Det är alltid nån annans fel – men allt utgår från en själv

Nu har vi snart gått laget runt – eller finns det fler syndabockar?

20140327-204427.jpg

Jo, i tur och ordning. Först var det ju långvarig misskötsel av skolan som tidigare regeringar gjort och tidigare läroplaner som var felet. Nu skulle det bli slut på flumskolan en gång för alla. Allt man gjort innan var fel och nu skulle skolan tas tillbaka 40-50 år i tiden – då skulle det bli bra igen.

Sedan fick eleverna en rejäl skopa. Lata elever som bara sitter och spelar Angry Birds hela dagarna och dricker läsk. Inte konstigt att resultaten faller. Dagens ungdom är så curlande att de tror att skolan är en hoppborg och så fort man ställer krav börjar de gråta.

Och detta var ju föräldrarnas fel. Dessa föräldrar som låter barnen ta makten fullständigt. Dessa föräldrar som inte kan sätta gränser och tala om för barnen ens att de ska visa respekt för vuxna. Inte konstigt att resultaten faller.

Sedan blev det lärarnas fel. Denna inkompetenta yrkesgrupp som inte ens kan hålla ordning och reda i klassrummet. Inte konstigt att barnen inte lär sig något när lärarna leker kompis hela dagarna.

Ja, sedan kom man ju på att det var lönernas fel och lärarutbildningens fel. När man kommer in på lärarutbildningen med samma meriter som en städare är det inte konstigt att resultaten faller.

Sedan blev det den bakomliggande kulturens fel, fritiden är som ett enda spektakel där kändisskapet är det enda som eleverna vill uppnå. Att eleverna matas med Idol, melodifestivaler och såpor gör att skolans allvarliga uppdrag inte blir intressant. Inte konstigt att resultaten faller.

Sedan var det alla dataspels fel, barnens hjärnor matas med hetsande information och det är inte så konstigt att sedan eleverna inte kan fokusera på uppgiften utan vill göra sju saker samtidigt. Med sådan rastlöshet är det inte lätt att lösa andragradsekvationerna.

Ja, och sedan lägg till sociala media och alla smarta telefoner. Eleverna bryr sig bara om att glo i telefonerna och glömmer både läxa och prov. Hur ska man kunna lära ut Kinas bergarter om eleverna hela tiden sitter och surfar på sociala media och skickar bilder till varandra om vilken mat de äter. För att inte tala om horderna av IT-konsulter som ringer och stör hela tiden. Inte konstigt resultaten faller.

Jösses…

Tänk, så många aktörer med ansvar. Tänk så många möjligheter vi går miste om tack vare att vi skyller på varandra. Tänk att vi bara ser problem hela tiden. Om det är nått jag kan så är det samverkan, speciellt under kriser i samhället, men då handlar det om Gudrun eller Estonia eller Haiti. Jag ser dock samma systemfel i skolan. Det är en kris om än nästan påhittad och alla irrar runt och ledarskapet är obefintligt. Alla har sin uppfattning om läget och alla vet bästa medicinen, men ingen har överblick eller känner ens till alla perspektiv.

Närmast tycker jag skolinspektionen hamnar efter jag sett denna intervju med Anne-Marie Begler, GD för Skolinspektionen:
http://www.svtplay.se/video/1900856/26-3-15-30

Men Skolinspektionen erbjuder inte ett skvatt ledarskap eftersom regering som borde jobba strategiskt går in operativt och talar om HUR professionella ska göra sitt jobb. Kommunerna kan inte heller erbjuda ledarskap eftersom de är bakbundna av regeringens ständiga detaljreformer. Ah, jag glömde en viktig spelare – det är ju rektorernas fel!!

Nej, jag tror faktiskt inte det, det är ingens fel. Det handlar om västvärldens tillbakagång, höjda energipriser, tillväxt och Asiens framfart. Det handlar om globaliseringen och Internet. Det handlar om vår en välfärd och vad den gör med oss alla på gott och ont. Frågan är när vi ska fatta det och verkligen fundera på åtgärder som skapar möjligheter för oss själva i framtiden. Hur lång tid ska det ta innan vi nyttjar globaliseringen och IKT i rätt omfattning och i samklang med mjuka värden, fysiskt och mental hälsa hos barnen, hos alla i skolan och till nytta för samhället.

Var ska vi börja? Jag vet inte, men jag tror på att försöka dela idéer i olika sammanhang som vi gör i Skolvåren, Skolvision och Skolsmedjan, där vill jag lägga min energi. Där skapar vi nätverken och kan hjälpa varandra till VAD, HUR, MED VAD, VERIFIERAT OCH VALIDERAT och slutligen även OPERATIVT med STÄNDIG FÖRBÄTTRING igång och med ett icke-dömande förhållningssätt för livslångt lärande i skolan och i samhället!

Utgår man från sig själv och vad man själv kan göra blir det så mycket lättare att få saker att hända än att skylla på alla andra. Och att se möjligheter istället för problem är en entreprenöriell sanning man verkligen borde realisera i skolans värld.



Kategorier:blogg100, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: