Nr tre då:

Skolorna är inte konstruerade för att hantera individer, och det är på något sätt en sanning att vi inte har råd att utforma en skola som verkligen är ”personifierad” för varje elevs behov.

Jo, traditionens makt är stor. Med systemfel nr 1 att vi ska ha ett klassrum, en lektion och en lärare ihop med det statiska terminsschemat blir det svårt att tänka annorlunda. När sedan betygen ska kopplas till moment i undervisningen och sedan förberedelser för prov, tester och mer prov hinner man fundera 5 minuter ungefär varje vecka på hur det istället borde vara.

Om nu inte dessa fasta strukturer fanns hur skulle man göra istället? Det går faktiskt att designa om skolans systemstruktur, man får det. Det är ok. Man måste verkligen inte sitta i klassrum utan man kan vara ute, på biblioteket, på arbetsplatser, på besöksmål, på sevärdheter och givetvis med meningsfull sysselsättning hela tiden. Det går att designa om skola. Det går att planera och skapa dagen, veckan och t o m månadens aktiviteter ihop. Det är ingen naturlag som gravitationen att skolan inte kan förändras.

De meningsfulla aktiviteterna skulle kunna genomföras i form av uppdrag och utmaningar som man väljer själv och i grupp. Låt oss föreställa oss att vi har en hel kunskapskarta med olika vägar och områden att erövra. Ja, det kan vara som ett spel. Vägarna leder mot nivåer man kan behärska och uppnå ”mastery” i. Varje individ väljer sina egna spår och vinner märken/nivåer när denne är klar. Spår kan inkludera lagarbete, vara helt individuellt eller inkludera samarbete över Internet och över internationella gränser. De kan innehålla interaktion med samhället, personer eller företag. Spår kan också sponsras förstås. Och naturligtvis finns det också vägar för hälsa, motion, äta bra, vara social osv – en helhetssyn som stödjer hela människan. Varje spår innehåller olika nivåer med lägsta acceptabla nivå för att kunna låsa upp mer (roliga och intressanta) spår. Alla framsteg kan alltid mätas (genom att se hur många märken/nivåer som vunnits) utan att störa lärprocesserna.

Och denna lösning kommer att kosta mindre, orsakar mindre ohälsosamma barn / lärare och kommer att producera bättre monterade entreprenöriella medborgare. Hur kan vi inte råd med detta?

Ibland undrar jag om vi har glömt förmågan att tänka alls. Fick nys om detta föredrag idag – fantastiskt bra: Kenth Hedevåg vet hur det ligger till! 

Kategorier:blogg100, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:#Blogg100