Luddigt från OECD, tack och lov

Efter att ha läst OECD-rapport (åtminstone varannat ord) blir jag både förhoppningsfull och bekymrad. De drar sina luddiga slutsatser och jag vet redan nu vilket slit det blir när folk kommer med både den ena och andra tolkningen. Därför tänkte jag plocka ut några intressanta delar jag anser bör belysas.    Detta är som Enternas råd ungefär, så ha tålamod med den långa texten. Inget är enkelt i en komplex verklighet. Man kan inte styra, endast försöka påverka. Jag höll på att sluta läsa redan här, men fortsatte:

Set high expectations for all students, building on the existing curriculum. Swedish schools can respond better to decreasing student engagement and performance by setting clear and high expectations for all students, building on current curriculum goals with a focus on developing core skills and enhancing skills for the 21st century. They should ensure a better disciplinary climate and teaching and learning approaches that respond to diverse student learning needs, including low and high performers. Preventive approaches should also be enhanced to ensure that all students consolidate basic skills from early stages onwards.

Det här gnuggar ju traditionalisterna sina händer åt. Mer krav alltså, minskat elevengagemang, målfokus, mer disciplin och sedan då betyg tidigare. Fast där står också anpassat lärande och… Ja, resten av rapporten motsäger egentligen detta. Jag har skrivit förr om Ordning och reda. Slutsatsen man ska dra är inte att vi ska byta ut halva lärarkåren, införa kepsförbud, beslagta mobiler, ha stängda klassrumsdörrar för de som kommer för sent utan helt andra. Men tydligare krav på vilka mål som ska uppnås och deras relevans i förhållande till varje elevs förutsättningar håller jag helt med om. Vi (vuxna) kan dock aldrig vinna en generationskamp i klassrummet, tyvärr, det vore ju det enklaste. En sådan strid skapar endast generationsklyftor, utanförskap (Utanförskapets pris känner väl alla till? 144 miljarder per årskull kostar det samhället) och en ännu sämre skola. Om den nu var så dålig från början egentligen då – mäter OECD rätt saker? Mäter man jämlikhet, förhandlingsvilja, samförstånd, frihet, värdegrunder, rättvisa, välstånd?  Nästa puck:

There is another challenge related to capacity at the local level. Earlier, we noted the variable quality of principals. Evidence also points towards a lack of capacity within municipalities. Several reports have noted the lack of capacity to efficiently use resources to enable smooth functioning of the system (Blanchenay, Burns and Koester, 2014; NAE, 2011b; MoER, 2015). Several reports also noted a lack of capacity within municipalities for using assessment data to monitor and systematically improve education (Nusche et al., 2011; NAE, 2011b; Blanchenay, Burns and Koester, 2014). Instead, municipal politicians and administrators often prefer other sources of knowledge (traditional spending choices, simple comparative measures rather than a holistic assessment of cause and effect, and pressure from the media and parents) to careful use of indicators and research generated by the system (Blanchenay, Burns and Koester, 2014).

Detta är i linje med mina slutsatser också att man inte ser helheten och definitivt inte riktigt med framtiden i fokus. Det finns inget starkt ledarskap överlag som ser till helheten uppifrån och ända ner till eleven. Och detta är nu då ett systemfel och inte en brist hos enskilda personer. Det är bara som det är att t ex kommuner ha olika budgetar. Det är svårt att som politiker idag att stå och lova revolution i skolvärlden – det blir istället finjusteringar i höet man ger till bilen. Skaffar vi oss indikatorer som mäter utan att störa vare sig elever eller lärare kan man peka på siffror istället för på känslor och värderingar.

In sum, it appears that the historic move towards increased local autonomy has not been matched by adequate building of professional capital and sufficiently clear accountability measures. More than 20 years later, this lack of capacity, the imbalance in accountability and local autonomy, together with a lack of clarity in roles and responsibilities at various levels of the education administration, form key challenges for improving student performance and driving the system forward.

Ja, det saknas lite både här och där speciellt som vi har haft en enorm förändringstid där Internet och teknologier utmanar vårt sätt att kommunicera (arbeta och leva) i grunden. Man har inte hängt med helt enkelt, kanske nutidens kris- och larmvurmande kan sätta fart på det strategiska och taktiska tänket så att detta även sipprar ned till operativa nivåer i klassrummen (som vi fortfarande har). Det står väldigt lite om IKT i rapporten. Inget om att Minecraft-skaparnas Mojäng såldes för mer pengar än hela Volvo-PV-koncernen. Inget om Spotify, Candy Crush, Skype etc. Inget om det s k svenska musikundret. Inget om Avicii. Inget om dagens förebilder.

Children and young people are avid users of the Internet and new technologies, especially boys (OECD, 2015a). More than half of Swedish 2-year-olds (57%) have started to use the Internet occasionally, and 80% of 11-year-olds use it daily. While children between 12 and 15 report that the Internet is one of their most important sources of information, only 35% use it daily for schoolwork in school (Findahl, 2014). Similarly, only 33.8% of Swedish teachers report use of personal computers in their lessons (below the OECD average of 37.5%), and 25.5% of Swedish teachers reported needing further training to develop their ICT skills for teaching (TALIS average 18.9%) (OECD, 2014b). Bridging the gap between school and external environments can contribute to improving motivation of students towards learning, especially boys.

Ja, exakt att minska gapet mellan skolans intentioner och samhällets verklighet är en av mina käpphästar. Att påfallande många lärare och skolledares teknikintresse är noll bekymrar mig. Jag kan& dock egentligen inte klandra dem. de har varken tid eller förmåga att lära sig p g a allt lärande i annat. Återigen är det ”företagsledningen” som måste skicka rätt signaler och skapa motiv till kompetensutveckling, det är ju en förutsättning till att börja med. När högsta hönset i hönsgården blir provocerad över att barn lär sig språk enklare och snabbare med iPads eller motsvarande och detta stöds av vetenskapen blir inte bara arg utan även modstulen. Hur ska vi nånsin lyckas med att förändra skolsverige? Detta stycke vill jag definitivt lyfta fram:

Responses require action targeting many fronts, including raising expectations and engagement, by providing student-centred teaching and learning strategies, and offering challenging and relevant curriculum and support. Teachers need to be prepared to deliver the curriculum effectively, using teaching strategies that cater to students’ diverse learning approaches and engage them. Students need to be motivated and supported by ensuring that content is well aligned from one Year to the next, using effective teaching and learning strategies, and assessing individual needs as students move from early childhood education and care through primary and secondary school. This can have positive effects on engagement and contribute to higher performance (OECD, 2011a).

Jag läser ”relevant” och ett ”elev-centrerat” undervisande och att engagera elever, dvs lite tvärtemot skrivningen i början. Här står det att elever behöver vara motiverade utifrån egna behov, då. Är inre eller yttre motivation att föredra, tro? En mix av båda tror jag men jag är övertygad om att den inre är en förutsättning för att den yttre ska fungera överhuvudtaget år 1999 och framåt.

Education – a relatively low-status and unattractive profession. School leaders need to promote and facilitate a learning culture

Ja, men egentligen inte. Yrket i sig är mycket värderat idag. På nästan varje arbetsplats idag finns det lärare och experter som är nödvändiga med sin kompetens. Det finns många som har en riktigt bra lön och de utvecklas med företagen och kan jobba över olika ämnen t o m. Vari består skillnaden tror ni? Är det bara lönen? Nej, lärare idag tvingas jobba med elever som inte ens vill vara där. Med elever som inte har en lön och en chef att svara inför och som inte kan gå nån annanstans. Lärare tvingas att brottas med en generalplan och yrket i sig är rätt ofritt, även om det finns lysande undantag här och var. Skulle jag hoppa på läraryrket? Nej, utbildare på nått företag, ja gärna. Nästa stycke är intressant, man förordar samarbete mellan lärare, men berättar inte hur det ska gå till.

Research evidence shows us that school leaders play a vital role in establishing a learning culture and for promoting and facilitating continuous professional development and organisational learning (Berkowitz et al., 2013; Silins, Mulford and Zarins, 2002; Pont, Nusche and Moorman, 2008). Leaders have an important role in promoting collaboration and learning among staff. They can set the tone by encouraging teachers to co-operate with one another to develop new teaching practices and take responsibility for improving their teaching skills, and by ensuring that teachers feel responsible for their students’ learning outcomes. By encouraging teachers to learn from one another, school leaders help teachers to keep their teaching methods up to date, and may also help develop more collaboration among teachers in their schools (OECD, 2014a).

Inte ens en debatt om god ton i debatten går det att hålla #tonen. Folk blockar varandra och generationskriget är i full gång – ingen får kritisera skolans systemfel för då tas det personligt. inga förändringar är bra nog i den perfekta skolan. Det är tydligen elevernas och föräldrarnas fel allting.

This while research evidence shows that such research-based practices and professional learning communities, if adequately supported and nurtured by the school and the system, can enhance school-wide knowledge processes and improve capacity for organisational learning (OECD, 2014c). For this to happen, research evidence also shows the importance of recognising people for taking initiative and supporting calculated risks (Bowen, Rose and Ware, 2006; Watkins and Marsick, 2003; Silins, Mulford and Zarins, 2002). School leaders and school structures need to support experimentation so that teachers feel valued and rewarded for taking the initiative. It is important for all professionals in schools to keep an open mind about new ways of doing things, feel free to experiment and have the courage to make mistakes and to learn from them (Bowen, Rose and Ware, 2006). Many scholars consider this tolerance of error and encouragement of experimentation to be the backbone to problem solving, along with an inquiry-based mind set which is key for creating a learning organisation geared towards continuous change and innovation, and ultimately improvements in the learning of educators and students alike.

Detta är jätteviktigt anser jag. Det verkar precis som om alla skolors styrning utgår från administration och ekonomi. Och i den världen är innovation, risk, test, prova och utvärdera fullständigt livsfarligt. Allt nytt är av ondo (i princip) och måste åtminstone ha funkat i minst två länder och minst två skolor i Sverige innan man ens vågar fundera på att förändra arbetet. det finns lysande undantag som tur är och dessa behöver utvärderas och spridas! Även metoder som inneburit misstag behöver utvärderas och göras om – det är vad forskning och lärande innebär. På riktigt.

Sweden faces a serious deterioration in the quality and status of the teaching profession in the face of major social, economic and demographic changes. Within these challenges lies a major opportunity: the human resources of the school sector will undergo a major turnover in the next decade or so, making possible a major shift in the culture, practices, and results of the education system. Meeting this challenge can only be accomplished by building capacity for teaching and learning through a long-term human resource strategy for the school sector that forms an integrated part of an overarching school improvement strategy to move the system towards educational excellence (see Chapter 4).

Äntligen ett konstaterande om verklighetens beskaffenhet. Skiftet i andra sektorer har redan skett och Sverige är dessvärre inte världledande. På något vis har skolan överlevt sig självt genom att tillåta tillräcklig frihet. Men, det är dags nu att se till helheten. Till problemen utanför skolan när vi både har kompetensbrist och arbetslöshet. Vi måste sluta tro att vi ska ”rädda jobben” – vi ska inte rädda nått enda jobb eftersom industrin gör allt för att effektivisera bort dessa jobb. vi måste fokusera på att skapa nya jobb. Skapa nya jobb i en global verklighet som numera har Internet och i princip oändliga möjligheter. Det handlar inte längre om att skapa svenska företag utan globala där vi nyttjar de bästa ingenjörerna från Kina, de bästa fabrikerna från Korea, de billigaste programmerna från Indien etc och ha kunder i de mest utsatta områden, sälja på de största marknaderna etc. Vårt framgångsrecept är att nyttja vår välfärd, jobba med innovation och idéer samt företagande i ett nytt starkt näringsliv. Det är där skolan ska ha sitt fokus. Ja, sedan en sorts slutkläm:

Finally, we recommend policy action on improving the attractiveness of teaching and school leadership through: Raising salaries as part of larger effort to create a well-designed career structure that recognises and challenges educators throughout their careers.

