Var på en mycket inspirerande dag i Vara 21/1 där dels framtiden och dels det positiva med skolan var i fokus.
I min värld är det åtminstone två rätt av två. Eller förresten eleverna var faktiskt lite i fokus också – vi såg flera stycken t o m på scenen och den rörande filmen (Vara lyfter skolan ) berättar om varför man tar initiativ till att lyfta skolan – kanonbra! Tre av tre alltså!
Och när jag tänker efter så var Troed Troedson lika magnifik som vanligt och pratade om Ledarskap och hur stora organisationer går från ny idé, ny retorik och ledarskap till försvar av gamla idéer, management och ”fascilitering” (typ uthyrning av lokaler och utrustning i fall någon vill något). Wow, det finns mycket i detta som är så rätt och som beskriver hur det ligger till. Hur måste vi börja tänka kring nutidens och framtidens skola? Glöm dåtidens…
Fyra av fyra rätt alltså!
Skulle vilja skriva massor kring detta men inser att är ett annat inlägg.
De goda exemplens inbyggda ledarskap
Vi som deltog kunde även få reda på hur man i praktiken jobbar och man kunde i kort format besöka tre valfria workshops och jag skulle faktiskt ha velat sett alla! Intressant så det förslår och där är ett rätt till, fem av fem! Givetvis är konferenser mycket på en gång men det fanns gott om tid för det goda samtalet, bensträckare (bone stretchers på engelska) och möten samtidigt som hela arrangemanget (mat, underhållning av elever, tider, lokaler, atmosfären) var välorganiserat och man kände sig väldigt välkommen så fokusen på det ger faktiskt ytterligare ett rätt 6 (6). Stort tack till alla!!
Min fokus var att jag skulle lära mig något nytt och få möjlighet att vidga det sociala nätverket och förhoppningsvis säga några kloka ord under en timmes paneldebatt och allt det där infriades med råge (möjligtvis med undantag av mina kloka ord som jag nedan kanske kan utvidga) – jag tror många lärde sig mycket och att många fick nya kontakter och idéer och det måste ju ändå var det viktigaste fokuset? Sju av sju alltså!
Vakna – det är dags nu!
Sedan kan jag inte låta bli att nämna eldsjälen Lars Corné, över 94 år tror jag, som kunde vara med och njuta av lyftet och evenemanget och som konstaterade att i Vara är ingenting omöjligt.
-Nu ser vi hur Vara går i spetsen för att vända det trögflytande skepp som är den svenska skolan. Vi behöver en väckelserörelse och den startar här, idag! Detta är vägen framåt för hela Sveriges skola.
Och det ÄR verkligen det som det handlar om: VAKNA FÖR TUSAN!! Vad håller vi på med?? Är skolan till för att härbärgera barn i 10-13 år och ifall de någonsin vill något så ska det kunna vara möjligt – likaså om någon lärare vill något med sitt kall så ska det finnas en plats med anor, en kateder och en möjlighet till predikan om den Heliga kunskap!? Nja, förutom det där med ”väckelsen” är resten mina tankar. Lars Corné har varit i pension i 30 år – respekt, det gav perspektiv 8 av 8 rätt helt enkelt!
Begripligt lärande
Måste även nämna en ny bekantskap för mig Göran Svanelid som destillerat Big Five-tankarna ur den svårgenomträngliga och för många otillgängliga och obegripliga läroplanen. Big Five beskriver de förmågor som eleverna ska kunna när de är klara med skolan.
- Analysförmåga
- Kommunikativ förmåga
- Begreppsförmåga
- Procedurförmåga
- Metakognitiv förmåga
Mycket bra – jag borde nog inte säga detta högt så därför skriver jag det och här skriver jag vad jag vill: släng hela boken med läroplanen (lgr11), gå på Big five detta istället, låt de heliga kunskapsmålen finnas i bakhuvudet men håll elevernas nivå i fokus och låt de vara läroplanen istället.
Jag fick äran att vara med på Bildningsförbundets konferens Mänskliga arenor i höstas och där var det en musiklärare som tyckte att kursen som Studiefrämjandet stod för var mycket trevligare än den vanliga i skolan – i Studiefrämjandets regi blev nämligen eleven kursplanen. Var det blues som eleven ville så tränade man blues, var det hårdrock så blev det det.. Ja, jag föreställer mig att jag själv skulle välja det framför Teddybjörnen Fredriksson eller något klassiskt stycke. Resultatet blev en förmåga att spela gitarr inte att ett visst kunskapsmål uppfylldes – inte:
Eleven kan även uttrycka sig på ett välutvecklat sätt om egna musikupplevelser och beskriva och ge exempel på hur musik kan påverka människor.
När jag läser ur lgr11 vet jag inte om jag ska skratta eller gråta – VAKNA.
Lärarens jobb handlar inte om att BEDÖMA elever så att staten kan få mäta resultatet skolan. Mätningen i sig gör att lusten att lära DÖR fortare än någon kan säga ”musicera” både för elever och lärare. Släng planen och bli bättre på att planera (öva & träna) utifrån varje elev, klass och situation. Om en låt Gangnam style plötsligt blir hysteriskt populär – gör något med den och strunt i vad som var poppis 1811 eller 2011.
Så bekantskapen med Big Five var ypperligt, 9 rätt av 9!
Varför håller jag på med siffrorna nu då?
Vi tar det igen, Thomas de Ming utrycker det hela mycket bra:
Betygsförespråkare, förstår ni skillnaden mellan ”labels” (hur bra en elev är) och ”levels” (de utmaningar elever lär sig bemästra)?
Betyg (med lång feedback-loop och ett ”medel” av många bedömningar) riskerar alltid att sätta labels på unga individer. Detta är destruktivt.
Utmaningar (med direkta feedback-loopar om vad man bemästrar) fokuserar istället på ”levels” och främjar fler försök att lära. Detta är mycket mer konstruktivt!
Om man inte förstår skillnaden mellan labels och levels i lärprocesserna så ökar risken att man blir blind för betygens bieffekter.
Där har vi kanske förklaringen till att en del inte ser problemet med att sätta betyg på barn.
Jo, på mitt sätt att bedöma konferensen eller vad som helst får konferensen alltid högsta betyg. Varför skulle den ha något annat? Varför skulle den bedömas överhuvudtaget förresten? Varför ska en elev bedömas? Det vore ju j-kligt konstigt om jag bedömde konferensen utifrån mina krav att det ska handla om miljö eller säkerhet? Eller information om globalt ledarskap eller hur jag ska hantera mossa i gräsmattan? Vad man egentligen vill ha från en konferens, en föreläsning, ett samtal, en relation, en skolgång är ju feedback och feedforward. Att man får reda på vad som är bra, hur man kan utveckla och råd och tips om förädling och framför allt inspiration för att våga utvecklas mer! Och inget annat, inget gnäll och inget fel-letande (tack Nina Schmidt för fokus på att vi måste förflytta oss och visa det som är bra).
Jag tar mig rätten att gnälla lite dock. Man kan inte gå och recensera en Metallica-koncert och man är dansbandsrecensent! Det gör skolan idag. Vi kan inte bedöma ungdomar, gå på Swedish House Mafia-koncert och utgå ifrån Kalle Jularbo och Bosse Larsson! Vi måste utgå från där eleverna är idag och vart de vill ta sig i framtiden. Så där ja! Och inte hjälper 10 000 kr mer i månaden för alla lärare någon elevs inre motivation, leg eller läraruniform hjälper inte heller, tyvärr. Det är helt fel fokus. Gör uppror, ta inte mer skit och ställ er på elevernas sida istället!
Håller helt med Pia Sundhages ledarstil förresten: om en spelare har gjort ett misstag, lämna det till spelaren att reflektera över och flytta över fokus på det som spelaren gjorde bra istället! Beröm bra grejer, förstärk inte negativa Men om en spelare gör självmål gång på gång till synes ibland med flit måste man säga ifrån och förklara grundpremisserna och varför man går i skolan.. eh, spelar överhuvudtaget!
Det där med fokus på det positiva funkar i alla typer av relationer. Får nog ta och reda ut det nån gång. Situationen med avregleringen av SJ och 9-10 aktörer som ska samverka utan gemensam vision och ta oss hit och dit hela dagarna är intressant – jag tog mig dit och hit förresten i tid trots totalt 5 byten – tack alla!
Det måste finnas en nivå till
Jo, just det – interaktionen i paneldebatten kanske inte var den bästa men.. Förhoppningsvis belyste den komplexitet, engagemang och vilja att samtala kring skolans framtid! Så mycket visioner blev det inte utan det var mest en avstämning om läget. Jag försökte i varje fall och lärde mig mycket! Jag tror inte politikerna lärde sig något (jo, kanske en förresten som jag hann prata en del med innan fast jag vet inte – de har en märklig förmåga att låtsas lyssna ibland men jag tror det var på riktigt) – det är svårt att stå där framme med kort om tid och många tankar. Det är även svårt att uppleva vad som sas, men bara Troed Troedsons uttalande räcker gott:
Föräldrar ska inte känna igen sig i skolan, det är det som är framtiden.
Varje guldklimp är värd att spara när man vaskar.. Ja, kan det ha hänt, förresten? Jo. Att kasta ut barnet med badvattnet har dock ALDRIG hänt.
Slutbetyg: A, MVG, 5, 10 (10), Världsklass, 5 plus, 5 getingar…
Tänk om Skolinspektionen kunde få annan fokus och istället åka land och rike runt på en upptäcktsresa för att hitta bra grejer och initiativ – lärare och skolor och elever skulle våga testa och prova nya former och våga ta nya grepp. Man skulle stolt visa upp vad man lyckats med och givetvis skämmas lite om man bara kom med uppfyllda kunskapsmål och godkända prov och elever som åtminstone alla stått ut sista året på gymnasiet.. (tack Micke Gunnarsson för den storyn). Man skulle ju tävla i kreativitet och entreprenörsanda och t o m utveckla mod- och omtankeförmågor också. Man skulle utveckla misslyckandeförmågor (Derek Sivers: Why you need to fail), lek och komma på idéförmågor och allt möjligt! Och vad skulle gamla fel-letarinspektionen heta med den nya idén att hitta rätt och med devisen ”Vasco Da Gama åkte inte runt halva jordklotet för att hitta fel!”? Har fått in många bra förslag men inget klockrent. Skolinspirationen kanske!?
Vad sa jag däruppe i panelen då? Det jag ville säga i alla fall, så MVG till mig. Sedan hoppas jag att jag får utveckla detta mer vid tillfälle och det kommer säkerligen fler tillfällen – resan har bara börjat! Mer info om eventet finns här: Vara lyfter skolan
En sak till, försök att inte tänka få fokus hela tiden, det finns något annat som inte har lika stark röst och som inte har lika konkreta konturer och som inte är enkelt – något som innebär reflektion, samspel och att våga kasta sig ut i okända marker (har det hänt förr – ja!). Se gärna Iain MacGilchrists föredrag – the divided brain – det kommer förändra din syn på verkligheten för alltid!
Stort Tack till Vara kommun och ALLA eldsjälar där och inte minst eleverna utan er stannar stannar utvecklingen snacka om att man behöver höja ER status – nu lyfter vi mot en ny idé och ny retorik!
Vill bara avslutningsvis be er uppmärksamma detta initiativ också – Skolvision2013 – mer om detta senare! 🙂
Kategorier:förändringsledning, Livet, Samhällsutveckling, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Hej. Du för ett resonemang om Skolinspektionens ”felfinnande” verksamhet och föreslår namnet ”Skolinspirationen” på en mer konstruktiv myndighet. Jag vill påminna om att ”Myndigheten för skolutveckling” faktiskt har existerat mellan 2003 och 2008, då den lades ner av Jan Björklund och ersattes av just Skolinspektionen. Denna myndighet hann med sin modellskolande och nätverkande approach uträtta väldigt mycket bra på kort tid.
Oj, det har jag missat… Tack för info!
Där måste jag bli så där tråkig felfinnare. Sannigen är att 60 procent ”Myndigheten för skolutveckling ” sögs upp i Skolverket. Ersattes inte av Skolinspektionen. Den bildades av genom att göra ett Alexanderhugg på gamla Skolverket. Dess utbildningsinspektion renodlades efter en statlig utredning. Fakta är viktiga!!
Yeah – vad härligt inspirerande summering av dagen! Önskar så jag kunde varit med, men å andra sidan ägnade jag dagen åt att vara medkreatör till kunskapslyft hos eleverna i två yrkeshögskole-klasser i Hässleholm, i en kurs jag håller ett par måndagar framöver. Så jag gjorde min bit för framtiden jag med.
För visst är det det som det handlar om – framtiden! Hur vill vi den ska se ut? Vilka FÖRMÅGOR är av intresse nu och framöver? Hur förvaltar och uppmuntrar vi det bubbel av förväntningar, idéer, nyfikenhet och lust till lärande som barn besitter naturligt (tror jag åtminstone!) bättre än det görs idag?
Tillsammans kan vi skapa framtidens skola för framtidens samhälle för barnens skull! Ska bli ofantligt roligt att vara delaktig i Skolvision 2013 – OJ vad jag kommer lära mig mycket! Och det, mina vänner, det är det som är livet!
Ja, visst är det det som är meningen! Inte undra på att barn upp till tio års ålder är så naturligt glada och lär sig som mest! I det tillståndet är verkligen inget omöjligt. Tio år senare – de gauer ente… Låt oss försöka att alla uppfinna oss själva igen var sjunde år eller så med ny idé och ny energi! Det blir så mycket roligare då!! För alla!!
Christer, kul att få träffas i real life!!
Dock måste jag säga att jag inte full delar din syn på Lgr 11. Kanske kan jag tycka att kapitel 3 = kursplanen borde sammanfattas med The Big 5. Men däremot protesterar jag högljut när det gäller kapitel 2. Det som kännertecknar det Troed pratad om, att skolan är ett innovationssytem, finns i det kapitlet. Visioner och idéer kräver mål. Och skiolan har varit mål- och resultatstyrd sedan drygt 20 år, men inte förstått det. Här styrks tanken av Hatties forskning att det spelar noll roll vilket skosystem du har. Metanalyserna visar att elevers studieprestationer beror på relationen elev – lärare. Rekomendation läs boken ”Synligt lärande”. Finns på Natur och Kultur.
Som entreprenör vet jag att alla mina visioner och idéer måste bygga på att jag har ett samband mellan vart jag vill och vilket resultat jag når i förhållande till målen. Att göra värdeskapande under resan.
Det är precis det skolan ska ägna sig åt ”ett pedagogiskt kretslopp – från mål till resultat”.
Tyvärr eller tack vare att skolan är politiskt styrd har staten satt upp ett antal nationella mål att nå i kapitel 2 av Lgr 11 som inte får förfuskas. Bakläxan på mål och resultat är alltid pedagogikens, inte elevens. Det är det allt handlade om i Vara i måndags.
Men då är det ju som jag säger – eftersom varken politiker eller lärare kan ta till sig lgr11 och förmodligen inte vill heller kan vi ju lika gärna slänga den? Centralstyrda visioner funkar inte utan visioner måste vara genuina och byggas upp underifrån. Först då blir de riktiga och viktiga. Det du hela tiden tar för givet är att göra som chefen säger och som de som bestämmer på pappret säger. Numera är det faktiskt inte de som sitter högst upp i pyramiden som vet bäst. Det är det som är en del av paradigmskiftet.
Ingenstans i ditt resonemang nämner du eleverna, utan det är bara processen, jobbet, styrmedlen, kvalitén, mål etc. Idag kan man inte varken styra samhället eller barnen inte ens med hårdare tag. Vad man kan göra är att försöka påverka i rätt riktning och visa på fantastiska saker och locka till nyfikenhet. Ok… Jag gör ett nytt inlägg istället….
Tack för inspirationen Roger och kul att träffas – det är alltid lika surrealistiskt att träffa folk IRL som man ”känner” men aldrig träffat!