Jag läser och hämtar kunskap som vanligt numera då på Internet. Inget slipper mig förbi nästan genom att jag har ett så stort nätverk. Och det kliar i fingrarna och i den pedagogiska ådran när jag besviket läser Nima Sanandajis artikel om att ”De är snart ikapp oss” – har för mig att han brukar skriva vettiga saker.

Det var någon som kommenterade artikeln genom: ”vi är den första generationen vars barn inte har bättre utbildning och kunskaper än vi själva” och då kände jag att jag var tvungen att försöka reda ut en del.

För det första

Så har nog föräldrar tänkt i alla tider – det är egentligen bara vad man värderar som kunskap och kunnande som hela tiden förflyttas tack vare utvecklingen. Försök klå en ungdom med en dator i vilket kunskapstest som helst…! Från tiden när bonnföräldrar beklagade sig över att barnen inte ens kunde häckla lin (riktig kunskap) till nu när elever inte ens klarar andragradsekvationer (riktig kunskap).

Sedan när jag läser i artikeln växer irritationen exponentiellt. Jag tycker det är en väldigt negativ artikel som vinklar och faktiskt vilseleder lite. Att vår ”resa från fattigdom till välstånd” beror på kunskap är väl en sak, men den resan gör vi inte igen liksom. Det är andra förmågor som behövs idag, 2020 och framåt än dem som behövdes mellan 1945 och ca 1990.

Jag vänder mig starkt mot formuleringar som ”Idag är studiemiljön slapp både i skolorna och i själva lärarutbildningen.” när vi samtidigt har ökande ohälsa bl a p g a stress i skolan. Det finns idag 12-åringar som uppvisar utmattningssymptom i skolan – vad det beror på kan man ju diskutera, men varken lärare eller elever skulle uttrycka sig som att det är en ”slapp skolmiljö”.

Och ”I stor utsträckning valde företagen att söka sig till länder som Kina. Anledningen är enkel: denna del av världen växer med kunskap. Alltfler utbildar sig, många studenter har hög studietakt och kvaliteten på de bästa lärosätena börjar närma sig den i väst.” Eh, jaenej. Det handlar ju om en större marknad bara, sämre löner etc. Att Sverige ska tävla med Kina i längden funkar liksom inte p g a ANTALET människor i den delen av världen. Då ska vi väl multiplicera vår befolkning med 10 ungefär. Nej, 100.

Eftersom nu Asien ser till att gå igenom samma process som vi gjorde på 40-70-talet får man en liten annan fokus på vad det är att gå i skola etc. Man bygger så det knakar och det behövs ingenjörer som aldrig förr. Här i vår del av världen står det liksom still på den fronten. Det byggs inga nya varv, inga nya bilfabriker, inga nya Electrolux etc. Det byggs knappt bostäder.

Vi kan anta att grafen ovan även gäller för antalet ingenjörer, kemilärare, t o m för antalet skomakare/bönder stämmer säkert bilden och jag kan bara konstatera:

De är förbi oss för länge sen! End of story.

Alla ”svenska” industribolag är uppköpta och det kommer inga nya så frågan är vad vi gör nu då för att ”vända trenden”. Inte ett skit. IKEA ÄR inte svenskt, det är holländskt! Det går inte att vända globaliseringen som vi så förtjänstfullt satt igång, det GÅR INTE att åka tidsmaskin. Det går inte hur många reformer vi än inför i skolan. Det är en död papegoja. ”It has ceased to exist! It is no more.” Vi måste verkligen sluta med denna sjuka självbild att vi ”kan” så mycket mer än dem, vi är så mycket bättre etc. Vi är inte det och vi kommer aldrig bli heller!

För det andra

Låt mig visa ett diagram till (högst ovetenskapligt, men för att kunna föra ett resonemang):

Den blåa grafen är min och äldre generationers uppfattning om vad viktig ”kunskap” är. Vi är duktiga på Trivial pursuit. Vi kan använda en tumstock, vi är bra på PISA. Allt vi har lärt oss här i livet fram till år 2000 eller nått kommer från pappersböcker, skola, möten med personer, TV, filmer, radio etc. Vi kommer ihåg andragradsekvationerna och kan galant lösa ett korsord och fortfarande grammatiken i tyskan, spanskan eller franskan. Vi gillar även På spåret med Oldsberg och Hellberg helst. Man ser i grafen att den blå PISA-grafen sjunker år efter år efter år – skolan är i fritt fall etc. Och trots Jan Björklunds ihärdiga reformer för att höja den blåa grafen så hände inte ett smack med grafen. Trots betyg, mattelyft och lärarlyft, läxhjälp etc så var det fullständigt verkningslöst, vi fick en högre ohälsa istället bara.

Den gröna grafen representerar den kunskap som hamnar på Internet istället för i bokhyllan och i vårt minne. Den är nog egentligen brantare, men strunt samma. Om vi nu skulle leka tanken att vi verkligen skulle definiera om vad elever behöver lära sig nu och i framtiden tror inte jag vi skulle följa den blå grafen och göra allt i vår makt för att följa den ner i ”graven”, jag tror inte på att jaga livet ur oss för kunna höja den grafen.

Jag är dessutom fullständigt övertygad om att vi inte skulle definiera våra ungdomars kunskaper i relation till den blå grafen. Verkligheten är en annan nämligen eftersom våra kära ungdomar inkluderar Internet och samarbete i deras kunskapsdefinition. De ger f-n i andragradsekvationerna och PISA-provet helt enkelt på samma sätt som vår generation struntar i skillnaden mellan en finhäckla och en grovhäckla. De befinner sig i den gula grafen:

När jag då läser osociala medier om lärare som har svårt med ”giftet” under lektionerna (den gröna grafen) eller mobilförbuden, eller kepsförbuden eller vilka förbud som helst börjar det klia i fingarna. Ibland nöjer jag mig med att sucka, eller bara ta mig för pannan, ibland skakar jag på huvet och ibland orkar jag. Vi måste orka känner jag idag.

För det tredje

Låt mig återknyta till första delen igen. Jag anser det är uppenbart att vi inte ska försöka tävla med Kina, Sydkorea etc varken i PISA eller i industriell förmåga. Men vad har vi istället som vi kan vinna på nu och i längden?

Lite skämtsamt, men hur många pewdiepie (jag ser en helt ny industri byggas upp) på Internet har Kina tror ni? Absolut 0 st tror jag – man har inte ens ett Internet utan ett Intranät. Hur många musikexporter till västvärlden har man? Hur många teaterpjäser ser vi från Kina? Hur ser makerkulturen ut i Asien? Finns Über i Kina, förresten? Airbnb? Melodifestivalen? Uppfanns Minecraft i Asien? Spotify? Hur många politiska bloggare finns det i Kina jämfört med i Sverige? Allt det här handlar om (tror jag) hur vi nyttjar kapacitet i Internet i en global värld. Det är kring såna här företeelser som vi fortfarande ligger före och det är här vi kan utvecklas mer i jämförelse. Vi kan bli världsledande i lek, hälsa, ha kul, må gott, upplevelser, samarbete, kommunikation, demokrati, medmänsklighet, språk, entreprenörskap, gemenskap… eller t ex utomhuspedagogik! Eller varför inte virtuella temaparker?

Hur många flyktingar från Asien har vi tagit emot i Europa de senaste 10 åren? Hur många flyktingar från Europa har Asien tagit emot?

Vi kan bli världsledande i värderingar kring vad välstånd är, vi kan skapa modellstäder för vad vi definierar som hållbarhet ur miljösynpunkt, socialt och ekonomiskt. Vi kan bli världsmästare i anpassning och samspel. Vi kan vinna ”bästa landet att leva i”-mästerskapet varje år i 20-30 år framöver om vi tar hand om det vi har, utvecklar det vi vill göra och om vi ser till att våra unga får följa den gröna kurvan istället för den blå. Det är i den gröna kurvan framtidens framgångar ligger, INTE i den blå.

Med det sagt, lägg ner tron på den gamla ”blå” skolan och utvidga den till att inkludera den gröna grafen också. Då kommer eleverna hänga på låset varje tidig morgon och så får alla som de vill – jag lovar!

Kategorier:debatt, framtiden, Globaliseringen, Internet, ledarskap, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande