Tiden går och verkligheten förändras. Hur gör vi med samhället och institutioner som har ”fungerat” i århundraden men som i och med olika paradigmskiften hamnar i nått slags bakvatten? Hur gör vi t ex med biblioteken? Går det idag att överhuvudtaget tänka stort och göra stort eller är det bara små enkla revisioner som är möjliga?
Att sätta rätt vision
Lyssna på Benjamin Zander om du inte har gjort det redan.
I detta föredrag pratar han om ”downward spirals” om hur negativt tänkande leder till sämre utsikter. Med rätt vision (A i betyg eller att ALLA ska älska klassisk musik igen) är det lättare att se möjligheter istället för problem. Om man tar ett större kliv tankemässigt är det lättare att se hur det skulle kunna vara.
Så hur kan vi få alla att komma till biblioteket varje dag?
En liten lägeskoll
Så vad är ett bibliotek? Ursprungligen ett ställe där man lagrade olika typer av böcker – en lagerplats för kunskap.
En plats dit man går för att låna böcker. Och vad är böcker nu då och varför låna? Böcker är ju t ex berättelser som man vill bevara – eller tankar, eller fakta. Eller konst kanske. Man bör även hitta plats och rum för att läsa böcker. Eller skriva? Och sedan behöver man pauser och mat… Och avdelningar för de minsta.
Men hur konsumerar vi berättelser eller fakta idag? Vi har Internet som det stora gigantiska globala biblioteket. Vi har smartphones med ljudböcker och med föredrag och med filmer. Det finns även vanliga böcker, forskningsrapporter, radio, podcasts, föreläsningar från universitet, sociala media, nyheter mm och det finns t o m ett interaktivt bibliotek där man kan ställa vilka frågor som helst om vad som helst när som helst och få svar av ett antal experter och jag tänker så här: biblioteken har blivit omkörda och utklassade av Internet. Jo, visst det finns Internetet på bibblan också, men…
”Alla” är på Internet varje dag
Tänk om det här vore en bild på all världens bibliotekskommunikation! Hur ska man tänka? Jo, om biblioteket nödvändigtvis ska vara en plats måste den ”vara Internet” – en fysisk manifestation av Internet. Givetvis med full interaktion med övriga världen – biblioteket bör vara en central för informationsfusion där 1+1 = 3, där människor möts och det skapas socialt mervärde. T ex på biblioteket ska berättelser spridas och en låg ambitionsnivå skulle vara att låna ut kvalitetsfilmer – rätt nivå vore att inkludera ett antal biografer där film visas på begäran egentligen 24h 7 dagar i veckan. Eller kanske sköna fåtöljer med googgles och så kan man visa upp vilken film som helst som man själv väljer från 100 års filmhistoria.
Rum för livet
Det borde finnas olika sociala rum med olika aktuella teman där man kan göra sökningar och gemensamt bearbeta svar, diskutera frågor, skapa bilder, texter, opinion etc. Antag att miljömålen är viktig i en kommun – då skapar man en ”central” i det sociala rummet med utställningsmaterial och information om mål och åtgärder etc. I det sociala rummet finns då digitala förslagslådor, det finns uppgifter att ta sig an och kontakter att söka upp och visning av äldre, aktuella och nya projekt och det finns frågeställningar, globala erfarenheter etc. Ett annat socialt temarum handlar om skolan… Ett annat om trafiken på orten. Man kan titta på filmer, spela in sig själv och andra, lägga upp heta föredrag, rösta på idéer, gilla, stödja med pengar, skänka goda gärningspoäng, ge förtroendepoäng, rösta på kommunförslag, placera information (eller värdelöst vetande) i den digitala interaktiva stadskartan etc.
Omvärldsbevakning
Det som händer på biblioteket når hela världen. Inte som i Las Vegas alltså. Biblioteken skulle kunna vara det fysiska gränssnittet mot Internet och samtidigt mot det arv vi har som inte finns på Internet – precis som det nästan är nu. Det som saknas är teknik och realtidsinformation – ni som varit på Visialiseringscenter i Norrköping vet hur det skulle kunna vara. Det som saknas är interaktionen med omvärlden – nyhetsrummet, vad som är hett, vad som är trendigt och vad nytt man kan hitta i framtiden – inte bara vad som lagrats utan även det som håller på att lagras.
Historierummet
Nej, här berättar man inte fredagsfräckisar. Här kan man se olika fysiska och virtuella utställningar kring den lokala historiken. Här får man reda på hur det såg ut förr (bilder, filmer, prylar, 3D-modeller, kläder (vaxdockor), ljud). Här kan man plantera sin egna digitala ”timebox”, här kan man lagra minnen, prata in meddelanden till framtiden och även besöka (i framtiden då) barndomen.I Historierummet (eller kanske det är Tidsrummet?) finns möjligheter att mha verktyg såsom Minecraft återskapa historiska miljöer och även bygga upp nuvarande stad och kanske även få kika på framtiden och skapa egna miljöer. Det börjar smyga sig in i skolans värld (tack för tips Tom Hermansson Snickars):
Alla måste spela Minecraft i deras skola
Biblioteket är det enda ställe där man kan få göra staden i Minecraft.
Spelifiering och samhällsutveckling
Att bara ha ett rum eller flera och sedan bara låta människor komma och gå är bra – lika fritt som Internet. Men vad är det mer som lockar på Internet och i framtiden? Spel. Hur funkar spel? Jo, man styr själv – bestämmer när, var och hur.. Och hur länge. Friheten är viktig – men sedan vill man även bli tagen med på en resa där man möts av tillräckliga lätta och tillräckligt svåra utmaningar. Och sedan gäller det att kunna mäta framgång (levla) och att kunna bli ”Master” dvs att kunna få bli riktigt bra på något. Tänk er livets spel. Fast på Internet. Koppla det till olika skolämnen. Kanske ens scorecard kan ge en gratis fika på bibblan? Kanske man får tillgång till dolda rum och nya möjligheter och nätverk i andra städer? Kanske man kan själv skapa olika uppdrag för andra att utföra som ger poäng? Kanske det är oerhört coolt att nå högsta nivån i spelrummet (klara ut alla stora spel som gjorts sedan år 2000 för level 40) och att de poängen är lika mycket värda som dem i samhällsrummet eller miljörummet.
För att komma till level 40 måste du lämna in ett medborgarförslag och få det godkänt.
Blir ju både glad och lite förskräckt när såna här trailers dyker upp (tack Henrik Sundström för tips):
Nationellt samspel
Jag tänker på Kunskapskanalen. Tänk er 20-30 sådana från hela landet från olika konferenser. Kan du inte åka till konferensen i Uppsala? ”-Jo, men ta dig till närmaste bibliotek så ordnar dom det! Det kostar en slant, men det är ju billigare än avgiften och resan!”Det finns så oerhört mycket som händer ute i landet och jag skulle vilja ha livesändningar från allt!
Jag skulle vilja vara överallt men ändå sitta ”hemma”. Och hemma kan alltid lika gärna vara bibblan – jag har alltid känt mig hemma där, det finns en andäktig energi där som man inte riktigt hittar på andra ställen. Trots all information finns där ett lugn och en gemensam överenskommelse om frid och faktiskt enskildhet. Detta ska man vårda – samtidigt som man även måste vårda människors behov av action. Man ska kunna spela schack där i lugn och bortom tid och rum men egentligen även kunna gå in i ett rum där man får uppleva samhället – live från akuten, live från räddningstjänst och helst även från domstolar och polisen! Varför i herrans namn då? Jo, biblioteket bör vara limmet eller svaret på alla frågor.. Bibblan måste klå Internet!
Framtidens bibliotek kan stå för det riktiga som inte Internet klarar av. Det där riktiga mötet med livet, litteraturen, berättelserna, vardagsdramat, samhällsomvälvande perioder, krig, drama, sorg, glädje… det kanske går att skapa känslorum kopplat till litteratur a la böcker, ljudböcker, film, musik, konst…? Det kanske t o m går att dela känslor? Och förmedla det som böcker EGENTLIGEN vill förmedla för det är ju inte böckerna själva och dess lagringsplats som är huvuduppgiften för framtidens bibliotek..?
Folkbildning & demokrati
Hur utbildar man folk i demokratiska värden? I humanism? I det kloka som profeten kom fram till? Vad Jesus kom fram till eller vad Buddha eller Nelson Mandela kom fram till? Hur undviker vi krig i framtiden? Hur bekämpar vi rasism, mobbning, tron på helande stenar, tron på spöken??
Det finns en vilja att bevara samhället och att få folk att vara engagerade i demokratifrågor – hur gör vi detta? Hur lär vi pensionärer att släktforska och att betala med kreditkort? Hur lär vi dem att betala räkningar och använda Internet? Vem lär invandrare svenska dolda förväntningar och seder? Hur ska vi överföra matlagningskunnande och kultur över gränser?
Det finns så oerhört mycket att göra inom folkbildningen för att inte minst bygga socialt kapital i framtiden – jag tror att om man samverkar mer inom och mellan skolor, universitet, studiefrämjanden, kultur, folkhögskolor, bibliotek mm och dessutom blandar in näringslivet (inkl unga företagare, city-föreningar mm) så kan man skapa en arena där biblioteken hamnar i en central roll som facilitator för framtiden mänskliga utveckling. Som papperstidningarna idag fast i 3D – på riktigt! Alla samhällets historier på en gång, på riktigt.
En grogrund för framtiden
Jag tror central styrning och mästerplanen är av ondo. Detaljstyrning och kontroll av planen så att de följer målen och styrningsmekanismer etc blir bara konstgjord andning. Det behövs en gemensam vision som byggs upp organiskt inte organisatoriskt. Ska man göra ett framgångsrikt system idag är det en plattform man ska tillverka med verktyg och möjligheter att låta användare bygga på och skapa själva – det behövs en grogrund – en testbädd eller en arena för utveckling under frihet. Sedan kan man vara noga med ramar och villkor för friheten, liksom regler finns för att spela fotboll. Det är aldrig fullständig frihet det handlar om. Hur vill biblioteken utvecklas? Vad vill användarna? Kan man på något sätt låta användarna utveckla och omskapa biblioteken? Kan man dra in skolklasser? Pensionärer? Näringsliv? Folkbildningen? Invandrarföreningar? Ordna spelkonferenser? Vad vill kommunen? Hur kan filialer kopplas ihop med länsbibliotek och skapa interaktiva ytor och gemensamma projekt? Vad vill man i en region? Finns det gemensamma mål kring utvecklingen av en stad eller region – skulle inte biblioteket vara en central för alla berättelser som berättas varje? Skulle inte biblioteken vara en central för att kommunicera alla projekt som pågår inom alla områden i en region/stad/stadsdel? Skulle inte biblioteken kunna vara Vattenhålet med stort V?
Biblioteken borde inte bara vara en plats för böcker – det borde vara ett tillstånd för gemensamt och individuellt lärande i livet. Biblioteket borde vara Internet fast även på riktigt och katalysatorn för ett mänskligare samhälle.
Kategorier:bibliotek, förändringsledning, Livet, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera