Jag tänker raljera friskt nu för det är verkligen behövligt. 

Tres amigos – stressen, hetsen och ohälsan

Dels är det idiotiska osociala media som på 7 sekunder ska belysa ett komplext problem och sedan inom 7 minuter ha lösningen – allt i svart och vitt. Längre orkar vi (de vuxna alltså) inte sitta framför DUM-burken och behålla blicken på skärmen nämligen. Blir det tänka av, så byter vi kanal till TV-shop eller nån annan 7-sekundersintressekanal. 

Elever däremot ska sitta still och lyssna passivt i 40-minuterspass förmodligen om något för dem fullständigt ointressant och de ska göra det år efter år – utan att kunna blippa, snabbspola, pausa eller spela om. Det är så skolan är utformad nämligen. 

Andningspaus här då. Skulle vi kunna utforma skolan så att den är bättre i synk med verkligheten? Ja, det är upp till oss själva. Upp till oss alla. En fråga: är det i själva verket skolans synkrona tillställning som skapat bristen på tålamod på fritiden och i samhället? Är det, det synkrona schemat i skolan och stressen där (MÅSTE vara klart på fredag annars går jorden under!!) som överförs till samhället?

Ja, sedan dels de ständiga påhoppen i sociala medier. Nu senast får vi höra om Fredrik 2.0 som nu ska skapa ordning och reda i klassrummet. Lycka till med det, glöm inte att förändra din undervisning och anpassa den för varje individ också. Följ skollag och styrdokument så blir det säkert bra för åtminstone 90%. De sista 10% får väl stå utanför klassrummet och rulla tummarna. Jag trodde läraryrket var lite svårare än så, men om det är så här enkelt kan vi väl skicka in halva försvaret i skolan så att de gör nytta om dagarna också?

Det ständiga curlandet och föräldrar som inte bryr sig om sina barn

Nån dåre gjorde cherry picking på oss föräldrar, skrev en bok om ”curling-föräldrar” som rullade ut röda mattan för barn så att barnen slipper anstränga sig överhuvudtaget i livet. Och han Eberhardt skrev om barnen som nu tagit makten över föräldrarna. Jösses. Krydda detta med lite Paradise hotel och de vanliga generaliseringarna om ungdomen sedan Platons och Socrates dagar så begriper jag vad det handlar om. Jag har också varit där – punkj-vel, nonchalant attityd och fullständigt oduglig. Eller inte. För mig var skolan oduglig, ett fullständigt slöseri med tid i 14 år, timme efter timme i väntan på något intressant och roligt. Detta var väl ca 1981 eller nått det började. Då stängde jag av p g a skolans inkompetens, med depression som följd redan i 9:an. Tyvärr. Nu går ohälsan, utbrändhet och utmattningssymptom ända ner i 5:an. 

Tänk om vi barn under 70-80-talet då hade haft en scen. Ungdomar idag har en scen och den är spel, Internet, sociala media och den är global. Den scenen fanns inte då, och den scenen fanns inte 1969, inte 1959, 1949… etc. Här är en text från 1979:

Det finns inget att göra i den här trista förorten,
det finns ingenting här för oss.
Nä ursäkta jag överdrev litegrann,
vi kan ju knarka, supa och slåss.
Så har det alltid varit här ute,
ingen jävel har brytt sej om oss.
Man ska va som en zombie, va nöjd med sin lott
å aldrig fråga om nåt.

Vi var trötta på tunnelbanan,
hade spel på monotonin.
Dom här döda sovstäderna
där folk inte rör en min.
Vi ville bara ha ett plejs för såna som oss.
Vi ville bara ha nånting för oss.
Vi var trötta på zombielivet
och att aldrig vänta på nåt,
att bara hänga runt och glo
sen plötsligt har dagen gått.
Vi ville bara ha ett plejs för såna som oss.
Vi ville bara ha nånting för oss.

Men det finns inget att göra…

Vi började med konserter,
det va band och det kom folk.
Vi tyckte det gick jävligt bra,
vi började få flyt.
Det tyckte inte den svenska byråkratin,
det tyckte inte vår stolta maskin.
Dom sa stopp, det här verkar vara
rena jävla anarkin.
Dessutom uppför ni er som
nåra jävla svin.
Det tyckte alltså den svenska byråkratin,
det tyckte alltså vår stolta maskin.

Men det finns ju diskotek förstås
och det finns massor av annan skit.
Där kan vi häcka bäst fan vi vill
men i huvet står det still.
Där kan vi gå som zombies
medan muzaken spyr floder av skit.
Där kan vi sluta tänka
så får dom som dom vill.
Därute kan vi viska
medan tunnelbanan går förbi.
Du han ser så blå ut i ansiktet

Skolan borde vara ett plejs för unga

Det där ”plejset” numera är Internet. Skolan har inte förändrats ett smack sedan dess. Det är klassrum, årskullar, lärare/ständig vikarie, schema, lektioner, ämnen, rast och elever och lärare som gnager på varandra. Ja, och sedan kryddat med lite kränkningar, mobbing, skitiga toaletter, orimliga ljudnivåer, mögliga lokaler etc. Där ska elever skärpa sig. Ja, jag gör cherry picking nu. Är det vettigt? Nej. Leder det framåt? Nej. Men i osociala medier sprids liknande skit om unga och deras föräldrar nästan dagligen. På fb-sida för Expressen eller Aftonbladet kan man dessutom läsa heja-ropen från alla som hyllar Fredrik 2.0 – the Quick-fix no 1.

