Okunniga experter uttalar sig om det ständiga curlandet (ofta är det äldre födda innan ca 1965) som är roten till allt ont. Man tycker att föräldrar inte sätter gränser och inte lär barn ta ansvar och jag tycker precis tvärtom. Verkligheten är nämligen inte som förr – verkligheten är här och nu. Det har aldrig funnits så många gränser och aldrig har små barn tvingats ta så mycket ansvar som nu för tiden. Givetvis finns det dåliga exempel och föräldrar som tvingas ge upp och ta nya tag, och olika kulturbakgrunder etc men varför ange dessa som exempel och dra alla föräldrar över en kam och såga en hel generation i ren okunskap?! T ex Våga uppfostra våra barn – anledningen till curlandet är att vi har så mycket tid? Ja, att det går helt enkelt. När Eberhart var liten fanns det väl en sten och träbit att leka med och sedan fick man knacka dörr för att kunna få vara social en stund. Suck.

Vad gäller begränsningar är det gränser på vad man få titta på (tv, video, bio, internet) som inte ens gick förr, gränser för hur länge man får vara uppe, gränser för hur lite man får äta, gränser för hur man måste sitta i bil, gränser för hur man ska vara huvudklädd, gränser för hur man beter sig i trafik, gränser för hur man interagerar med vuxna och andra barn (mkt mer komplext- förut var det ”håll käft”), gränser för vad man får äta och dricka (inte socker, inte läsk, godis på lördagar endast, är mkt grönsaker etc). Sedan har vi gränser för klädkoder, mobilanvändning, gränser för dataspelande, gränser för datoranvändning, gränser för hur ofta man kan åka på semester, gränser för hur länge man ska vara hos kompis, gränser för hur många paket man får till jul etc. Eftersom det finns alla möjligheter idag jämfört med förr måste man jobba mycket mer med gränser och eget ansvar. Förr behövde man inte, då var det bara ett val: ut och lek. Nu finns det alla begränsade val beskrivna ovan. Förr fanns det 1 kanal att titta på på TV mellan 18-19 som man fick titta på hur mycket man ville på eftersom TV tog ansvar hur länge, idag finns det 4-5 kanaler och video och DVD och hårddiskar och nätstreaming som typ sänder dygnet runt och som vi föräldrar måste begränsa våra barn med. Idag finns internet och spel som är roligare än tivoli typ som vi föräldrar måste begränsa våra barns tillgång till, det behövde man inte förr – då fanns inget!

Ska jag fortsätta?

Jag ser gråtande barn vid dagis Ibland – det är en underbar miljö men ändå rätt stressande – om en gråter av 60 ska vi då dra slutsatser generellt om föräldrar överallt i hela Sverige? Nej. Jag gick aldrig på dagis, idag är det 15-25 barn i varje grupp som alla ska samsas och interagera med gränser och regler och faktiskt inte ens i närheten av den trygghet som föräldrar kan leverera – jag behövde inga gränser för vad jag skulle ha på mig eller för vad jag skulle ta med mig eller inte ut. Jag behövde inte begränsa mitt sovande varje morgon – jag sov till jag vaknade ända fram till lekis. Nu är en helt annan verklighet här – varför är det så svårt att förstå?

Ökade krav och mer press och stress

När fotbollslaget ska ha samling, utvecklingssamtal ska ske, jobbet ska äta middag, skolan ska ha vårkväll, läxor ska göras, båtklubb ska ha städkväll, innebandylaget ska sälja korv vid sammandrag, lilltjejen ska på gympa, alla vill till busfabriken, samfälligheten ska ha årsmöte, bilen ska lagas, huset ska städas, semestern ska bokas, kläder ska köpas till Lucia, alla ska till tandläkaren, nya skridskor ska köpas och trasiga skor ska bytas och blöjorna slut och punka på vagnen och minst ett barn är sjukt hela tiden och jobbet kräver att man gör allt mer på kortare tid och papper, telefonen ringer, brevlådan full, papper, blanketter och formulär och enkäter och telefonförsäljare hela tiden gäller det att sätta GRÄNSER och planera hela tiden. Förr satt man och glodde på TV och pillade naveln för det fanns inga andra möjligheter – man behövde inte sätta gränser, det fanns inget att begränsa!

Ska jag fortsätta?

Förr fanns det typ 1 shoppingbutik man kunde gå till och ett snabbmatsställe nu finns det hela stadsdelar som säljer ALLT mellan himmel och jord – det gäller dock att sätta gränser ÄVEN om man har råd att köpa allt och lite till. Och i matbutiken finns det ALLA sorters bröd och korv och frukt och kött och hyllmetrar med godis precis innan kassorna och leksaker överallt. T o m med i trädgårdsaffären finns det glass och godis framför näsan – det fanns det inte förr, då behövde man inte sätta såna gränser. Idag behöver man sätta gränser HELA tiden.

Ska jag fortsätta? Förr fanns väl 2-3 högskolor att välja mellan och 2-3 möjliga yrken, numera finns en hel planet att tillgå, men man måste lära sig att begränsa sig…
Vi föräldrar är på och gör det vi kan för att hänga med men överlag har både skolan och främst gubbar och kärringar som skriver för osociala media och som är födda innan ca 1965 svårt att hänga med – de är så begränsade i sinnet. Eller!?

Kategorier:Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande