9:an t ex då jag själv hade läst en bunt astronomi-böcker och sa inför alla i klassen att solen tillslut kommer bli så stor att den skulle sluka jorden.

”-Höh, höh, höh, nehe du lille vän, så är det inte”, skrockade läraren och allmänt flabb bröt ut i klassen. Och så var fysikämnet sabbat för all framtid. Jag blev tillplattad i klassrummet och har väl blivit det 4-5 gånger till av olika lärare. Så fort man har en avvikande tanke eller åsikt ska den skrattas ut och plattas till. Snabbt och lätt och sedan står flocken bredvid skrockar.

Jag vet ju att det finns fantastiska lärare där ute med hjärtat på rätta stället som är där för barnen, som brinner för lärandet och nyfikenheten. Det är de som bär det framtida samhället, det är de som är nyfikna och vill lära mer. Det är de som tycker frågor är viktiga att ställa och att diskussioner om allt leder framåt. Det är de som reflekterar och omvärderar situationen varje måndag, det är de som jobbar utifrån omtanke och tror på att varje elev kan bli det de vill bara de jobbar och är fokuserade. Det är den typen av människor jag hyser enorm respekt för och det är de jag gladeligen lämnar över mina barn till, varje dag i veckan.

Men de som inte klarar situationen i klassrummet, borde man inte prova annat då? Varför klassrum och lektioner som den rådande universallösningen på allt?

Jag tänker på alla kränkningar. Kränkningar som lärare gör. Kränkningar som elever gör. Och jag tänker att klassrummet och lektionen nog i vissa fall är den sämsta lärmiljön på hela planeten.

Min poäng jag ville göra med bilden på stenen och lärmiljön var att ute i skogen slipper vi sitta still och lyssna, vi slipper vi allt negativt kring att sitta still och vara tyst, givetvis om man lägger på uppdrag och ställer frågor då och ser till att det finns en struktur under utomhusvistelsen.

Jag har länkat till filmen förr – se den: real-life interaction

Där ute i naturen eller ute i samhället kan vi utveckla nyfikenhet, där kan vi ställa frågor, göra arbeten och få röra på oss. Där kan man interagera. Nått så tråkigt som en stor sten kan leda till frågor om hur den hamnat där, till frågor om hur tjock inlandsisen var och hur långt en kilometer är etc. Istället sitter man allt som oftast i ett klassrum med en bok om naturen och läser på inför provet.

Ute i verkliga livet kan vi skapa relationen mellan eleven, läraren och kunskapen mycket effektivare än i en traditionell lektions- och klassrumsmodell. Det var poängen, inte att jag skulle bli förlöjligad och hånad.

Utför nu tankeexperimentet – antag att inomhuslektioner förbjöds och att passen aldrig är kortare än en heldag. Hur skulle du göra med matten, kemin, gympan, historia, svenskan, arabiskan, hemkunskap, slöjd etc? Vilka fördelar/nackdelar skulle det finnas?

Kategorier:blogg100, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100, Skolan