Jaha, nyval var det ja. Och kaos tydligen. Vilka ska ”leda” landet?
Jag tycker annars (sd):s politik är kontraproduktiv, men ingen part fattar det och tur (sd) inte fattar heller. De har fått mandat och utnyttjar dem, bra. Kan inte klaga på det egentligen annars har de ju inte där att göra liksom. Rör om lite, bra. Smartare hade varit att säga att de stödjer Alliansens politik, vad de än säger. Inte ställa kravet att dansa efter pipan. Bara glida med. Men som sagt nu kan vi få rätsida på det här, men då måste det till lite strategiskt tänkande och framför allt samarbete och samspel (skapa möjligheter frivilligt).
Så, jösses, alla andra partier. VAKNA!
Här ÄR ju ursäkten att jobba ihop, att prioritera för Sveriges framtid, att samspela. Vad är viktigast? Mmmmm? Är det gamla käpphästar, principer om skattesatser och detaljer, gamla ideologier och/eller idiotier eller kan vi äntligen få diskutera ledarskap och framtid? Vilken är Sveriges roll i världssamfundet om 20 år? Om 10? Och om 5 år?
Hur långt fram i tiden behöver vi sätta visionen för att alla ska vara överens om den? Hur vill vi se oss själva i en global värld om si och så många år? Vilket samhälle vill vi bli gamla och pigga i?
Har lyssnat hela dagen i sömn och sömnlöst tillstånd på budgetdebatt och det är fullständigt innehållslöst ALLTING i debatten. Partier rabblar PR-firmors budskap 7-8 gånger (så att media ska förstå budskapet), ingen pratar med varann, ingen svarar på frågor, ingen bemöter utan samtliga duckar, samtliga väjer, samtliga sitter sedan och trycker på sina knappar. Och vi har valt dem, de ska representera oss. En flock utan ledarskap som inte ser framåt utan försöker klara sig dag efter dag, vecka efter vecka. Knappt vågar de blicka en månad framåt.
Det finns metoder för strategiskt ledarskap
Det finns metoder numera, det finns forskning, det finns alla möjligheter. Det är en tredagarsworkshop som vilket företag som helst klarar av! T o m stora globala företag med betydligt större budgetar är Sveriges futtiga BNP klarar att jobba mot mål. Det handlar oftast om ledarskap. Ledarskap, mod och sunt förnuft. Metod ja, enklast möjliga i alla komplexa situationer/kriser. Jag utgår från totalkrisen och dess domän.
Vilka är hindren som stoppar oss från idealtillståndet? Vilka möjligheter finns? Styrkor/svagheter nationellt? Hur läget är nu? Inte en enda där uppe i Tjockhult funderar på Sveriges framtid, de är upptagna med deras egna sketna agendor. Genom att faktiskt kika på den större visionen och meningen med det hela politiska käbblet kan man enas om saker först och sedan ihop fajtas om HUR och NÄR man ska ha tagit sig från A till B.
Oavsett, nyval är bra – gör om, gör rätt
Nu är det vi väljare som har bollen – men det finns fortfarande inte något parti som är vettigt att rösta på. Tänk om man kunde rösta på olika områden eller projekt och lägga 1000 röster..?
Jag skulle vilja peka på tio områden som Sverige kan bli bäst på i en global värld. Låt oss säga att de i Tjockhult lyssnar och jobbar ihop sig om ett idealtillstånd 2029 – det är om 15 år. Då är både moderater och socialdemokrater nöjda med Sveriges idealtillstånd. Här är fem områden:
- Vi har en biotop i skolan som utvecklar nya tänkande, globala entreprenörer och ungdomar som är direkt med i samhället efter avslutad skolgång. De är kunniga, pålästa, kan den nyaste tekniken och är grymt konkurrenskraftiga. De är hungriga. Och inte en j-vel har behov av att mobba eller kränka vare sig lärare eller elev.
- Vi har ett rikt kulturliv där våra ideal och tankar kring jämlikhet, fred, miljö, anpassning, samförstånd och rättvisa vinner globalt ihop med tankar kring ordnat föreningsliv, idrott, hälsa, öppenhet, frihet, konst, provokationers nyttighet, musik, film etc vinner internationell förundran och respekt.
- Vi har en global industri kopplad till programvaruutveckling, spel, tjänster för personlig utveckling, samarbetsplattformar, verkliga innovationssystem och plattformar för att skapa bättre förutsättningar för det globala samfundet. Vi jobbar mycket med fattiga länders utveckling både med teknik, kunnande och värderingar. Vi nyttjar det språkkunnande som finns i nationen fullt ut.
- Vi har en högteknologisk industriell sektor som jobbar inom läkemedel, material, visualisering, innovation, företagande & nya upptäckter. Vi är en global och neutral hubb där människor från hela världen kommer för att lära och utvecklas. Där människor får en fristad, där varje individ kan tillåtas och ges möjligheter att vara lycklig i gemenskap, i en grupp vi kallar det globala samhället.
- Vi är en rödgrönblågul förebild där arbete kombineras med upplevelser i natur och det ”verkliga” livet i samspel med naturen. Vi lever med landsbygd och med livet i städer. Vi är en befolkning som är hälsosammast i hela världen. Vi står för samhällsutveckling och är en modell i miniatyr för hur man bör sköta en nation – genom att inte framhäva nationen utan människorna och deras livstil!
Ja, egentligen blir det väl både utbildning och sjukvård utomlands i framtiden. Vi har inte råd med våra egna löner helt enkelt. Men ändå.
Jag har dock bestämt mig vad jag ska rösta på.
Kategorier:debatt, förändringsledning, framtiden, Samhällsutveckling, svensk politik
Christer Hellbergs På spåret 
Christer,
Under slutet av valrörelsen bestämde jag mig för att rösta blankt. Anledningen var att jag upplevde att det var mer käbbel både inom partierna och mellan partierna än vad det fanns visioner. Nu är vi i en situation där det här har blivit sju resor värre än vad det var innan valet. Noll samarbete. Noll visioner om framtiden. Noll tal om den verklighet vi faktiskt står i här och nu. Hur många politiker har till exempel talat om att 2.5 miljoner jobb kan försvinna som en direkt konsekvens av den tekniska utvecklingen?
Om man skulle börja tala om lärande, digital utveckling och globalisering skulle dock rådande maktstrukturer snabbt erodera och politikerna skulle bli avslöjade med bristande kunskaper och framförallt: Deras egna irrelevans i en tid av snabba förändringar skulle bli uppenbar för allmänheten. Samma sak är det med våra fackföreningar där de svarta molnen hopar sig, men man tror själv att himlen är klar blå och att solen skiner utanför fönstret. Man förstår inte att stormen med tillhörande åskoväder är på väg att dra in så därför går man utomhus med tron om att solen skiner. Jag vill inte komma med domedagsprofetior, men alla siffror vi får in både här hemma och i omvärlden talar åt hållet att det här landet är på väg utför stupet mot fritt fall.
Att förutse ett politiskt systems förfall, är inte svårt, möjligen obekvämt och ovan. För många känns det hotfullt omskakande och obehagligt, för andra löjligt, tramsigt och orealistiskt. Ser man till de senaste decenniernas förändringar och ökade rörelse i väljarkåren, men inte minst de förändringar som skett och sker i samhället och hos människorna – som ett resultat av den ständiga förändringen – är det dock lätt att inse att vårt politiska system sjunger på sista versen. Vilket alls inte betyder slutet för demokratin, snarare tvärtom.
”Tiden står aldrig still – då hade vi ju inte haft någon framtid” Stig Johansson
I den nu aktuella situationen, som beskrivs som en av de största kriserna sedan 1930-talet, talas det om slutet för blockpolitiken och minoritetsregeringar. Nya konstellationer diskuteras som lösning, till exempel en ”mitt-regering” med Alliansen och Socialdemokraterna, för att stänga ute extrempartierna och säkerställa en majoritet. Alla dessa diskussioner och idéer på lösningar, är inget annat än försök att rädda ett förbi passerat system. Folkets dom kommer att handla om vad som åstadkoms och inte vad man säger att man ska göra.
Jag drabbades av en känsla av overklighet – som om vägen tagit slut och de traditionella partiernas företrädare fortsätter ut i tomma luften ungefär som Wile E Coyote i en klassisk tecknad film. Ola Larsmo, DN
Att blockpolitiken levt kvar så länge, beror enbart på partiernas agerande och inte på väljarkårens preferenser, samma gäller den gamla etablerade höger-vänsterskalan i politiken. Det är taktik än hit än dit, men i grunden saknas det en analys om var folket och tiden befinner sig i förhållande till de demokratiska styrmodeller vi etablerade i slutet av 1800-talet.
Samtiden är i akut behov av samhällelig förnyelse och omsätta begreppet folkstyre till sin samtid, där partier och politiker – i realiteten och inte bara i ord – i första hand är företrädare eller ombud och inte politiker. Bakom varje politiker och parti finns väljare och det är dessa som ger ”fullmakt” till ombuden att agera i dess namn. Nu ligger fokus snarare på partierna, dess företrädare och den makt som allt detta relateras till och där medierna, i sann surrealistisk anda, blir dramaturgins producenter.
Till de vanliga gränsdragningarna i svensk politik läggs nu ännu en. Mellan de som ser Sverigedemokraternas öppna hot om att fälla regering på regering som ett helt nytt läge. Och de som ser allt som Business As Usual, som fortsätter att betrakta SD som svartepetter i ett parlamentariskt kortspel som pågår som vanligt. Ola Larsmo, DN
Att demokratin måste vårdas och formas för den tid den verkar i, är förutsättningarna för ett fortsatt folkstyre. Demokratin måste upplevas och uppfattas som positiv, men kanske framförallt som det står i regeringsformen att all offentlig makt verkligen utgår från folket, då och endast då legitimeras demokratin och blir en garant och sköld mot de motkrafter som ständigt dyker upp och försöker övertyga folket om sin förträfflighet i syfte att få makt.
Sverigedemokraterna, och nu talar jag om den ideologiska kärntruppen, är ett apokalyptiskt, kulturrevolutionärt nationalistparti. Det skiljer sig därför på ett fundamentalt sätt från de partier det nu utövar utpressning mot. Det är därför allt snack om att de övriga riksdagspartierna nu måste öppna sig för samtal, förhandlingar och kompromisser också med SD är så farligt. Ger man Sverigedemokraterna ett lillfinger tar de hela den utsträckta handen. Per Svensson, Sydsvenskan
Inom affärsvärlden har länge insett värdet av delaktighet – det som går under begreppet ”open Innovation”. Motsvarande diskussioner fördes redan i slutat av 90-talet inom ramen för Demokratiutredning och dess rapport ”En uthållig demokrati”. ”Open Democary” kan ses som samlingsbegrepp för en ny samtida styrmodell för demokrati för samtiden. Det är en demokratimodell som befinner sig i en helt ny dimension, på en annan nivå, ett annat läge, i annan relation. Ett utifrån och in perspektiv istället för den etablerade formen inifrån och ut.
”De etablerade partierna släpper inte lös folk att börja diskutera. Det blir som en megafon.” Nils Gustafsson, socialdemokratisk bloggare och forskare.
Social interaktion och mellanmänskliga relationer ska inte startas eller kommenderas uppifrån, vilket partierna så gärna vill och sannolikt tror är det enda sättet. Det är så vår nuvarande folkstyrelsemodell är uppbyggd. Partierna som begrepp är varken relevanta eller trovärdiga för kanalisering av folkviljan.
Genom samtidsförståelse möjliggör vi för förändringar och en villkorslös interaktion som stärker gemenskapen och det sociala kapitalet. Det är ett handlingsalternativ i fas med samtiden för gemenskapen och för medborgarna, men knappast för en bibehållen maktrelation mellan politiken och väljarna.
“To predict the future, we need to know what songs people are ready to sing. The future does not exist, it´s created by people and is based on human decisions that we do not know anything about today”. Vaclav Havel