Framtidens skola

Det är svårt att se in i framtiden – det är omöjligt t o m – men man kan visionera och jobba för att en viss framtid ska ske. Jag tror det var Einstein sa något i stil med att det bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den.

Skolan – roten till mycket gott… och ont


Vad är syftet med skolan? Det finns en hel drös med syften och mål skulle jag tro. Vad tycker Skolverket?

Skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning.
Skolan ska bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära ska utgöra en grund för skolans verksamhet. Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt. Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former.

Det står faktiskt ”lust att lära”. Det kanske finns något där!
Det fina med den inre motivationen; lusten, glädjen, nyfikenheten, passionen och viljan till att ständigt utvecklas, förändras och förädlas i takt med omgivningen är att den finns inbyggd hos varje människa. Det gäller ”bara” att inte ta död på den. Känslan av att vara på, närvarande, i nuet och med tydlig blick mot framtiden!
Förresten, varför är skolan så viktig nu då – varför bryr jag mig så mycket? Jo, allt gott och ont kan nämligen födas eller dödas i skolan om skolan ”fostrar” rätt eller fel. Samhället utgår ifrån skolan. Och när västvärlden körs om av Asien och andra kontinenter och pumpar ut ingenjörer motsvarade Sveriges befolkning varje år blir jag bekymrad – det är inte i Sverige som de nya stora företagen byggs. Vem hade hört talas om HTC, Huawei, Vaio etc för ett par år sedan? Det finns inte en chans att vi kan konkurrera på ingenjörsmarknaden inom ”lätta” områden – vi måste komma på nytt, vi behöver bli innovativa, entreprenörsmässiga, samarbetsvilliga, vi måste tänka framtid! Men kanske inte uppfinna allt – det har vi inte kraft och resurser till (Nobelpriset bye, bye), men vi kan kanske bli bra på att nätverka och använda och bygga på det som finns? Vi kanske kan bli bäst på kultur, demokrati, jämställdhet, turism, hälsa, gemenskap, delaktighet, innovation, IT, företagande och sådant som syr ihop samhällen, vi kanske kan bli bäst på samspel? Vi kanske kan bli bäst på att faktiskt se världen som den är?
20130118-093036.jpg
Kanske vi kan bli bäst på att bli lyckligast, kanske vi kan bli bäst på att hjälpa andra? Jag funderar mycket på varför vi inte mår bättre än vi gör. Jag tror många känner olust idag och jag undrar om det bara har med vår mentala inställning och attityd att göra eller om strukturerna som vi gemensamt skapat i samhället gör att vi automatiskt känner olust, stress, går in i väggen, begår självmord etc. Och skulle detta kunna ha med vår fd skoltid (eller avsaknad av framtidens?) att göra och kan framtidens skola verkligen skapa ett bättre humanare samhälle mha de som nu växer upp? Kan i själva verket födandet av lusten att lära i skolan ge samhället i framtiden en chans att skapa välstånd för alla både materiellt och själsligt? Jag tror det!

En liten avgränsning bara


Men nu då för att minska på ”domain of concerns” en aning vill jag nu att vi släpper följande faktorer man kan ange som ”huvudanledningen” till att barn får lust att lära:

  • lärarkåren och all personal kring och i skolan
  • stöttande föräldrar
  • resurser
  • motion och datorspelande
  • rätt kost hemma och på skolan
  • vanor, traditioner & kultur
  • kärnämnena – eleverna själva i fokus då alltså

Så, fokus på mer av ovanstående och säkert några till som jag glömt borde rimligen öka lusten men i stort återstår ett par saker som jag kan bra och som jag tror framtiden kommer gilla:

  • coachning för inre motivation – förstå syfte, mening, större sammanhang mm
  • digitaliseringen – sociala nätverk, kommunikation, visualisering
  • öppenhet – delaktighet, samspel, gränslöshet
  • ständig förbättring och anpassning av metoder för att nå visionen – förändringsledning, lärdesign, ”miracle design”

En liten tillbakablick


Man ska akta sig för utgå ifrån en själv när man ska bedöma verkligheten – det är lätt att generalisera och utgå ifrån det man själv tycker är en allmängiltig sanning och så där, så försiktigt lite då;
Om det hade funnits någon i världshistorien som borde ha blivit motiverad i skolan så skulle det varit jag. Jag är född 1968 och gick i den skolan jag pratar om då mellan 1975-1987. Jag minns osäkerheten och spänningen och förväntan – jag minns även att jag blev besviken. Där fanns en förväntan alltså som inte infriades – och jag visste att jag var ”duktig” egentligen men att det tydligen inte spelade någon roll (betygen sa annat). Jag blev inte motiverad att jobba hårdare, jag förstod inte vitsen med det hela, jag förstod inte. Under resten av skolgången fortsatte det på samma sätt ungefär – återkommer säkerligen till det.
Läser artiklar ur historiken:
Lärarnas historia:
20130114-082906.jpg
Man tar beslut på goda grunder och avskaffar betygen. Lärarförbundet kommer 28/11 1985 fram till:

