Frågor är alltid bra. Men kanske är frågan felställd.
Hur ska läxan utformas?
Enkelt, den ska inte finnas. Ungefär som vilken är den bästa förhörsmetoden? Hur stressar man en människa på effektivast sätt? ”Jo, men vi måste ju lära barnen att ta ansvar och låta dem fördjupa dina kunskaper”, säger Vän av ordning. Nej, inte alls. Det är bara en en j/vla uppfinning som vi inte behöver.
Jag har just gråtit mig igenom Så mycket bättre-avsnittet där Ken Rings låtar tolkades och sedan såg jag Benjamin Sanders föredrag igen:
Och varför prov? Varför ha myndigheter som förstör själva samhället? Varför ha institutioner som förstör människor? Varför ha prov som dödar lärglädjen hos BARN? Varför ha betyg som förstör människors liv och så tidigt som möjligt?
Varför ska vi alla lida, slita och plågas för något vi inte själva vill ha eller har nytta av? Varför ska man ägna ett helt liv att tjäna pengar åt någon annan (C Bukowski)? Vi ska inte ens behöva ställa frågorna. Suck.
Det finns två ytterligheter (minst)
I den ena lever vi efter planen som bestämts av någon annan i en forntid där det ständigt är brist på resurser enligt planen då. I den världen vill ingen egentligen vara men eftersom boxen är så trång och målen är så högt satta har vi inte tid, pengar eller något annat att tillföra så vi måste fokusera, begränsa och mäta progress hela tiden. Skit samma vilket det övergripande syftet med vad hela livet går ut på – ner med huvet bara och in i gruvan, inte tänka.
Den andra världen är en helt annan. Helt annan. I den världen behövs inga prov, bedömningar, straff, kvarsittningar, läxor, aga, mobbing, hot, kränkningar, orättvisor, tvång, plikt etc. I den världen jobbar man enligt två huvudprinciper – kärlek och frihet.
I skolans värld handlar det om kärlek till lärande och frihet att välja vad man vill lära sig. Där har man högsta betyg hela tiden eftersom man hela tiden gör sitt bästa eftersom det ligger i ens eget intresse. Allt annat är bara strunt.
I en helt annan fråga bestämmer sig SvD för att uppkopplade barn är av ondo och skolan tycker att om barn använder sig av mobilen under lektionen blir det förseelserapport. På arbetsplatserna är det tvärtom, tänka sig, där ska man tränas i att vara uppkopplad och samarbeta med varandra – där blir man prickad om man har samarbetssvårigheter. Vad är det med folk? Sluta med idiotin… Uppkopplingen är bra men det får ju inte bli för mycket, precis som med allt annat. Och en gång för alla har man fastslagit att wi-fi-nätverk är ofarliga. Jag önskar skolan kunde hamna på en barn- och ungdomsvänlig nivå och inte bara vara en arbetsplats där vuxnas behov och rädslor sätts främst. Vi ska väl inte backa och åka tidsmaskin utan vi måste framåt och titta på framtiden istället. Hur ska man begränsa mobilanvändandet effektivast? Jösses. Vi ska inte begränsa…
Här måste skolan hjälpa till och se till att de unga får vara uppkopplade hela tiden helst i skolarbetet. Här måste skolan träda in och se till att barnen får vara ute och röra på sig i olika miljöer hela tiden. Här måste skolan träda in och erbjuda reflektion, interaktion och upptäckaranda som är bättre än spelvärldens, här måste skolan träda in och banne mig uppgradera sig själv 4 versioner och erbjuda hälsa, sunt förnuft OCH det digitala livet inpaketerat! Här måste skolan komma in och UTMANA och UTNYTTJA det digitala livet. Här måste skolan överträffa Internet, spel och social medier som gör att vi istället får rapporter om att barnen vägrar lämna skolan och att de är hälsosammare än sina föräldrar etc. Vi ska väl inte backa nu utan komma ikapp istället – ALLA, barn som vuxna, som lärare, som invandrare, som politiker, som pensionärer och se till att vi blir en ledande upptäckarnation igen.
Eller!?!
Hur bedömer man barn bäst?
Vi behöver inte döma barn, vi behöver inte rangordna dem, vi behöver inte kvalitetssäkra dem, vi behöver inte mäta dem! Vi behöver peppa, stödja, hjälpa och inspirera! Vi behöver låta deras ögon skina och ge dem en skjuts framåt i livet med självförtroende och inte brännmärka för livet och ge barn permanenta stoppljus inpräntade ända inpå hjärtat. Sluta med den förbannade maskinen och bli medmänniskor som återkopplar muntligt, känslomässigt och stödjande istället. Det ska varken vara militärskola eller flumskola!
Vi har tusentals Ken Ring i skolorna idag, men de känner vi inte och vi kommer aldrig få reda på deras story. Vi kommer aldrig få chansen att fälla varken sorge- eller glädjetår. Alla de där är bara en siffra i statistiken, men det är nu dags att ta dem på allvar och börja bygga från grunden med de enklaste värderingarna istället för att diskutera hur läxor, betyg och prov ska utformas. Vi måste börja med inkludering och delaktighet och anpassade metoder för varje elev. Vi måste börja med värdegrunden och sedan leverera den på riktigt.
Tack. Och givetvis fick jag tillfälle att lipa till denna också:
http://www.upworthy.com/watch-a-teenager-bring-his-class-to-tears-just-by-saying-a-few-words-2
”-Varför skola?” blir till ”Hur anpassar vi skolan bäst till anpassat lärande för varje individ?”
Kategorier:framtiden, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera