Här är nr 4: 

 Debatten är ytterst sprungen ur logiska felslut exempelvis auktoritetstro (läraren eller politikern vet bäst jämt), cherry picking (för många att nämna), anekdotiska bevis (”gamla skolan funkade för mig, se hur bra jag blev”), ad hominem (om någon utanför skolan kritiserar utbildningssystemet är denne dum i huvet eller försöker sälja IT-system).

 Jag får en känsla av att de politiska läget i princip gör debatt omöjlig på hög nivå (regering & riksdag). P g a prestigeskäl slänger man fram det ena gamla och dumma förslaget efter den andra och i och med det skakar ALLA på huvet i ren uppgivenhet. Det är inte kul längre. Det är inte en fråga längre om att diskutera betyg eller läxor, det gäller gemensamt att få stopp på vansinnet.

Det verkar finnas en konsensus om vart vi ska och sedan handlar diskussionen om vilken fokus på hur vi ska dit. Ordning och reda-argumenten har försvunnit. Efter åtta års ordning och reda-åtgärder och misslyckade reformer står vi där helt plötsligt och INGET ska göras – inte pilla mer i syltburken. Ja, förutom att försöka med kohandel införa ytterligare meningslösa reformer för prestigens skull, allt medan vi väljare suckar. Låt det ta slut snart. Låt det bara ta slut. Låt det dö.

Under tiden pågår det saker ute i skolsverige – oavbrutet. Jag tror vi har en s k ”tipping point”, det är dags att ge f-n i det politiska ledarskapet, det är dags för lärare och skolor, samhälle och föräldrar ihop hittar lösningar. Och det är fasiken dags att förstå att ”inkludering” i skolan inte betyder att en elev ska sitta i ett klassrum och sitta av tid. Och det är fasiken dags att man på huvudmannanivå förstår att det finns unika barn med unika behov – de som vi t ex kan benämna ELOF (Elever med Lång och Oroande Frånvaro) – tack Kenth Hedevåg för den, det är så befriande att slippa termen ”hemmasittare”. Det är fasiken dags att man låter professionella ta hand om både utformning och ledning av verksamheten. Och det är fasiken dags att låta externa krafter vara med och samspela kring skolan och dess utveckling. Skolan får ALDRIG bli en isolerad ö – den behöver vara en motor för samhällsutveckling!

Jag vet inte men, var finns den debatten? Är det någon som säger emot att politiker (lekmän) ska sluta styra och ställa OCH förstöra en av samhällets viktigaste verksamheter? Jag har skrivit om argumentationsfel förut på bloggen, tycker det är lite tradigt att ta upp samma saker igen. Det är så otroligt trist med personangrepp och ifrågasättande om var folk jobbar och att folk ska sko sig på skolan. Tro mig, om man man vill sko sig är det inte området skola man väljer – jag lovar. Om man frivilligt ger sig in i det området då drivs man av samhällsengagemang. Så låt debatten handla om samhällsengagemang istället för läxor, betyg, beslagtagande av personlig egendom, kepsförbud (symbolfråga, dock), lärarlöner, nationella prov, sommarskola, odugliga föräldrar och elever etc. Låt debatten handla om syftet med skolan och framtid istället för omöjliga tidsmaskiner, bitterhet och blame-game!

Att inkludera skolan i samhället och samhället i skolan brinner jag för. Det är en win-win-win situation för kommunutveckling, skolutveckling och framför allt för elevers lärande.

Kategorier:Argumentationsteknik, blogg100, förändringsledning, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100