Rätt värderingar med framtidsfokus är avgörande för Sveriges framtid

När diverse skribenter i osociala medier får utlopp för sin ilska kommer det – lösningen på alla problem. Man måste ta makten, få befogenheter, styra upp etc. Många lärare och föräldrar tycker samma sak. Jag vill här kort visa på ett annat perspektiv.

I ljuset av Liberalernas senaste utspel kring att minska elevinflytande ser jag tydligt hur många idag tänker och värderar verkligheten med fokus på det som varit. Man tror att Boss-spåret är det enda som funkar. När det blir för svårt, komplicerat och när det inte blir som man tänkt sig är det lätt att lägga på förbud, att reducera verkligheten genom att begränsa Internet på jobbet, eller ta mobiltelefoner från elever, förbjuda appar eller t o m att införa betyg istället för att ha en kontinuerlig dialog då.

Man tror att man kan tvinga barn till att lära, men resultatet blir istället att de elever som verkligen behöver hjälp i skolan, eller inspiration till att förstå skolans viktighet för deras egen framtid, istället hamnar i utanförskap – man jobbar i motstånd, mot elevers vilja och mot deras egna naturliga vilja att lära. Varför ska man tvinga någon till lärande? Det är ju en sån urbota dum utgångspunkt – unga vill inget hellre än att lära! I och med tvånget vill man att lärarna ska få bli en auktoritet igen genom att ge dem verktyg för att utföra chefskap – befogenheter att kasta ut elever från klassrummet när de stör, trots att eleverna har närvaroplikt!

Åter till skribenterna: Läraren ska bli chefen igen, föräldrarna måste bli chefer igen, vi måste sluta tänka och ”andragradsekvationerna bara ska in” som f d finansministern så fint uttryckte det. Man har ett perspektiv om att det var bättre förr, och det kanske de var. Det var inte så komplicerat som det är nu. Det fanns inga ”giftiga” mobiler att ”distraheras” av. Barn fick en hurring om de inte höll käft. Grejen är att föräldragenerationen är fostrad i demokratisk anda, precis som det ska vara och som skolan har lärt ut. Det går liksom inte att ändra, det GÅR inte att ändra globaliseringen och Internet-utvecklingen heller. Vi måste börja tänka framtid och hitta lösningar som passar framtiden.

Hur ser det ut på arbetsplatser idag? Är det ok att kollegor skrattar ut en anställd och sedan står chefen och flabbar? Nej, det är vuxenmobbing och chefen får sparken och kanske t o m hamnar i domstol. Och har vi en arbetsplats med rent ut sagt en idiotchef så lämnar personalen efter hand. Det finns alltid andra jobb numera. För företag idag gäller det att behålla anställda, det gäller att behålla och utveckla och se till att man hela tiden kan förmedla en idé och en ”story” kring arbetsplatsen så att de anställda känner mening, glädje och faktiskt har en lust att jobba i det stora hela även om det är tufft ibland. Det gäller att ha kul ihop även i en mördande konkurrens med deadlines, orimliga krav etc. Och tänk, samma principer i skolan gäller idag. Det är bara att byta skola. Och för lärare också. Eller det är bara att byta yrke – lärare behövs på varje företag därute. Det finns en verklighet som skolan måste börja förhålla sig till. Och helst för 20-30 år sedan redan!

Istället för att reducera verkligheten måste vi utveckla och utvidga skolan. Jag är fullständigt övertygad om att vi istället för att utveckla Chefskapet måste utveckla Ledarskapet i lärarrollen och i skolan. Och i föräldrarrollen! OCH inte minst i elevrollen – eleverna (varenda elev) måste få chansen att utveckla sitt eget ledarskap, sin egen drivkraft och sin egen tro på en lysande och givande framtid tack vare skolan – inte på grund av densamma. Samhället behöver utvecklas med Ledarskap som tankemodell – inte genom chefskap.

Jag förstår verkligen att det är svårt, JAG skulle inte klara av att vara lärare i en längre tid – inte som det är nu. Däremot skulle jag klara vuxenutbildningar galant i och med att folk är där frivilligt. Jag klarar oftast av att vara förälder men när det blir för mycket, ja då står jag där och skriker när jag istället skulle ha tänkt till från början. Och varje gång kommer jag på hur idiotiskt jag betett mig. Det ÄR lätt, det är att tänka till och skapa situationer som gör att konflikter inte uppstår.

Att tvinga ihop 25 elever i ett klassrum dag efter dag och sedan tvinga dem att följa generalplanen är som gjort för att man ska hamna i svårigheter. Speciellt som man lämpar över det mesta till en lärare, speciellt som när läraren inte ens finns tillgänglig. Och i framtiden fattas det över 50 000 lärare. Ska vi fortsätta kolla bakåt, hålla på med blame-game eller ska vi titta framåt?

För mig är det självklart: vi måste framåt. Jag kan t o m tänka med en trollbindande lärare i Globen varje dag kan vara en lösning. Med intressanta presentationer, filmer, artister, 12 tusen elever med mobiler, datorer och sedan uppgifter att lösa i grupp eller enskilt. Intensivkurs 24 timmar och sedan ledigt, jobb på egen hand i tre dagar, med kunskapsnivåer, belöningar och mer engagerande elevinflytande.

Nej, jag vet inte, Globenklassrummet funkar nog inte, men det är säkerligen effektivare än dagens modell. Vi måste börja tänka på alternativ till läraren, lektionen och klassrummet och fundera på HUR vi ska få självgående unga som direkt kan ta sig an en nutida och framtida arbetsmarknad. Våra värderingar handlar om grunden för allt lärande, att få unga och äldre att växa, lära och utvecklas. Att bevara nyfikenhet, upptäckarglädje, kamratskap och se till att unga får träffa rätt förebilder som berättar andra stories än vad galna youtube-klipp eller Paradise Hotel erbjuder.

Eller för helskotta, den där Globen-idén var nog för futtig. Bygg ett gigantiskt 20-vånings kvarterskomplex med alla skolans nivåer, med vuxenutbildningar, SFI, asylboenden, förskola, med musik- och konststudios, med äldreboenden, inkubatorer, restauranger, med skateboardramper, LAN-areor, demolokaler för företag, mässområden mm. Sätt utbildningsförvaltningen där, sätt sociala förvaltningen där också och gör stället till det häftigaste i hela stan, dit alla vill komma till morgon som kväll. Låt det bli ett lärcentrum för alla, en biotop för lokal och regional tillväxt – ett ställe där varenda elev kan få uppleva lärande och egen drivkraft. Det duger inte med grusplan, klätterställning och bollplank längre.

Har vi en värdering som säger att barn bara ska finna sig i en traditionell undervisning som beprövat inte fungerar och om vi hela tiden värderar det förflutna mer än framtiden så får detta negativa effekter. Värderar vi chefskap högre än ledarskap så får detta negativa effekter. Värderar vi våra barn och lärande som något lustfyllt och roligt med koppling till en bättre framtid får vi positiva effekter. Varför det är så ska jag reda ut en annan gång.
Kolla gärna in SchoolBoost Networks hemsida där jag numera huserar – joina gärna vårt nätverk och tveka inte att höra av dig om du vi berätta hur just DU lyckats i skolan eller i arbetslivet med koppling till lärande och de svårigheter som dagens traditionella skola erbjuder.

 



Kategorier:hållbar utveckling, skolan, Skolan och lärande

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: