Ingen munter rubrik eller läsning kanske, men återigen… Det är lättare att tänka och se om man tar bort självklarheter. Och tänk alltid vilka möjligheter som öppnar sig!
Framtiden är alltid nu
I en avlägsen framtid sisådär 3-5 år framåt är tusentals lärare på väg bort från skolorna och in på kommuner, in på boenden, in i riksdagen, in i styrelser för som det heter Science Parks. Eller in på nyhetsredaktioner etc. De behövs överallt eftersom vi alla glömt det här med lärande. Numera kallas det kompetensutveckling. Att man ska utvecklas i att tävla då! Att man hela tiden ska vara anställningsbar och kunna sälja sig själv. Det räcker inte med ett diplom eller en medalj. Det räcker inte med 3 doktorsgrader ens om du inte har lyckats också i näringslivet!
Näringslivet – detta svåra ord. Det betyder egentligen allt. För det första att grogrunden funkar (samhället, trygghet, motivation för förbättring) och sedan att någon gör något med den. Näringslivet stora som små är samhällets blodomlopp som ser till att saker och ting händer med pengar! Näringslivet översätter pengar till livskvalitet.. Såväl som till jordens undergång… in med lärare som får anställda att tänka! In med barnen överallt i varje affär i varje.. hmmm…etc.
Lärandet får aldrig bli en Institution, en plats eller ett tillfälle i ett klassrum. Allt det vackra med att vara lärare eller förälder, ledare eller mentor eller tränare eller coach kan fortfarande utvecklas och vara ett yrke. Men varför denna gigantiska plan för något som är så genuint roligt och kul? Varför dessa doktriner och påbud när lärandet klarar sig självt så mycket snabbare, billigare och även roligare? Nej, tro fanken ingen vill lära sig tråkiga saker. På ett tråkigt sätt i samma lokal år efter år. Med samma slitna klasskamrater.. människan gillar variation och rörelser och utveckling i små egna utvecklingssteg.
När pengarna är slut – vad händer då?
Jag tänker på Detroit, och på Grekland. Vad händer i deras skolor? När staden är bankrutt och lärarna inte får lön, vad händer? Skolar de förresten industriarbetare fortfarande? Hur ser utanförskapet ut och de socioekonomiska klyftorna? Hur ser deras framtid ut? Om du vore Skolutvecklare i Detroit vad skulle du göra?
Skulle du satsa på mer kateder och ordning och reda eller skulle du hitta på något, hitta resurser, kontakta företag och skaffa hjälp?
Problemet med förvaringen
Var ska alla barn vara? Jo, de har sina uppdrag och utmaningar att göra varje dag och sedan har de återsamling och presentation varje fredag. Man är ute och filmar och tar kort och berättar hur man löser uppgifterna. Uppdragen sker i grupp och även individuellt. Det är som ett enda stort spel. På varje arbetsplats finns det vuxna pedagoger som fungerar som stöd och coachar. Varje företag åtar sig att ta emot x antal elever varje år och har ständig beredskap. Varje kommunal inrättning har speciella elevrum och gräddfiler för barn och unga. Biblioteket är utformat som en fysisk manifestation av Internet där man kan interagera med hela staden och hela världen.
Varje elev är positionerad via sin lärplatta och alla vet var alla befinner sig. Hela staden har filialer och elever checkar in registrerar vad de äter och får poäng hela tiden. Det finns alltid vuxenkontakter att tillgå och belöningar att hämta…
När man klarat alla nivåer och uppdrag får man specialuppdrag och kan vara med och göra nya uppdrag och utmaningar – man uppnår Mastery-nivå. När tar det slut? Förmodligen när man är i behov av inkomst, vill bo själv och kan skaffa sig jobb – vid det laget har man varit runt på så många ställen att man vet vad man vill och vad man är bäst på.
Ja, vad tror ni… skulle det vara totalt omöjligt och befängt? Vilket samhälle skulle vi få i längden? Och den alltid öppna skolan kan väl byta namn till Skratt- och Lekcentrum eller nått.
Kategorier:framtiden, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera