Förutom hat och rena personliga påhopp eller försök att kalla mig för ”elak mobbare” – ytterligare ett epitet i listan – är det ofta en massa ”måsten” som dyker upp. Måsten som man INTE ifrågasätter ostraffat. Allt i den beprövade erfarenhetens och vetenskapens namn. Det konstiga är att ”måste” är inte ett argument, men används alltid som det – allt i vetenskapens namn.

Jag påstår inte att jag vet allt, jag håller inte på med nån doktorsavhandling, jag behöver inte källor för att kunna uttrycka vad jag känner och tycker. Och faktiskt yttrandefriheten borde ge någon garanti för att man ska få diskutera t o m den Heliga kunskapen – vår tids gyllene kalv.

• Måste 1: Vi måste ha bestämda klasser.

• Måste 2: Vi måste ha fasta lektionstider och rast.

• Måste 3: Vi måste ge läxor för hemarbete.

• Måste 4: Läraren måste vara viktigast.

• Måste 5: Alla måste lära sig exakt samma saker jämnt fördelat över i 9-12 år fördelat över en centralstyrd timplan.

• Måste 6: Elever måste bedömas kontinuerligt och betygsättas.

• Måste 7: Matematik måste tragglas tills andragradsekvationerna är lösta.

• Måste 8: Fokus måste vara på kärnämnena.

• Måste 9: Eleverna måste lära sig mekaniska färdigheter som att räkna bråk, skriva fint och kunna sitta still och lyssna.

• Måste 10: Det måste finnas måsten, livet ska inte vara roligt och en enda lång fika/hippiefest hela tiden.

När man då presenterar en sida av något man kanske ska begrunda kommer genast motpolsargumentet. ”-Jaha, unga ska varken kunna läsa, skriva eller räkna?” eller ”Jaså, du vill ha anarki och analfabetism?” eller ännu värre då, när argumenten tar slut direkt: ”Så djävla dum i huvudet kan bara en dåre vara.”

Jag vill att alla ska få lika chans att gå ut skolan med psyket i behåll, ett gott självförtroende och framför allt ska varje unge ha verktygen för ett livslångt lärande. Det MÅSTE gå att förändra skolan så att den passar varje individ, systematisk utslagning tror jag INTE på och det är precis vad skolan levererar idag: 13-14 000 elever slås ut varje år. Regeringen och kunskapsdyrkarna tror på mer MÅSTEN, mer stress, mer krav, mer press – systematiskt.

Jag tror att vissa elever behöver mer krav, andra behöver mindre krav och för någon är det helt perfekt som det är. Alla har en kapacitet till nästan bli vad som helst om de får rätt inre och yttre motivation – tyvärr kan inte dagens skola erbjuda det och tyvärr finns det föräldrar som inte är skickade och ibland är det miljöer. Ibland kan det t o m vara en lärare som är orsaken eller klasskamraterna. Men tror jag, till största delen handlar om ett system som är förlegat, som inte passar i dagens verklighet. Att hela tiden underhålla dessa måsten i listan ovan är den främsta orsaken till att vi både får utslagna barn redan vid 14-15 års ålder.

Nu tänkte jag även skriva att listan är orsaken till att resultaten faller, men så snubblade jag på ett systemfel till. Det är inte PISA som vi har som styrdokument. Det är inte omvärldens ökade förmåga i den gamla skolan som ska definiera HUR vi ska utveckla vår skola – det är den nya skolan som behöver definiera samhället.

Det är där vi måste ha fokus, inte på nån j-vla andragradsekvation.

Att införa mer krav systematiskt TROR inte jag på, jag tror på att anpassa lärandet till varje individ utifrån dess förutsättningar. Jag tror på att jobba mer med frivillighet, omtanke, nätverkande och med ständig förbättring.

Det verkar vara personligt det här med utbildning, lärande och framför allt den Heliga Kunskap. Som en religion nästan – det bara MÅSTE ske på ett visst sätt. Ritualerna överger man inte i första taget och den som ifrågasätter med ”vilda idéer”, ”ska stoppas” och bli ”ställd inför väggen”.
Jojo.

Kategorier:blogg100, debatt, Samhällsutveckling, skolan

Etiketter:#Blogg100