Vårt samhälle är präglat av såväl samarbete som självverksamhet. Därför bör skolan stimulera båda dessa delar i elevernas personliga utveckling. Att samverka med andra, att ingå som en kugge i en större enhet och uppleva den gemensamma glädjen av ett lyckat resultat är viktigt och befrämjar en god individuell prestation.

Här bjuder Sixten Marklund på sin vision om skolan 1979: betygsfritt, arbete varvat med studier,
Skolvision 1979: En bättre skola

… en skola som förbättrar och förnyar sig själv. Samtidigt en skola som ger skydd mot social utslagning, isolering och ensamhet, som ger garanti för ett intellektuellt existensminimum lika väl som ett materiellt.

Inte så tokigt! Vad är det nu då som har förändrats sedan dessa kloka ord kom till verklighetens yta? Internet och globalisering typ och då Asiens framväxt och ökade klyftor mellan generationer främst inom digital kompetens. Hur kan vi dra nytta av klyftorna nyttja globalisering och digitalisering bäst? Och som en parentes: betygens vara eller icke vara tillhör historien.

Den fria viljan


Ungdomar är ofantligt viktiga för varje samhälle – det är de som ser hur verkligheten ser ut och de som skapar drivkraft till förändring och förbättring. Att göra uppror mot auktoriteten och föräldrar tillhör konceptet – ungdomar ska bryta sig loss och helst och skapa egna värderingar.

20130118-143021.jpg
Under 70- och 80-talet var det punk och hårdrock som gällde ur revoltperspektivet. Vem som helst kund skapa ett band och skräna ”Anarchy in the UK”. Och Bob Marley kunde sjunga för global rättvisa. Vi tyckte att ”systemet” var orsaken till första och andra världskriget, vi tyckte att samma system fortfarande skapade global olycka och orättvisa, vi tyckte att systemet var gjort och var anpassat till dem som pratade mest och konkurrerade mest. Vi tyckte att det inte var någon idé att ens försöka skapa ändring, vi protesterade i tysthet och med kläder och frisyrer. Så här i efterhand kunde man lika gärna ha gått kring i clowndräkter. Redan då runt 82 tror jag att unga blev ”bättre” och klokare generellt sett än lärar- och föräldrargenerationen. Och bättre och bättre har det blivit – möjligtvis har det slagit om igen då runt 2003 eftersom jag då blev förälder.. Seriöst talat, kanske det är så att de som kom i kontakt med datorer under tonåren kom på något och därmed har en enorm fördel gentemot dem som inte, utan som levde kvar i det gamla. Jag ser mig som lyckligt lottad.
Jag tror inte på att man auktoritärt kan styra och kontrollera – sådant skapar olust och dödar den inre motivationen – den ersätts av en yttre motivation. Det finns någon slags skiljelinje kring tron på människan och individen vs misstron. Att föra in ”allvaret” i skolan tror inte jag ett smack på (såvida inte hundratusentals hunner eller nått invaderar och börjar skövla landet). Jag tror på leken och egen styrning och kontroll (hur fixar man det?) – jag tror att den inbyggda förmågan stannar kvar till döddagar då. Visst får människan göra som h*n finns det vissa tendenser till att h*n hamnar i hängmattan eller framför TV:n eller framför datorn och spelar Tetris. Men om det t ex finns nya metoder för t ex spelifiering av lärandet kommer man jobba häcken av sig för att göra ”färdigt” så tidigt som möjligt och på så sätt komma vidare! Det är inte så att man maskar eller underpresterar om man tycker något är roligt – varför skulle man? Titta på idrotten och kanske lagsporter främst – utövare håller på tills de blir invalidiserade – så roligt är det! Lek och blodigt allvar på samma gång. Samspel och tävling på samma gång och tydliga strikta regler och mål och visioner på lag- och individnivå. Varför kan vi inte skapa lärare, läkare, ingenjörer, författare, politiker, bönder eller industriarbetare på samma sätt?
20130118-092158.jpg

Globalisering och invandring


Hur kan vi nyttja globaliseringen så att den blir till vår fördel? Världen kommer till oss och det är förändringsbenägna människor – ungefär sådana som byggde Amerika en gång i tiden. Hur nyttjar vi detta i skolan? Hur kan vi minska klyftor och sudda ut gränser?
Alla dessa frågor hittar jag svar på (men det får jag berätta om vid annat tillfälle), problemet är nu att många ser invandringen som ett problem och de vill istället förstärka gränser och öka klyftor. De tror inte på människors förmåga utan har en ganska krass bild av både sig själva och andra.
Här är några exempel på dessa uttryck:

Det räcker inte att flumma i sju och ett halvt år år och sedan ha betyg att titta på de sista tre terminerna. Det är dags att dagens föräldrar plockar undan dataspel, paddor och curlingkvastar och tar sig en rejäl funderare på hur de bäst förbereder sina barn för vuxenlivet.

Eller:

Det är bara positivt att skolarbetet tas på större allvar i tidig ålder. Man kan ha kul medan man studerar, men det betyder inte att skolan och de första 14 åren av ens liv är en enda stor lekskola.

Eller ännu värre:

Vi måste ställa krav på våra barn (och kraven i grundskolan är inte särskilt höga, utan rimliga), det har curlats alldeles för mycket, det syns i statistiken för ungdomsarbetslösheten…

Suck:

Fram till 70-talet hade eleverna betyg i tredje klass, och det verkar inte ha ”stressat” någon nämnvärt. Det är bara bra med lite stress så att man prioriterar rätt saker i stället för att slösa bort tiden med spel och liknande när det finns viktigare saker att göra först. Få skolbarn i världen har det så slött som i Sverige!

Man tar för givet att ungdomar och invandrare är lata och har det för bra – de behöver jagas på lite. Att köra på med hot, tvång och mer press tillhör det förgångna. Det är inte framtidens skola – den utvecklingen är inte hållbar! Och ska man döma dagens skola baserat på t ex PISA och förbättrade resultat där då har utveckling gått bakåt – PISA tillhör också historien. Varför mäter man inte hälsa, IT-kompetens, samarbetskompetens, genusfrågor, divergent tänkande, kultur, språk (till skillnad från Sydkorea kan vi alla världens språk), omvärldskunskap och värdesätter det lika mycket som matte?

Hur lär man sig bäst? På olika sätt


Learning styles
Dels finns det olika stilar som har olika effekt, dels… 20130118-094027.jpg
… är det olika roligt beroende på vem man är och vill bli.
20130118-094737.jpg

Jag försöker få grepp om konflikten mellan den gamla och nya skolan.
20130114-234708.jpg
Spontant hittar jag tre olika ”symptom” som hindrar utvecklingen:

  • Avsaknad av en gemensam vision – ”hel unge in, hel unge ut”, grogrund för livslångt lärande, Globalt Samhälle 2030, Fred på jorden 2040 eller vad som helst som är lätt och begripligt och alla humanister (vi skiter i sd-anhängare) kan skriva under på.
  • Ovilja till att förändra – försiktighet
  • Misstro mot barn och ungdomars goda vilja och förträfflighet
  • Ren dumhet, okunskap och inskränkthet
  • Misstro mot ny bra teknik – dålig teknik ska bort och ALDRIG beställas, sådant som fungerar bör förstärkas

Hur råder vi bot på dessa hinder? Genom att undervisa så klart – alla i framtiden behöver lära in/ut, lära om och lära nytt – hela tiden.
Jag tror att jag har snuddat vid det mesta nu (se även – Hållbart lärande), alltså:

  • coachning för inre motivation – förstå syfte mm
  • digitaliseringen – sociala nätverk, kommunikation, visualisering
  • öppenhet – delaktighet, samspel, gränslöshet
  • ständig förbättring och anpassning av metoder för att nå visionen – förändringsledning, lärdesign, ”miracle design”

Hur det ska gå till som sagt är en annan diskussion jag gärna vid annat tillfälle kan ta upp – just nu är frågan ”Ska vi sätta en människa på månen eller inte?” Inte HUR det ska gå till.

20130118-092806.jpg



Kategorier:Livet, Samhällsutveckling, Skolan och lärande, Uncategorized

Taggar:, ,

2 replies

  1. UNDERBART! Så preciiiis! Kärlek! (Nu blir jag nästan patetisk, men det är så bra det du skrivit!)

  2. Blir så lycklig av dina kloka tankar! Ska bli en ära och ett nöje att träffa dig imorgon i vår debatt kring framtidens skola! Nina Schmidt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: