Släpp försökskaninerna loss

Ytterligare en ”orka”-dag. Malin Lernfelt, Liberal debattör fördjupar gapet mellan vad som borde vara och vad som varit i denna artikel. Hon påstår att våra barn är försökskaniner och så är det verkligen, det är dags att sluta med det.

162663

Jag skrev en jättelång harang först, men sedan läste jag Ingela Netz utmärkta inlägg om att vi måste höja nivån på debatten – så är det verkligen!

Vad är det som Malin Lerfelt skriver egentligen? Jag har läst såna här artiklar i fem år snart och det är ständigt samma sak. Jag uppskattar verkligen Benjamin Sanders föredrag om How to give an A. Han pratar om två olika världar varav i den ena kan man ge A till vem som helst, där kan man göra fel och vinna ändå – ”it’s all invented”. Jag uppskattar även Troed Troedsons modell om Tradition och Innovation. Det finns åtminstone två olika kurvor:

 

Skärmavbild 2016-03-06 kl. 12.07.50

Den blåa grafen (innovation) tar hinder som att ett vagnhjul går sönder med ro, man löser problemet. Man räds inte indianer eller skallerormar, man bara ska erövra ”the wild, wild west”. Man bara ska till månen. Man bara ska bygga folkhemmet. Allt kan bara bli bättre, det måste det. I den gröna grafen (tradition) har man dock redan skaffat folkhemmet, man har varit på månen och vilda västen är erövrad och man har en bondgård med mark som inte riktigt producerar lika mycket längre – man har blivit lat och bekväm. Man får inte betalt för det man odlar, det var bättre förr etc. ”-Man befinner sig på platten” som Troed så elegant uttrycker sig. Där gäller det att bevara status quo, allt som är nytt innebär hot mot platån. Det har blivit sämre och sämre och sedan vill man tillbaka till hur det var förr när derivatan var positiv. Man vill tillbaka till det där receptet som gjorde dunder.

Jag har även skrivit om att vara patogen eller salutogen. Det finns många olika modeller och det handlar om olika förhållningssätt och egentligen finns det INGEN anledning att ens försöka övertyga den ”negativa” sidan om att den ”positiva” är det rätta. Man ska nog bara låta det vara, men ändå… finns det något sätt som man kan beskriva det på så vore jag väl inte den som skulle sluta försöka i och med att jag verkligen försöker röra mig mellan olika perspektiv. Har man emigrerat, besegrat naturen, byggt upp en bondgård i San Fransisco, gjort jobbet, överlevt etc kanske man inte ÄR så sugen på att göra resan österut igen, eller ännu längre västerut med båt igen. Man får förstå det, kanske. Men då måste man rimligtvis kanske även lämna över ansvaret till dem som orkar..!

Jag ser ytterligare en återkommande graf dock.

Skärmavbild 2016-03-06 kl. 12.44.42

Vissa ser bara att det blir sämre och sämre, medan andra ser det som är bra och det som man vill ska hända. Jag tror det räcker så bara. Hellre köra om, vinka och le och visa på ny fart, ny modell än att ligga bakom i oset av avgaser och skit.

Så till harangen då. Jag ser egentligen tre återkommande ”grundfel” utifrån mitt positiva, salutogena, innovativa synsätt då som den ”andra sidan” har:

1. Vägran att se hur verkligheten är beskaffad

Tron på att det är skolan självt som orsakat globaliseringen och om vi ”fixar” skolan igen så kommer varven, bilfabrikerna och guldbyxorna tillbaka igen – vägran att se verkligheten och hur den ÄR beskaffad.

Malin skriver: ”Kombinationen elevstyrd undervisning, rolighetsvurm och ogenomtänkt användning av sociala medier i skolan må kännas nytänkande. Men det skapar en generation uppmärksamhetstörstande individer med bristande uthållighet.”

Att kombinationen elevstyrd undervisning, fokus på motivation och användning av sociala medier ÄR nytänkande är det inget tvivel om. Men det är inget som skapar något överhuvudtaget utan sån ÄR verkligheten. TV, Informationsfloden, välstånd, kultur, allt det där som finns på fritiden är som det är. Vi HAR en generation uppmärksamhets-törstande individer som slängt Jante på sophögen för länge sen! Frågan är hur vi kan nyttja detta inte hur vi ska försöka motarbeta det!

Verkligheten är som den är och då ställer detta KRAV på dagens skola t ex medinflytande annars blir det som vilket tråkigt TV-program som helst. Annars blir det som vilken reklamfilm som helst – man slutar lyssna, man spolar förbi, man drömmer sig bort. Man lägger sin energi och sitt lärande på annat.

2. Idén om tidsmaskinen och den ”gyllene” finjusteringen

En ständigt återkommande idé om en quickfix för skolan genom att ta oss tillbaka i tiden där läraren är en auktoritet per default och skolan är det enda stället där det finns mest kunskap i hela världen. Även om det inte finns en lärare så är lärarledda lektioner the shit – för ALLTID i all framtid. Här ingår även ansvarsförskjutningen – allt utanför skolan måste förändras, inte skolan självt. Jag kanske överdriver men man tror verkligen att mer matte i skolan ska göra mirakel, trots att det inte ens finns mattelärare. Medan programmering är inte ämne tydligen, trots att tjänstemanna-Sverige skriker efter programmerare.

Hur ska vi nyttja bristen på lärare? Hur ska vi nyttja Internet? Hur ska vi nyttja att varenda elev har en videokamera i fickan och tillgång till hela världens kunskap?

 

3. Förra regeringen läste inte ens styrdokumenten

Den sista punkten är kanske den mest allvarliga och visar på en synnerligen förvånande brist i insikt om vad både skollag och styrdokument säger och därmed vilket skolans uppdrag är. Skolans uppdrag är f ö INTE är att våra elever ska klå Korea i PISA.

Man tror, som sagt, på fullt allvar att man kan vända globaliseringen och på att man ska börja bygga varv, bilfabriker och nya Electrolux igen genom att vi får in mer matte i våra barns huvud – så ska man ”rädda jobben” som industrin och företagen kämpar hårt med att bli av med genom automatisering och robotisering. Vi ska utbilda våra barn till att ha en kunskap som våra datorer har tagit över för länge sedan dessutom. Det är obegripligt för mig. Man har glömt varför vi har kämpat för välfärd i alla år.

Jag läser ur Malins artikel:

De skojiga, moderna pedagogerna är dock inte ensamma om att driva fram en utveckling som frångår vetenskap och traditionella bildningsideal och gör navelskåderi till norm. Vid sidlinjen sitter sociala medieexperter, kommunala IT-strateger, politiker och Skolverket och hejar på. Skolverket har dessutom lanserat något de kallar ”entreprenöriellt lärande” vilket ofta går hand i hand med ovanstående. I det entreprenöriella lärandet skall elever enligt myndigheten ”ta ansvar för sitt lärande” och ”resultatet skall vara till nytta utanför skolan” något som man menar gör skolarbetet ”mer verklighetsanknutet”.

Den gröna världen ska man förakta tydligen. Vi har styrdokument som pekar mot den gröna utvecklingen men det finns vuxna idag som inte ser någon nytta med den alls. De står där vid sin bondgård, på platten.

Hur ska vi nyttja styrdokumenten fullt ut och se till att skolan blir det ställe som alla elever hänger på låset till. Hur ska vi se till att även att vuxna vill hänga där? DET är frågan!

Kalla mig gärna framåtsträvare

Jag bara vill ju nypa till något också i alla fall. Ge ett finger medan jag susar förbi, det kanske är en usel egenskap men det känns gött på något vis – så mycket skit som jag andats in genom åren kräver sin avskedstribut. Men, vinka och le, vinka och le är nog en bättre strategi.

Jag tycker inte att det är en önskvärd utveckling när skolan i allt högre grad ägnar sig åt att fostra ”Paradise hotel”-deltagare. När Paradise hotel är intressantare än både skolan och lärarutbildningen är det skolan som har problem – inte dagens unga! Kan man inte ens konkurrera med ett TV-program motsvarande 80-talets ”Heta linjen” är det fasiken skandal. Utveckla, utvidga skolan till en nivå som gör den mer intressant än t ex Paradise hotel eller röstningen i Melodifestivalen istället!

Rimligtvis borde debatten och framför allt skolan vara en fristad från just denna sortens Liberala trams som Maria Lernfelt står för. Jag vinkar och ler, vinkar och ler…

Barnen är VERKLIGEN försökskaniner idag, lärarna också tror jag. Man försöker styra och kontrollera en komplex organisation med ett extremt komplext uppdrag och man tror att det är en skock får som man ska ta från A till B. Släpp försökskaninerna loss – släpp innovationskraften fri och låt våra unga upptäcka och producera ny frisk glädjande kunskap istället för att bara konsumera sur gammal unken tradition!



Kategorier:debatt, hållbar utveckling, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: