Att spela fotboll utan regler eller uppfostra barn utan kärlek eller gränser är rätt meningslöst. Att skola barn och från början anta att de är värdelösa och jobba med bestraffning, utslagning och hot är ännu värre. Om jag som förälder skäller på mina barn så är det väl min sak, men att professionella lärare ska göra det i en ”god anda” och sedan bestraffa och disciplinera betackar jag mig för. Denna falska generaliserande bild av curlingföräldrar hamnar gång på gång på agendan och används som argument för att införa mer krav i skolan och arbetslivet. Samtidigt sprider sig ohälsan.
Jag funderar mycket på den globala ekonomiska krisen, och ”krisen” i skolan då – allt hänger ihop. Jag ser genom åren landskap och villaområden som förändras. Efter att ha varit hemma igen i Färjestaden blir det alltid extra grubblerier.
Man borde odla potatis och morötter istället?
Att sköta sig själv, vara fri och obunden är väl det bästa. Vissa vill t o m leva ensamma – det är bäst. Att hålla på och rätta sig efter andra hela tiden är bara jobbigt. Jo, så kan man ju se det. Om man vill. Eller så kan man se det som att man nångång blivit väldigt ledsen p g a av någon annan och att det kanske är dags att förlåta och gå vidare. Bara för att man är själv är man ju inte fri. Egentligen vill nog alla ha ett liv ihop med en större gemenskap och alla vill ju verkligen bli uppskattade. Det är så synd när folk begränsar sitt sociala liv p g a bitterhet. Bitterhet mot ens egna liv. Jovisst jag kan förstå tanken om att klara sig själv, att vara oberoende etc, men går verkligen det idag? Och varför när man idag verkligen har alla möjligheter i hela världen att skaffa sig likasinnade vänner. Man behöver ju inte umgås med dem man inte vill umgås med. Man är inte beroende av släkt och byagemenskap längre. Varför inte vara smart och hitta vännerna – de bästa? Det går idag att göra även om man bor själv i en stuga på vischan.
Höga krav och låga förväntningar
Vi har idag helt sjuka krav på våra liv och vårt leverne och det är många som t o m jobbar ihjäl sig och ohälsan sprider sig ner i åldrarna. Det finns en lobby bestående av äldre herrar och damer som ivrar för att vi ska öka kraven. Och några som kallar sig Liberala lärare tror på fullt allvar att vi föräldrar måste våga vara vuxna och att vi måste våga ställa krav och sluta curla och f-n vet allt. Samma personer sitter väl sedan med sina barnbarn och ger dem läsk och glass om vartannat med kakor och sockerbitar. Jag kan såga en hel generation också som givit oss ett skuldberg, miljöförstöring och en segregerat samhälle med främlingsfientlighet – tack för det kära professor Inger Enquist. Problemet är bara att när jag kritiserar och tycker och tänker är jag bara en sketen bloggare medan Inger Enquist och Björklunds andra anhang av vita riddare i silverrustning sitter i regeringen och ska påföra ytterligare krav och lägga ännu mer ohälsa i äggkorgen. Så j-vla dumt. Man ser att man har problem med omotiverade elever som t o m hoppar av skolan. Och då tror man att man ska ”bota” dessa genom mer av samma skola som orsakat problemen från början. ”-Neeeej, det kan ju inte vara fel på skolan, inte.. Jo, förutom att alla barn är bortklemade och inte har fått några krav på sig. Det är för lite tvång helt enkelt. Det är ju DET som är problemet. Se på Östasiens hårt arbetande och disciplinerande skola..”
Så j-vla dumt. I tillväxtländer finns det en story – om du jobbar hårt i skolan kan mor och far köpa kylskåp och bil. Om du jobbar hårt får du ett fint jobb när du är klar, om du uppför dig har du hela livet framför dig i solsken.
Den storyn finns inte idag i Sverige och i andra ”problemländer” – jo, enligt PISA är det katastrof eller succé. Och eftersom intresset för matten har sjunkit så måste vi införa 60-talets skola igen. Vi tar fajten, jajjemen. Om bara vi kunde öka kraven lite och trimma maskinen ytterligare. Då blir det bra – om inte bögarna ställer till det förstås. Så j-vla dumt.
Det vore ju smartare att anpassa skolorna till ett livslångt lärande istället eftersom det är något mer naturligt än att sitta still i bänkarna och lyssna på kunskapens tappra riddare. Det är ju smartare att försöka ändra på strukturen som inte passar in längre i en globaliserad värld än att försöka ändra barn/människor som växt upp i en helt annan tidsålder än den som skolan är skapad i. Det är ju smartare att jobba i medvind än i motvind. Det är väl smartare att skaffa sig vänner och ett socialt liv än att sitta själv en stuga? Det är väl smartare att jobba med frivillighet än med tvång? Det är väl smartare att köra omkring i en miljöbil än att köra omkring i en gammal rishög? Det vore ju smartare att bygga ett nytt hus?
Att konstant släcka eldar
Det är inte lätt att vara människa. Speciellt inte när omvärlden förändras. Se på mig, jag hade full koll på läget och sedan startade livet – det riktiga. Och jag släcker eldar hela dagarna, handlar, städar, lagar mat, byter blöjor och.. Ja, mitt upp i livet så att säga. Varför gör jag detta? Vore det inte bättre att sitta själv i en stuga på ölands östra sida och räkna fåglar och käka morötter? Nej, det finns en större mening. Det finns ett syfte och en enorm glädje i att se barnen utvecklas och lära sig och det är livet. Men f-n ta mig om det skulle stanna vid att släcka eldar och ALLT skulle gå ut på det. Och om det nu är så att jag ska gräva ett stort hål då borde jag väl kunna göra detta och tänka på frukterna eller glädjen som hålet kommer innebära? Trots ryggont och skit så borde jag inse att jordskorpan och gravitationen är som den är?
Ännu mer krav måste vara lösningen?
Är det kraven på mig som förälder som saknas? Borde jag inte göra mer – finns det inte någon föräldrarplan som jag borde följa slaviskt? Nej, det finns det inte. Men i skolan finns det det, och det är så oerhört viktigt allting men det finns varken mening eller syfte! Det glöms bort i allt eldsläckande – prov efter prov och hattande hit och dit i olika ämnen. Jag får inte ihop det. Jo, just det man måste ju ha olika liv, ja. Ett liv på jobbet, ett med barnen, ett i trädgården, ett i klubben och sedan modelljärnvägen i källaren. Och sedan ett semesterliv också och ett nattliv. Sedan gäller det att ha en massa masker och en jargong – det är bra att ha. Och sedan ett nätliv också – där kan man vara olika människor – bete sig som ett äkta nät-troll en dag och sedan dejta och kommentera nyheter en annan. Det gäller för makten att dölja helheten. Dela upp saker i små boxar är det bästa. Aldrig fundera i större tankar – de tankarna sköter lärarna och expertisen dvs de som lyckats bäst i gamla skolan.
Styra med järnhand eller inspirera?
Jag tror inte man ska ägna sig åt att tvinga andra att göra saker de inte vill varken nu eller i framtiden. Vill de spela dataspel så låt dem, men locka med annat. Vill de sitta i en stuga själva och ensamma så låt dem, men locka dem med annat. Vill de äta Billys pizza med läsk hela dagarna så hindra dem. Ska det vara så svårt att sätta gränser men ändå locka till livets goda? Måste det finnas en statlig minutplan? Är det så j-vla bra med 7-8 skivor bröd om dagen med smör (eller vad det är för gojs) och fett pålägg?? Varje människa är oändligt komplex men om man trycker på rätt knappar så kan man få dem att vilja åka till månen. Att bli telefonförsäljare är inte slutmålet, men tyvärr så blir detta slutresultatet för en del. Om ens båda föräldrar har sökt 250 jobb, har en högskoleutbildning men ändå jobbar som lokalvårdare, hur tror ni detta påverkar ett barn?
I Kina provar man med läxförbud för att minska på självmorden.
Självmord i Kina
Enligt officiell statistik försöker drygt två miljoner människor begå självmord varje år i Kina. År 2011 avled mer än var tionde, 287 000 personer. Det innebär 22,23 självmord per 100 000, en av de högsta siffrorna i världen. Motsvarande siffra i Sverige är ungefär hälften så hög.
Kina utmärker sig också genom att det är ett av få länder i världen där fler kvinnor än män tar sina liv. 17 procent av alla kvinnliga gymnasieelever i staden Foshan i södra Kina uppger att de övervägt självmord, enligt en studie från 2008.
Drygt hälften av universitetsstudenterna i Hongkong uppger att de lider av oro och en tredjedel av depression, enligt studie från Hong Kong University.
Källor: AFP, China Daily, South China Morning Post.
Men det är klart om vi bara kunde höja kraven lite så ordnar det nog till sig. Det måste vara alla dåliga lärares fel eller föräldrarnas fel att barnen begår självmord så de slipper läxorna. Det måste vara flumpedagogikens fel att västvärlden halkar efter och andra länder får en bättre tillväxt än vad vi mäktar med. På fullt allvar sitter professorn och resonerar kring detta och genast kommer de riktiga lärarna skyndsamt till stöd och applåderar. Vi ska ha en god utbildning, vi ska öka distansen mellan lärare och elever, vi ska höja kraven och våga vara vuxna. Ja, jösses, så ska vi ta upp konkurrensen och leda utvecklingen i världen igen. Jag anser att det är helt fel väg att gå, vi måste höja blicken, inkludera alla genom omtanke, frihet och motivation inte genom krav, hot och tvång. Vi måste jobba med förväntningar och inte med krav. Vi måste jobba med framtid och inte med det som var förr innan globaliseringen.
Och en gång för alla – barn och unga engageras idag m h a multimedia inte genom att sitta still och låta nån gubbe/kärring stå och mässa i timme efter timme. Vi måste jobba med samarbete och nätverkande istället för konkurrens och hierarkier. Vi måste jobba med förståelse och anpassning. och inte bara köra på med minutplanen och med mer press, stress och dömningar. Vi måste jobba med uppmuntran och inte nedmuntran. Vi måste jobba med interaktion inte egoaktion. Vi måste glömma alla krav och börja jobba med lärbiotoper och livet istället. Oj, oj nu blev det så där flummigt igen. Nu går ”liberalerna” i taket och tror att barnet åker ut med badvattnet igen.
Kategorier:framtiden, Globaliseringen, ledarskap, personlig utveckling, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera