Nu kommer nya rapporter om hur det är i skolan i internationell jämförelse. Vi var bättre förr, helt enkelt. Om man jämför med övriga världen alltså. Kommer det ytterligare åtgärder nu för att styra upp skolan, tro? Jag tror inte det beror på skolan i första hand att resultaten ser ut som de gör. Jag tror det är så många faktorer som spelar in att vi inte kan se det hela som ett skolproblem eller ännu värre ett ”avsaknad av betygs”-problem.

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/sverige-nu-efter-ungern-slovakien-och-ryssland_7707142.svd

Sverige är nu efter Ungern och Slovakien i utbildningstävlingen. Det verkar som om vi tycker det är pinsamt på något vis och att vi måste dra en massa växlar kring detta. Jag tror inte vi kan lära oss något av detta. Har listan med ordning och reda att göra, tro?

Ordning och reda med eller utan samförstånd?

Ordning och reda för mig är som på en fotbollsplan – det ska vara rättvist, samma förutsättningar ska gälla för deltagarna och man ska tacka varandra innan och efter i god stämning – det ska finnas en överenskommelse och ett samförstånd om dessa regler. Ordning och reda i samhället tycker jag ska vara på samma sätt. Det ska finnas regler och konsekvenser och samspel och konkurrens. Men man ska ta hand om dem som far illa och blir skadade och se till att alla kan ha en meningsfull roll. Ingen säger ju emot detta egentligen, men i verkliga livet handlar det om någonting helt annat. Centralstyrda instanser och individer kan inte låta bli att hela tiden gå in i matchen och peta, rätta och bedöma. Mitt under matchen – tillslut står spelarna där och tar sig inte för någonting av rädsla för att göra fel.

En fotbollsmatch där spelare är lämnade till egna beslut och är självmotiverade är något helt annat än kontroll, övervakning, kvalitetsuppföljningar, administrationsdöden och att fullfölja planen som några få har bestämt. Det är väldigt stor skillnad på att gå in och styra och övervaka under matchen än att göra det efter säsongens slut (pilla i regler, ändra planens storlek, fundera på turneringsformer). Strategiska frågor ska inte övervakas på operativ nivå. Operativa frågor ska inte övervakas på strategisk nivå. Hur ska man förklara detta? Att det är skillnad på chefskap och ledarskap? Ordning och reda har säkert med det hela att göra men på ett helt annat sätt än vad traditionalister och reduktionister tror.

Vad är syftet med samhället?

Är det PISA som ska avgöra hur bra vi är på att ta hand om våra elever i skolan och hur bra vi är i skolan?

World Education Ranking

Nu krävs förstås analyser och insatser. Man drar slutsatser om att lärarna är avgörande och statusen på hur utbildning är i samhället. Ok, det är ju rimligt. Men jag tror det finns fler orsaker som man liksom inte bryr sig om här. Men reduktionismens bojor gör det lätt att dra slutsatser om hur skolan i Sverige bör utvecklas. Jan Björklund tror man då ska höja statusen på läraryrket (mer lön, mer kateder) och få ordning och reda i bänkarna. De som inte sköter sig ska rapporteras och prickas. Betyg ska införas helst redan i förskolan så att vi föräldrar får ett papper vi kan läsa (istället för att behöva fråga barnen hela tiden?) så att vi hårdare kan styra och kontrollera både barn och skola så att de sköter sig ordentligt. Detta ska öka motivationen hos skoltrötta elever. Men vad är det vi alla vill att livet ska gå ut på? Är det arbete och plikt framför allt, flit och att offra sig för andra.   Är det ”storyn” som driver samhället. Det var nog det förr och det finns ännu kvar hos många äldre. Nu finns en helt annan story dock och den handlar om globalisering, mindfulness, miljömedvetenhet, tanken om att genvägar är bättre än segvägar. Det är morot som gäller istället för bestraffning – det är mening och syfte som behövs istället för att göra som man är tillsagd.

Kunskapen ska inte längre in i huvudet, den finns redan på Internet. När man ska svara på någon fråga om vad som helst behöver man inte sitta och dividera om detta i timmar som en social sysselsättning, man säger ”-Vänta..” och sedan levererar man svaret.

Hur skapa en förnybar skola?

Jag tror nog inte vi kan bli som Sydkorea och kopiera deras skola – de kör repetitivmetoder och många prov – vi ska nog så långt ifrån den som möjligt. Hur många västerlänningar finns i dessa klassrum, har de föräldrar som vuxit upp i välfärdsstaten och som sett industrier både komma och gå – och kan dom koreanska? Säger dom också ”-Det var bättre förr och ju förr desto bättre..”? Säger de också ”-De gaur ente..”? Eller kopiera Finland – denna mångkulturella smältdegel – där kör man minimalt med prov och jobbar mer med förtroende i lugn och ro? Canada är intressant, men de har franskan som huvudspråk och fördelningen av invandrar- och flyktinggrupper ser annorlunda ut och jag tror de har en stor fördel av att man historiskt alltid har varit ett land som tagit emot människor från olika kulturer. Vi måste titta på hur vår skola ser ut och hur samhället i övrigt ser ut, först då kanske vi kan börja fundera på förändringar. En syntes behöver göras vid sidan om det vanliga reduktionistiska analyserandet.

Mäthysteri och resultatfokus är reduktionistens bäste vän

Fast å andra sidan, PISA tror jag, mäter inte det man ska mäta överhuvudtaget.

Är det en slutledning man kan dra att om elever är sämre på matte, att läsa och vetenskap så betyder det att nationen är sämre. Att företagandet är sämre, att välståndet kommer bli sämre? Det är kanske är så att vi alla borde bli lite mer hälsosamma (vilka är bäst på hälsa?), mer musikaliska eller mer toleranta? Det kanske skulle vara mer relevant att titta på innovationsindex eller lyckoindex för att ta beslut om hur skolan ska inriktas?

Lycka och välstånd

Om ett lands framgångsindex mäts i GDP eller PISA-index eller annat är kanske irrelevant i det stora hela?
Har det inte med samhället och verkligheten att göra – för oss här i norden globalisering, efterkrigstiden, 200 år av fred? Jag tror inte komplexiteten i samhället kan mätas och bedömas i olika stuprör och därefter dra slutsatser om att göra åtgärder. Jag tror inte man kan syna detaljerna för att förstå helheten. Jag tror inte man kan förstå mönstren i sanden genom studera sandkornen. Mönstren kan endast förstås om man sätter företeelser i ett större perspektiv – en stad vid en strand!
För att rätta till ”PISA-problemet” kan en åtgärd vara att förändra skolan men då måste man göra det med tanke på framtiden och inte kopiera hur det var förr och man kan inte dra slutsatser kring att mer av samma medicin hjälper när det har blivit en helt ny ”sjukdom”. Det kan ju ha att göra med den fördubblade bostadssegregationen?

Det kanske är stadsplanerarnas fel? Eller ekonomernas eller politikernas fel som tvingade fram miljonprogrammen?

Måste det vara någons fel?

Att reducera problem vinner ingen på, men det är lätt att tro att vissa åtgärder är lämpligast. Resultaten i PISA-undersökningen beror ju på hur samhället som skolan befinner sig i fungerar… att lärarna är avgörande är väl en sak speciellt som undervisningen i stort bygger på att det finns en lärare. Men varför är det brist på lärare? Eller varför har läraryrket bättre ”status” i Finland. Är det skolans fel? Är det lärarnas fel? Är det elevernas fel? Tänk om det är skolans eget fel, horribla tanke? Tänk om det är hela skolsystemets fel att systemet inte kan utbilda lärare och skolchefer i den takt och med rätt kvalitet som skolan förtjänar?
Tänk om skolan utbildar beslutsfattare att tänka reduktionistiskt och operativt? Tänk om hela maskineriet är gjort för att utbilda just maskiner och inte tänkande människor som bryr sig om varandra. Tänk om hela statsbudgeten går ut på att bibehålla status quo och att bevara systemet som det är även om omvärlden förändras? Hemska tanke.

Ett förslag från en systemvetare

Nej, det är ingens fel. Bara ett systemfel som förmodligen har 20-30 olika större avgörande parametrar. Åtgärden att rätta till resultatet handlar inte bara om att det måste bli hårdare tag – det kanske handlar lika mycket om att ge frihet – glada lärare fungerar förmodligen bättre än missnöjda. Gladare elever lär sig förmodligen bättre än de som är ledsna. Gladare och lyckligare medborgare skapar nog ett bättre samhället än olyckliga.

Sverige ligger top 3 i andra mätningar. Och är bäst på innovation i Europa. Kommer detta skita sig nu då när man förändrar skolan?

Jag kan inte låta bli att tänka på att man i USA bekostar fångar mer än elever.

Skolan är inget problem som ska lösas

Jag tror man kan plocka russin ur kakan PISA och dra vissa slutsatser likväl som att plocka vad som inte fungerar i de länder som ligger sist i denna tävling. Men jag tror främst att man måste titta på hur situationen ser ut i Sverige och staka ut hur man vill ha det i framtiden. Då kan nog alla vara med och hjälpa till och bygga något hållbart genom samarbete!
Det viktiga tror jag är att se till att öka kommunikationen kors och tvärs, högt och lågt och att försöka riva så många murar runt skolan som möjligt. Endast genom dialog och multilog kan man komma överens om hur verkligheten ser ut på olika ställen. Endast då kan man lära sig om effektiva metoder och bra initiativ. Endast då kan man föra en vettig debatt. Man behöver en gemensam syn och ett ledarskap som pekar framåt och som alla kan skriva under på – vi behöver en vision som ligger tillräckligt långt bort så att vi i lugn och ro sedan kan enas om HUR vi tar oss dit på bästa sätt. Vi kan inte ha ett ledarskap som detaljstyr vardagen.

Spekulationsarenan Skolsverige

Om spekulerandet inte fanns skulle det vara väldigt bra – tänk om vi kunde se in i framtiden! Regeringen och utbildningsministern speciellt spekulerar i att Sverige nu halkar efter i industrivärlden, förlorar jobb till Asien och drar slutsatser att vi måste förändra skolan till något som var gällande under 50-70-talet (mer betyg, mer examen, mer katederundervisning) för att på så sätt hamna högre upp i PISA-undersökningarna och därigenom bli en ledande industrination igen och då skapa nya Volvo, SKL, ABB, Saab, Ericsson-företag (och kanske även börja bygga båtar i varven igen och kanske även bygga upp textilindustrin igen?) då måste jag även spekulera, fast i det motsatta. Och vi kan alla spekulera framtid hur mycket vi vill. Jan Björklund kan ju spekulera i att vi bör kopiera Sydkoreas skolsystem hur mycket han vill – problemet är bara att han tar nationella beslut och dessutom hittar sina grunder utifrån en reduktionistiskt synsätt och på spekulativa grunder. Jag tänker fortsätta att spekulera i en ny svensk/global skola och med en systemsyn – Systems thinking.

Gemensamma drivkrafter

Har vi undersökt sydkoreas skola? Har vi undersökt vilken story det är som driver sydkoreanska elever? Vilken story driver svenska elever, tror du?

Tänk om helt andra (pedagogiska) krafter fick styra, tänk om man genom ökad kommunikation nationellt mellan skolchefer, rektorer, pedagoger, föräldrar och inte minst elever kunde enas om vision och mål och sedan upprätthålla och förädla värdegrunder i realtid. Tänk om skolan kunde få bli fri från centralstyrning och istället bli nätverkande istället!

Från Lärarnas nyheter om lärarutbildning i förfall:

— Låt jurister undervisa i skoljuridik och psykologer och neurovetare i lärande. Dessutom måste man syssla med undervisningskonsten. Där har lärarutbildningen mycket att lära, inte bara av duktiga skollärare utan även av de estetiska högskolorna, av regissörer, dirigenter och andra.

Dvs öppna skolan för samhället, låt skolan få andas in samhället och få utvecklas inte invecklas!

Tänk om skolan kunde jobba med komplexitet och mångfald istället för reduktionism och enfald. Det här skrev jag för ett tag sedan – jag håller fast vid det tills någon säger annat: Hållbart lärande

Tack till alla som vill hålla samtalet vid liv och sprider åsikter, tankar hit och dit och speciellt dom som ”tycker fel” – utan debatt och samtal stannar utvecklingen.

Kategorier:Skolan och lärande, Uncategorized