  • Developing professional standards as a foundation for the career structure.
  • More selective entry into teacher education programmes.
  • Continuous professional development of educators as the basis for school improvement efforts.

Dessa tre fina punkter säger egentligen att lärarna idag är kassa, men ge dem mer in lön så de inte försvinner och se till vi får in bättre lärare via ny utbildning, och se till att de nuvarande lärarna utbildas för att garantera att skolan utvecklas. Jag tycker det är otroligt konstiga slutsatser. Krasst – jag vet inte, jag. Jag tror att dagens lärare skulle må bra att skolans system och struktur skulle förändras i grunden – både lärare och elever vill i grunden lära och utvecklas men det är så många hinder i vägen…

Ja, skolan i sig producerar sina lärare och har alltid gjort. Det är inte konstigt att vi inte får förändring eller förbättring eftersom systemet föder sig självt. Det är väl de med uslast betyg eller de som är avhoppare som borde bli lärare och skolledare?

Provocerande ja, radikalt kanske, och det lär inte gå att genomföra på måndag, men det går att tänka i denna värld, i administrationens hegemonier är det lågt i tak, omöjligt att ens reflektera över vad vi håller på med, så tänk:

  • bort med skolplikten
  • bort med lektionen
  • bort med de heliga ämnen
  • bort med talarstolen
  • se till att satsa på att utvidga skolan och inkludera företag, föreningar, samhället i stort
  • se till att elever bli motiverade och lärare bli eftertraktade och får den lön de förtjänar.

Nu kommer vi till en liten kärnpunkt som beskriver rapporten och verkligheten bra:

A more difficult issue, however, is the cultural problem underlying the general lack of attractiveness of work in the education sector and its influence on prospective practitioners and the public’s view of the sector in general. Sweden has seen a steep decline in the status of the education sector in recent years. The causes of this decline are multiple and difficult to parse. The path out of the decline will not be easy, nor will it be remedied by something as simple as a public relations campaign to try to change attitudes of prospective teachers, leaders, and the public at large.

No shit…? Det handlar om förändringar i grunden. Att utgå från dem som har det sämst/bäst i skolan och se till att lärandet utvecklas för varenda elev utifrån varje elevs egna kontext är den enkla lösningen. Om vi fixar skolan för de med diagnoser (vad nu det betyder) så löser vi många andra problem samtidigt för alla andra. Om vi fixar kopplingen till samhället och letar win-win för alla så kommer det att gå bättre än nu!

Kunskapen om elevperspektivet lyser med sin frånvaro i rapporten. Problem med stress och ohälsa verkar nått nys bara. Att det skulle ha med resultaten att göra liksom? Suck. Ja, och sedan det viktigaste:

Recommendation 3: Strengthen the steering of policy and accountability with a focus on improvement.

Verkligen! Detta innebär att man som rapporten efterlyser behöver ta fram indikatorer på vad som är en bra skola, och nej. Nej, nej, nej. Detta innebär inte att man mäter elever utan skolor istället. Man kan mäta elever genom att istället låta dem anta utmaningar och klara kunskapsnivåer (som i de helt frivilliga universitetsstudierna) så slipper man sabba lärandet (genom ständiga prov, test, prov, läxor, nationella prov, betyg etc). Förbättring var ordet, inte tugga på med samma beprövade misslyckade tuggande år efter år. Ju mer jag tänker på det desto mer suger rapporten. Vi ska förbättra skolan alltså. Wow, det hade min slutsats också blivit – men HUR, det är knäckfrågan. Jag vet svaret och många andra med mig, tack Skolvision, tack Skolvåren, tack Barn i behov m fl för ert slit!

Detta är ingen total genomgång av OECD-rapporten, utan utvalda delar som kommenterats av mig utifrån mitt perspektiv. Det känns som om Enternas råd har kommit fram till att eleverna åtminstone inte är några orcher. Och att det nog behövs förändring eller förbättring då. Frågan är nu hur och när – kanske det går att tupplura i 20 år till? Det löser sig nog.



Kategorier:debatt, förändringsledning, lärande organisationer, ledarskap, OECD, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: