”Ungas relation till samhälle och vuxna domineras av deras roll som mottagare och konsumenter av vuxnas påstående-kunskap. Här gör vi de unga, även de omotiverade i periferin, till producenter av förstahandsinformation av det samhälle de idag ser och imorgon vill kunna se. De får stor frihet i processen att uttrycka sig. Och de får stort ansvar för sin analys och rapport.”

Urban Hjelm har en bra metod. Jag har bloggat om den förut i Två olika sätt att lära. Vad menar jag med detta nu då? Jo, till skillnad från att konsumera andrahandskunskap hela tiden tror jag att vi behöver mer skriva än läsa liksom. Om man ska lära sig något som man inte kan är det naturligtvis bra att läsa och studera litteratur – att forska, läsa på och så. Om man även i processen har till uppdrag att lära ut det man lärt sig till t ex andra elever eller läraren eller t ex göra en film hamnar man i ett läge där man behöver vara engagerad från början till slut. Och ska man presentera det man kommit fram till får man även en direkt återkoppling. Kanske ska man göra fem st presentationer vid fem olika tillfällen och kanske på olika sätt och för olika personer.

Nu är det ju inte så att eleven ska presentera senaste nya forskningen och även forska fram några nya enzymer eller så utan frågeställningarna behöver vara sådana att det inte finns något facit. För om det finns ett facit – varför ställa frågan? Och det ju inte heller så att frågan ska handla om Wittgensteins arbete – gå googlar man och hittar förmodligen femtielva svar som man kan klippa och klistra ihop.

Om man ställer frågan i stil med ”Hur upplever vuxna mellan 50-60 sin framtid och hur föreställer de sig sin ålderdom?” Ogooglebart, och det finns inget facit. I detta arbete går det sedan att plocka in de Heliga Ämnen.

Om man sedan tänker sig att denna uppgift ingår i ett större sammanhang, t ex att man ska lära sig hur en kommun fungerar och vad demokrati är etc kan man lägga till roller, aktörer, processer, miljöer och andra företeelser att interagera med. Nyckeln är att få till interaktion mellan elever, vuxna och personer ute i samhället inkl organisationer, företag och universitet. Kanske det finns behov av en låtsas-valuta? Kanske man kan samla poäng och anta utmaningar. Kanske man kan ”levla”, kanske man kan prova på att vara någon annan? Sättet att lära kräver givetvis en bra lärare som ställer frågor och som sätter ramar och som för processen framåt.

Detta är vad jag menar med att producera förstahandskunskap.

Kategorier:blogg100, skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100, Skolan