Jag har skrivit om ledarskap en del och en av slutsatserna är att vi alla behöver leda oss själva liksom. Det finns inget ledarskap idag som skapar visionerna och talar om vart vi ska. Och skulle någon försöka så finns det alltid något fel vi hittar som gör att vi ändå stannar kvar. Hur får man saker och ting gjort bäst nu då om man vill något?
Vad är #blogg100?
#Blogg100 startade 23/1 2013 och går ut på att man i 100 dagar i rad ska skriva en bloggpost om vad som helst – that’s it. Detta för komma igång med skrivandet, komma igång med personlig utveckling, läsa andras och lära sig nytt t ex. Läs intervju med initiativtagare Fredrik Wass. Nu till frågan: är ens egna vilja eller det centrala ledarskapet mest avgörande för individens utveckling, lärande i stort, resultat, måluppfyllnad etc? Vad är skillnaden mellan att beordra och utmana?
Alla måste blogga
Tänk er #blogg100 att ett dekret går ut och alla barn och unga och vuxna skulle tvingas att skriva en blogg varje dag i 100 dagar eftersom blabla.. det är så bra. Tänk er bloggplikt, ordningsregler, den heliga bloggplanen, de olika bloggmålen, vilka ämnen som måste behandlas i tur och ordning och vad alla bloggare ska ha lärt sig efter 100 dagar och sedan betyg så klart och bedömningskriterier, nationella prov och examen. Hur får vi trots vår minutiösa styrning till delaktigheten? För att inte tala om regler och utbildning för dem som ska träna och lära ut bloggandets heliga konst, legitimation och löner och dessa måste ju ha en arbetsgivarförening och ett fack. Ja, och sedan givetvis kommer det förekomma mobbing (s k blobbing) och fajter och gängbildningar. Och drop-outs. Vi måste hantera detta på något sätt och då är väl att blanda in föräldrar och polis det effektivaste sättet. Man kan ju införa en straffskala allt ifrån förseelserapporter, bloggkvarsittning eller extra 50 dagar till det yttersta straffet att stänga av Internet helt. Här får man vara kreativ, kanske man ska tvinga föräldrar att sitta med i klassrummet? Extra bloggläxor skulle kanske öka motivationen?
En likvärdig bloggosfär
För att alla ska få samma förutsättningar behövs tankar kring likvärdighet och fysiska platser där bloggarna ska samlas och få sin likvärdiga utbildning. Vi skulle behöva ett statligt verk Bloggverket och givetvis då funktioner i varje kommun som ser till att bloggningen sker varje dag. Hur äter bloggarna, hur sköter de sin hygien och motionerar de tillräckligt?
Kvalitetssäkring är A och O
Och för att inte alla ska skriva ”blah, blah” i bloggen eller ännu värre kopiera varandra bara eller samarbeta måste det finnas ett kvalitetssystem med kvalitetssäkring och då även Blogginspektionen som skulle säkerställa att reglerna följdes och kvalitéer nationellt kunde efterföljas. Givetvis måste bloggarna även mätas internationellt! Men hur skulle vi mäta? Jo, mallar för olika stilar måste ju tas fram och rangordnas. Samtidigt som dessa mallar naturligtvis måste fostra kreativitet och nytänkande behövs mycket noggranna kriterier för hur bloggarna ska bedömas. Hur skulle vi annars kunna styra bloggarna så att målen uppfylls? Hur skulle vi annars veta vilka bloggare som behöver stöd och hjälp? Hur skulle vi annars belöna och uppmuntra de bloggare som är bäst?
Ju tidigare desto bättre
Sedan kan man ju fundera på när man ska börja blogga. Redan i förskolan kanske man kan börja införa olika begrepp såsom bloggosfär, bloggometer, träffar, taggar, tag-clouds, Kloutscore etc.
Eller inte. Jag får lust att kräkas.
Ja, hur komplext kan man göra något egentligen? Hur får man saker och ting gjort effektivast, tror ni? Jag alltid tyckt att jag för att kunna skriva så behöver jag vara fri – jag kan inte tvinga mig själv att skriva… Men ger man mig en utmaning och 3-4 ramar gör jag vad som helst bara jag finner en mening i det hela. Vad tycker ni?
Kategorier:bloggande, förändringsledning, ledarskap, Samhällsutveckling, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
*asgarv*
Du lyckas då verkligen ställa saker på sin spets när du twistar det hela sä hår. Vilken underbart härlig beskrivning av skolsystemet… som ju låter HELT absurd när du beskriver det i en annan kontext så här. Herreminge – vad är det för ett monster vi skapat!
Kolla vilken schvung det blivit i svenska bloggosfären sen Wass drog igång #Blogg100 (som jag deltar i så klart: herothecoach.com) – och det på frivillighet, lust, glädje, nyfikenhet, utmaning osv.
Ja, tänk om det vore den svenska skolan. *drömmer mig bort*
/Helena, ett stort Christer-fan
PS – Och på detta viset så uppfyller jag oxå Jardenbergs uppmaning att skriva mer blogg-kommentarer, för att på det viset möjliggöra för ytterligare utväxling av tankar & ideer: http://jardenberg.se/b/en-uppmaning-till-blogg100-glom-inte-konversationen/
Fantastiskt! Utmaningar är alltid det bästa 🙂