Föräldrar individanpassar, skolan gör det inte – det är föräldrarnas fel?

Vi tar en resa till. Korkade skribenter påstår att föräldrar fyller våra barn med så mycket aktiviteter på fritiden att barnen sedan inte ens orkar med den enklaste läxan eller ens orkar att vara vakna i skolan. SAMTIDIGT som vi föräldrar låter våra barn få iPhone-nackar, överöser dem med dataspel så att vi slipper prata med dem, ger dem livsslukande skärmtid som barnvakt och matar dem med socker hela tiden. Samtidigt som vi curlar då och inte bryr oss eftersom vi själva sitter med gamnacke och stirrar in i en skärm. SAMTIDIGT som vi bryr oss för mycket då och ringer och stör både lärare och rektorer ang val av gardiner, och att en annan elev petade näsan under lunchen och nån sparkade det egna barnet på benet i en fotbollsmatch på rasten.

Grejen är ju att vi föräldrar måste hitta sätt att MOTVERKA stillasittandet i skolan och se till att våra barn stimuleras i det som de vill göra t ex fotboll, dans, sång, skridskor, simning, danslek, ridning, pingis, handboll, innebandy, gymnastik, schack, pianolektioner, gitarrlektioner, ishockey, badminton, tennis, go-cart mm – det gäller att hitta det rätta för att energin ska ligga rätt och att ungarna ska finna glädje i att vakna på morgonen. Eller nej, det klargjorde ju Löfven, de plågsamma morgnarna är de bästa… vilket ledarskap. (!) 

Och sedan lägg då till allt annat vi håller på med till alla föreningars glädje (städdagar samfällighet, fotboll, skolan (3 st), hockey, innebandy etc) trivsel- och arbetskvällar/helger att sälja kalsonger, korv, majblommor, havrekäppar, lotter mm inkl kalas kl 8 på en lördag, söndagsdisco, maskerad på torsdagen, fredagsmys och dessutom hantera konflikter mellan syskon, släkt och vänner som inte hinner träffa en det där hålet på lördagen 2 månader framåt och som pricken över i: månadsläxor, påsklovsläxa, extra sommarskola och jobba som lärare på kvällarna då p g a att skolan inte hinner med allt som synkront ska gås igenom.

Ja, och sedan den där lilla detaljen med jobbet också som man ska klara. Och utvecklas i och prestera bättre och bättre för varje år trots att förutsättningar blir sämre och andra länders ökade möjligheter varje år. Ja, då…

Ständig stress över lång tid, ger vaddå?

Först då, när man brakar in i kaklet då inser man att det inte är en själv det är fel på och inte heller alla andras. Utan det är system som vi skapar eller inte omskapar som är orsaken. Vi bygger egna burar och tvångsmekanismer utifrån egna föreställningar som är s k ”måsten”. Vi behöver ifrågasatte hela apparaten. Inte måste utan det finns ett enormt behov, t o m korkade skribenter lever under pressen och måste generera likes om så man t o m blir fälld av etiska rådet eller blir stämd – det är ändå värt det i publicitetens namn. 

Kanske stressen leder till något gott ibland. Nu ska ju lärare Fredrik 2.0 skärpa till sig och vara tydlig i sitt uppdrag. Kanske han även reflekterar över vad som funkar rent taktiskt, strategiskt och operativt, militär som han är? Militärer vet att motivera åtminstone – hur man skickar folk rakt in i döden t ex. Det borde ju gå att överföra detta till en vanlig mattelektion – plikt är plikt, liksom. Det är bara de gröna kläderna som skiljer mellan att utbilda militärer och barn, som Björklund uttryckte det. Ja, jösses.

Det finns inga enkla lösningar på komplexa problem – alla behöver levla

Jag är rätt lyckligt lottad, mina barn kommer förmodligen segla igenom skolan relativt friktionsfritt oavsett Fredrik 2.0 eller inte. Eller förresten, det Fredrik gör är ju att degradera sig själv och elever till typ 0.1…
Men jag kommer levla nu till Christer 2.0 – det är inte pajkastning och uppkavlade ärmar som kommer levla skolan. Det är smarthet, anpassning till verkligheten och nationellt samspel mellan skolor och samhälle, mellan föräldrar och lärare och mellan skolförvaltningar och alla andra förvaltningar som kommer bli avgörande. Det är insikten om att just nu behöver över 10% av alla elever en ny sorts skola. De behöver individanpassat lärande, fixar vi det kan Fredrik 0.1 tagga ner lite och kanske kan vi få tillbaka fler lärare och vuxna till skolan. De behövs, nämligen – det fattas 65 000 år 2025! Över 130 000 elever står då utan lärare. Det är mer än en hel årskull och jag tror inte vi föräldrar kan lastas för det. Tyvärr.

Det finns bara EN budget på kommunen – allt hänger ihop nämligen – fixar man skolan så fixar man även ohälsa, sociala förvaltningens utmaningar, näringslivets kompetensbrist, arbetslösheten, utanförskapet, framtida skatteintäkter, fler sökanden till universitet m m. Det är dags att levla nu kommunen, och ta fram Kommun 2.0 – det är ni som har bollen, medlen och möjligheterna.

Kategorier:debatt, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:Skolan