Mod, frihet, omtanken, förståelsen och kommunikationen i all ära men utan ledarskap som visar modet kommer vi ingen vart.

Har skrivit hyllmetrar om detta och det är något av min favoritkäpphäst som jag struttar runt på.

Det finns lite olika aspekter. Tänk er Gandhi i en tid när inte Internet fanns. Hur kunde han få med sig en hel kontinent? Han hade en idé och helt klart mod. Han lyckades kommunicera med massorna och fick sympati kanske tack vare att han visade medkänsla och omtanke till det egna folket och t o m till britterna i och med icke-våldsprincipen. Och frihet var ju en bra idé.

Hur funkar Sverige idag? Alldeles för bra förmodligen. Trots allt gnäll. Det är svårt att hitta en ”frihetsidé” eller komma på en ”sätta en man på månen”-utmaning. Det är svårt att vara ledare idag. Betydligt lättare är det att vara chef – att styra och ställa och pilla och finjustera och lösa problem i än den ena änden och än i den andra. Det är många expertchefer som kan hitta problem och komma med till synes effektiva lösningar. Vi har en hel politikerkår som nu ägnar sig åt att lösa ”problemet skolan”. Tydligen så är skolan i kris – i allvarlig kris. Tydligen krävs det reformer (finjusteringar) och krafttag.

Ungefär som när britterna konstaterar att Indien är i kris och att det behövs hårdare tag, mer kontroll och styrning.
Varsågod hugade ledare, våga leda, våga stå upp för barnen, våga trotsa förtryckarna, våga komma med frihetstanken och med budskapet som får med alla indier.. eh, förlåt, alla elever och medborgare som vill våra barn och samhället väl. Som brinner för en bättre framtid och ett mänskligare samhälle.

Varsågod, du politiker som vågar ha en egen idé och som vill visionera och ett språng framåt. Varsågod du politiker som vill ta dig ur borrhålet och istället bygga ett torn istället. Det är många som skulle hjälpa dig! Varsågod!

Kategorier:ledarskap, Livet, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100