Måtte det bli maktskifte snart så vill slipper ordningsparadigmets främsta företrädare. Eller nej, de som kommer ta över har ju samma usla syn på lärande, utveckling och förtroende för unga. Det finns ingen som vill ha oordning och oreda. Och ingen som vill ha kaos, kränkningar och en värdelös skola. Ändå hamnar vi i denna skit i debatten. Att Björklund m fl inkl Fjelkner och den gamla skolans anhängare vill ha ordning och reda är helt ok, men det är HUR man vill ha det. Genom ordningsomdöme och hot om att föräldrar ska sitta med i skolan, med betyg, med ständiga prov etc dvs med hård styrning och hård kontroll av styrningen. Allt ska övervakas och administreras och kontrolleras och planeras i förväg och av folk som sitter så långt ifrån varje skola som möjligt. Och alla måste göra likadant, alla måste testas av regelbundet och samtidigt i konformismens namn. Denna ambition grundar sig i att man ser att det inte funkar i skolan (sjunkande ”resultat”), då inför man ytterligare ”stärkande” åtgärder och tänker att det ska bara gå – 8 år till så.

Kruxet, elefanten i rummet, det fundamentala felet är bara att det just är fokuset på ordning, kontroll, styrning, brist på förtroende för lärare/brist på förtroende för elever (genom ständiga prov/betyg) orsakar ordningsproblemen från början. Jag har skrivit om det här.

Om du kräver att kepsen (dåligt exempel, jag vet) ska av så blir eleven sur och tycker att man inte respekterar ungas modevanor, frisyren blir fel etc, så varför ska eleven bry sig om läraren/lektionen? Enkel logik. Jo, eftersom vi idag alla har lika värde ung som gammal (tyvärr, jo det är så, det är så vi har uppfostrat våra barn, det är sådana tider, de är DU inte NI), kille som tjej, vi är alla världsmedborgare (tycker åtminstone 90%). Så här är det tyvärr (eller tack och lov tycker jag) och vi kan inte ändra på det inom överskådlig framtid. Vi får i så fall inleda ett gigantiskt utbildningsarbete för föräldrar och faktiskt även en del mor- och farföräldrar. Sedan behöver utbilda alla kulturarbetare inom landet och utanför landet. Se till att ta kontroll över alla video, TV, film och hela spelindustrin. Och sedan då försöka omprogrammera alla barn och unga, försöka få dem att släppa det här med pubertet, uppror och ungdomsrevolt och så. De ska absolut inte ändra samhället (trots vuxenvärldens bankkriser, svält, krig, miljöförstöring, orättvisor, tortyr, fattigdom, drogmissbruk etc) och komma med krav på livet. Det måste vi ta ur dem så fort som möjligt, helst redan i förskolan. Vi måste se till att ”hjälpa” dem med ordningen och redan redan då och fånga in, förlåt, fånga upp dem tidigt.

Ja, något överdrivet så där, men hur ska vi göra då? Att elever idag inte bryr sig om att komma i tid idag beror förmodligen på att man inte tycker att skolan intresserar eller att den är tillräckligt meningsfull. Det är där ordningsproblemet ligger. Skolan är inte engagerande och inte tillräckligt relevant för individen. Att man vill införa en distans mellan lärare och elev genom att katederundervisa mer, ge betyg (eleven reduceras till en siffra/bokstav/kod), ge ständiga prov för att utifrån siffror över tid kunna göra en ”rättvis” bedömning. Problemet med att göra ständiga prov skapar en stress som innebär att man dels kanske inte klarar av provet (trots att man vill), dels tappar man lusten till riktigt lärande baserat på egen drivkraft. Om man älskar skolan och gillar att vara där varför skulle man då komma försent och störa och bråka?

Nu kommer invändningen säkert att skolan och livet ska inte bara vara lek och att ha roligt. Livet är inte roligt. Och detta är väl den sjukaste inställningen till existensen på denna planet jag någonsin stött på. Den kommer ursprungligen från maktmänniskor som talar om för bonden att slita lite hårdare på åkern. Den kommer från Majoren som påstår för soldaten att livet inte är rättvist och inte är nån j-vla dans på rosor. Den kommer från redan kuvade personer som slitit i alla sina dar (och gör det fortfarande) och glömmer livet självt. Den kommer från personer som inte begriper att varje människa numera måste lära sig ta ansvar för sitt eget liv och sin situation. Den kommer från personer som själva har allt att förlora på en ny ordning och en ny verklighet. Den kommer från personer som till viss del är rädda för utveckling, lärande och förändring. Den kommer från personer som är chefer och INTE lärare. Den kommer från PATOGENA personer och inte SALUTOGENA (patogent).

Dessa personer står inte på elevernas sida, de står på den s k kunskapens sida och arbetsplatsens sida – de unga stör undervisningen. De står i motsättning till det som eleverna egentligen vill: att lära sig relevanta och intressanta saker om verkligheten som de känner att de har omedelbar nytta av eller åtminstone kan se en omedelbar framtida nytta av. Jag har hört det så många gånger. Läxan SKA bara göras. Proven SKA göras. Skolan SKA gås igenom med plikt, kontroll och tvång – allt annat är flum. Det finns inga mellanlägen.

Ändå finns det det. Jag gillar ordning och reda (Ordning och reda), men utifrån elevernas perspektiv. Jag gillar att vuxna är med och styr och ställer, men i dialog, i samtal, i resonemang med de unga. Jag gillar kunskap, men kunskap som förvärvas utifrån eget intresse och egen motivation. Inte kunskap levererad på silverfat för att korvstoppas in oavsett om eleven vill eller inte för att sedan glömmas så fort som möjligt. Hur man löser andragradekvationerna ska nötas in genom repetition och träning, i timmar, i dagar, i månader. Och det ska nötas in mekaniskt oavsett om inte en enda elev kommer att nyttja kunskapen nån enda gång utanför skolans värld under hela livet. Det SKA bara nötas in. Sedan undrar man och kliar sig i huvet varför elever inte vill vara i skolan. Detta förhållningssätt till lärande (som bl a Finansminister Anders Borg står för) är det som orsakar de s k ordningsproblemen i skolan och det är en maktkamp som de unga kommer att vinna i alla lägen – tiden är på deras sida nämligen. Tiden som läggs i skolan bör vara till för de unga, låt den vara det. Jobba med de unga inte emot. Välj förtroende istället för misstroende, välj frihet istället för tvång, välj lärande istället för skola. Välj framtid istället för forntid, välj lust istället för OLUST. Att det ska vara så svårt att förstå!

Ge anpassade utmaningar hela tiden till varje individ så ska ni se att varenda ordningsbekymmer försvinner fortare än du kan säga ”bedömningsmatris”…

Kategorier:debatt, ledarskap, personlig utveckling, perspektiv, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:Skolan