Betygen, bristen på lärare och nationella proven är skapelser av nuvarande regering. Dessa reformer har bakbundit lärarna och orsakat de sämre resultaten. Det är följaktligen regeringens fel att situationen är som den är. Och oavsett så är de ändå ytterst ansvariga även om de gör allt för att skylla på alla andra.

Det är svårt att vara alla personligheter till lags i skolan och att lämna över det mesta till en omtänksam lärare tror jag på, men har lärarna tid för alla? Det är lite olika med det.

Jag tror att man behöver komplettera med en struktur och ett system som uppmuntrar olikheter och olika typer av lärande. En struktur som sätter frivillighet i system så att man kan garantera god undervisning och goda förutsättningar för lärande – en sorts försäkring ifall något går fel, det går inte att förlita sig på den perfekta läraren hela tiden. Lärare är människor också.

Jag tror många lärare ”går på knäna” och gör ett fantastiskt jobb trots alla påbud som kommer uppifrån (och underifrån). Men jag tror inte de får ens chansen att göra sitt jobb ibland.

Det är svårt att anpassa undervisningen, speciellt när man bara har ett sätt att mäta på och när alla ska mätas på samma sätt och vid samma tidpunkt. Det finns inte utrymme för individer alltid. Det är liksom inte gjort för att anpassa undervisningen. Och eftersom alla elever och alla lärare är olika får man effekter.

Jag läser ur text-tv:

Och nej, jag tror inte det är extra ”hjälp”, specialklasser etc som är hela lösningen, det ska vara sömlöst och naturligt och inte kopplat till nån form av skam eller att man ”inte klarat mål” som det nu så vackert ska heta.

Kika in i denna – 16 olika personligheter varav jag tycker att 7 personlighetstyper gynnas av betyg och 9 missgynnas. Motsvarande för nationella prov är nog samma. Och finns det inte en lärare på plats för att kompensera så blir det som det blir.

The Duty Fulfiller – ok

The Mechanic – ej

The Nurturer – ej

The Artist – ej

The Protector – ok

The Idealist – ok

The Scientist – ok

The Thinker – ok

The Doer – ej

The Guardian – ok

The Performer – ej

The Caregiver – ej

The Inspirer – ej

The Giver – ej

The Visionary – ej

The Executive – ok

Skolan styr alltså systematiskt vilka personligheter som ska premieras genom betygen, vissa personlighetstyper som ska ges en skjuts och vilka som taggas ner. Och detta ska lärare justera för i den dagliga arbetet, inte konstigt lärare har svårt att anpassa undervisning när ”provet ju är på fredag och vi ska ju gå igenom så mycket”. Man hinner inte anpassa.

Men formativ bedömning då?

Nu är det ju det här nya med formativ bedömning då. Blir det nån skillnad i resonemanget? Nej, inte så länge ämnena är som de är och det ständiga mätandet pressar elever till att bara se till nästa prov. Det blir ju dock bättre än det summativa eländet.

Formativ bedömning är den kontinuerliga bedömningsprocess, minut för minut, timme för timme, där elever får en förståelse för vad som ska läras och olika kvaliteter i lärandet och där läraren genom sin bedömning anpassar (formerar, därav begreppet) undervisningen så att den bättre möter elevernas omedelbara inlärningsbehov. Bedömningen innesluter en åtgärd och bidrar till förståelse för hur ”koden ska knäckas”.

Hinner man med att anpassa undervisningen för varje elev? Jag tror inte det – speciellt inte om man inte är van att göra det.

Jag tror ju verkligen på ömsesidig återkoppling, delaktighet i planering, medbestämmande mm verkligen skapar inre motivation hos många elever och lärare också för den delen. Oavsett personlighet bör man få rätt förutsättningar! Oavsett personlighet bör läraren få tid och möjlighet att anpassa undervisningen.

Jag tror t ex att både nationella prov och betyg sabbar undervisningen och sabbar det individuella lärandet, det i sin tur ger färre sökanden och att yrket blir mindre attraktivt. Med all smutskastning som pågår från regering och nu även Skolinspektionen (rätt eller fel) så kommer detta inte öka antalet sökanden, med följd att det blir sämre resultat.

Så regeringen inför åtgärd på åtgärd, reform på reform som FÖRSÄMRAR resultaten. Och sedan vill de öka kontrollen ytterligare, vilket ger ytterligare försämringar. I vilken annan organisation står VD:n offentligt och skäller ut sina viktigaste anställda och skyller på dem (som Anders Borg gör) och sedan kommer undan med ansvaret. Regeringen: antingen är ni ansvariga, ta då konsekvenserna eller är ni inte det – lämna då ÖVER ansvar till lärare och skolorganisationer, sluta kladda sände får göra sitt jobb nångång. Lär läxan av tidigare lärar- och elevförsök och sluta lägg er i.

En annan värld

Jag önskar det vore annorlunda – det här låter förträffligt: The sudbury model – alla lär sig i sin takt och lägger saker på pluskontot hela tiden istället för att ständigt ligga på minus i den Heliga tidsplanen där alla ska kunna exakt lika mycket vid en bestämd tidpunkt. Jag tänker undersöka vidare.

Det man mäter blir åtgärdat, ja – men mät när elev fått lära sig klart och när läraren fått göra sitt jobb. Börja med lärandet istället för mätande, styrande och kontrollerande så ordnar sig både resultat och lärartillgång.

Kategorier:blogg100, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100