Innovativt lärande – det måste vara det bästa och klokaste en utomstående kan föreslå som lösning på skolans problem – det skulle rent av vara en innovation.

I skolan ska vi nämligen inte HELA tiden syssla med sånt vi redan känner till – livet ÄR inte så beskaffat nämligen och skolan bör likna livet och samhället – framtidens samhälle då. Skolan ska inte HELA tiden förmedla vad som är beprövat och finns i boken. Det måste finnas en viss spänningsgrad och en viss osäkerhetsgrad – det är så man skapar motivation och engagemang nämligen.

Att utforska nya marker och leda utvecklingen är väl dessutom sådant skolan verkligen borde ha som signum – hur ska man annars leda in folk till forskarbanan? Själva forskningen borde väl inledas i förskolan (yes, där är vi!) och sedan vidareutvecklas och vara en röd tråd genom hela skolgången? Går man i skolan måste man väl även kunna se sig själv i framtiden? Och få verktygen? Och få misslyckas gång på gång utan att för den skull känna sig misslyckad?

Vi behöver inte kunskapsbetong utan lärandeflöden

Jag skulle kunna rabbla 10-30 olika artiklar som hela tiden beskriver hur man försöker bevara ett gammalt skolsystem och ändra på människorna i det. ISTÄLLET för att anpassa själva skolsystemet. Det finns en hoper människor som har en personlighetstyp som innefattar administration och bevarande av beprövad kunskap. Denna typ är ovärderlig – den bygger samhällen och skapar stabilitet. Den är som betongplattan för ett hus. Vi måste ha en sån. Och det ska göras rätt och så. MEN; just nu står vi så att säga i ett
globalt jordbävningsområde. Vi behöver tänka annat än just betong. Betongen måste bestå i att prova och testa, mäta och utvärdera och sedan lära sig – dvs använda sig av vetenskapligt metodik på riktigt! Att i nyfikenhetens namn under frihet och med eget ansvar få undersöka verkligheten med fokus på värderingar och i samspel med andra som också bjuder till tror jag är nyckeln till skolans problem idag – att vända problemen till möjligheter är varje entreprenörs lycka och skolan som totalorganisation skulle kunna lyckas med det.

För vad har vi idag som fungerar? Vad har vi som inte fungerar? Vilket är idealtillståndet och hur når vi dit?

Jag ska döda peppandet här genast genom att beskriva verkligheten, det känns som om vi sitter i en gruva allihop:

Om man som ung blir präglad av att ansträngning är något tråkigt och inte ger nån nytta för en själv – hur blir man då som vuxen?

Det här är svaret: betong. Betong är lathet, icke-anpassning, vägra samarbete, förstår inte vitsen med att lägga på ett kol, undviker konflikter, skapar konflikter, är inte roligt, är inte spännande, tar inte ansvar, har inte förtroende för nån, måste såga alla idéer som inte är beprövade etc. Betong är betong och är inte förändringsbenäget.

Jag ska nog inte dra metaforen vidare men det stormar på rätt bra nu globalt skulle jag vilja säga.

Var sker lärandet mest idag?

Kina invaderar Afrika för att trygga deras (Kinas) tillväxt, och de kommer inte med Cola-Cola och cigaretter utan med infrastruktur. Det som vi var så bra på för 30-50 år sedan. De bygger hus, vägar och fixar för avlopp och vatten. Överallt i världen där det behövs – och de levererar vår teknik. Det gör inte vi längre kan jag säga. Vi kör mer på musik, kultur, dataspel mm. Inte ens bilar gör vi längre. IKEA är ett holländskt bolag – inte svenskt. Volvo är väl kinesiskt nu va? Inte ens Nordea är väl svenskt. Scania äts upp och AstraZeneca också. Och vi tror fortfarande att vi styr världen med vår kunskap. Och visst några öar finns kvar – vi snor åt oss u-båtstillverkning mm medan säkert hälften av alla tycker det är vansinnigt.

Vad ska vi satsa på då i skolan?

Glädjande nog läser jag hundratals artiklar varje år där man håller på med just innovativ undervisning eller de facto även lärande. Man provar nytt, förbättrar och utvärderar och provar igen – vetenskapligt och det är ok att misslyckas. Det är ok att förbättras och lära. Och man gör det MED elever och man gör enligt vad som står i läroplanen.

Statistiskt sett sker dock innovationen oftast i utlandet – det är lite synd att det är så. Med vårt välstånd i Sverige och med våra värderingar borde vi kunna skaffa oss fler fördelar kring lärande och skola. Det ÄR så mycket positivt som händer ute i Sverige nu men som inte når massmedia tyvärr.

Sverige borde införa mod- istället för försiktighetsprincipen.

Och de förstår definitivt inte att speciellt elevers motivation och känsla för skolan som helhet är kanske viktigast för att få ut några slags vettiga resultat som helst i skolan. De förstår inte framtid utan tänker i nuet endast.

De förstår överhuvudtaget inte varför man ska prova och testa nya saker i skolan – det är farligt.

Skolan är dock inte perfekt som den är och det går inte att förändra varken eleverna och föräldrar till något de inte vill bli – tyvärr! Och det går inte att förändra de framtida föräldrarna heller. Möjligtvis kan vi förändra samhällsutvecklingen och den bakomliggande kulturen mm genom att satsa på mer kultur och kommunikation i alla dess former i skolan. Inte fasen kommer våra ingenjörer att revolutionera världen igen om de inte har med sig nya fräscha värderingar om hållbarhet och en ljusare framtid!

Jag önskar att man i politikerleden kunde agera ledare och tänka bortom nästa och näst-nästa val – det vore innovativt nog att t o m kunna få skolbetongen att dansa.

Jag letade efter en bra bild men hittade detta initiativ istället: innovativt lärande genom spel; vi behöver spelifiera skolan. Det är så enkelt och ändå så svårt att tänka annorlunda. Se föredraget – wow!

Kategorier:förändringsledning, Samhällsutveckling, skolan

Etiketter:Skolan