En ledares största uppgift är att visa vägen, göra det troligt att vägen är framkomlig och sedan se till att följet kommer dit de vill. Hur är det i skolan idag?
Först kommer ett logiskt resonemang om varför det är fel att svartmåla det ena eller det andra, och sedan förklaras det varför det är vettigare att tänka positivt istället för negativt och under färdens gång vill jag öppna många dörrar samt stänga vissa för gott. Häng med – det här grubblar jag på om dagar och kvällar.
Det finns den politiska makten som ihop med osociala media (den tredje makten) har bedrivit ett korståg mot skolan i snart 10 år. De leder inte. Osociala media har fastnat i en egen rundgång vad gäller skolan – det gäller ju att få läsare att tända till utan att för den skull krångla till det liksom. Sedan finns det motartiklar också som tur är men de är alldeles för få.
Skolan är i ”fritt fall” det vet ju alla och ingen ljusning finns… Suck.
Med det sagt avskyr jag vissa beslut och vissa inriktningar och rent ut sagt obegripliga logiska felslut som Zaremba, Inger Enkvist och andra s k journalister, professorer och författare ständigt kommer med. Man sätter nivån på debatten så lågt och snett att det blir svårt att komma framåt. Så fort man vill att barnen ska må bra först och främst så kommer kommentarerna:
Ja, hur kul har de efter skolan när de varken kan skriva, läsa eller räkna!?
Det är ok att säga att någon är korkad eller att någon har fel. Det är inget logiskt fel med det. Men det är logiskt fel att säga. Hon är korkad, därför har hon fel. Ja…
Grundläggande argumentationsteknik
Jag tänker i fortsättning hänvisa till logiska fel (jag lär mig dagligen inte minst av min egna briljanta och ologiska teknik) när någon ensidigt och enfaldigt svartmålar unga. Jag tänker i fortsättningen hävda att det är korkat att göra logiska felslut – speciellt om man dessutom utgår från felet att ”eftersom jag är en auktoritet, så har jag rätt”. Att upprepade gånger och sätta i system att göra logiska felslut kallar jag korkat och om man inte skulle ens veta om att man gör logiska felslut så är det ju då obildat eller okunnigt åtminstone. Och gör man det med flit är det bara ondsint, egoistiskt och ansvarslöst.
Cherry picking, suppressing evidence, or the fallacy of incomplete evidence is the act of pointing to individual cases or data that seem to confirm a particular position, while ignoring a significant portion of related cases or data that may contradict that position. It is a kind of fallacy of selective attention, the most common example of which is the confirmation bias. [1] Cherry picking may be committed intentionally or unintentionally.
Förbättra resultat eller förändra processen?
Förbättra vill väl alla t o m Björklund – subjektivt så det förslår, så förändra är nog det jag vill. Förändra så att skolan blir bra för varje individ (inkl lärare då). Förändra så att varje individ känner att denne fått ut max. Jag tror alla kanske är överens om att vi vill ha bästa skolan i världen hur vi än mäter.
HUR vi skapar denna skola och hur vi förändrar bäst är det som debatten oftast handlar om och varje person utgår från sina egna eller sin generations värderingar. Tyvärr inser få vuxna att det är nödvändigt att komma överens om värderingar numera eftersom vuxenvärlden idag har bristande värderingar som inte ter dig varken logiska eller vettiga för unga tänkande. Vi vuxna må ha uppfunnit allt på denna jord ihop med tidigare generationer. Allt fantastiskt som finns men även krig, svält, terror, hat, miljöförstöring, ekonomiska klyftor etc. ”-Pappa, varför sitter hon där och fryser utanför affären varje dag?” ”-Eh… jag vet inte.” Men jag vill säga att vi vuxna har misslyckats, kapitalt.
Det finns ingen auktoritet på området framtid längre, vi vuxna är inte trovärdiga – därför måste vi komma överens med barnen.
Vi måste ihop sätta upp regler med dem och inte nu då som vuxna ställa ledande frågor och tvinga fram att man inte ska ha keps etc. Det måste finnas en vettig delaktighet där givetvis vuxna håller i ramar, sätter gränser och visar på möjligheter och problem..
Problem vs möjligheter
Så oavsett hur vi vill förändra är det vettigt att hela tiden peka på problem och fel och hela tiden komma med åtgärder som ska verka mot problemen? Hamnar vi då inte i en situation där vi liksom ”släcker eldar” hela tiden och aldrig funderar och reflekterar över grundorsakerna? Om det fanns på agendan att någon vill införa hårdare tag och ta över skolan helt gäller det ju förstås till varje pris smutskasta alla som håller på med skolan och sedan komma in med åtgärder som ”räddar” upp det hela. Men det kan ju inte vara sant…
Om vi släpper alla problem som ältats i årtionden och börjar tänka och reflektera över situationen och hittar andra perspektiv – hur skulle det vara?
A psychologist walked around a room while teaching stress management to an audience. As she raised a glass of water, everyone expected they’d be asked the ”half empty or half full” question. Instead, with a smile on her face, she inquired: ”How heavy is this glass of water?”
Answers called out ranged from 8 oz. to 20 oz.
She replied, ”The absolute weight doesn’t matter. It depends on how long I hold it. If I hold it for a minute, it’s not a problem. If I hold it for an hour, I’ll have an ache in my arm. If I hold it for a day, my arm will feel numb and paralyzed. In each case, the weight of the glass doesn’t change, but the longer I hold it, the heavier it becomes.”
She continued, ”The stresses and worries in life are like that glass of water. Think about them for a while and nothing happens. Think about them a bit longer and they begin to hurt. And if you think about them all day long, you will feel paralyzed – incapable of doing anything.”
It’s important to remember to let go of your stresses. As early in the evening as you can, put all your burdens down. Don’t carry them through the evening and into the night. Remember to put the glass down! – Author unknown
Hur skulle nya skolan se ut? Hur ser skolvisionen ut?
Problemvärlden vs Möjlighetsvärlden
Så hur lätt är det att reflektera över skolan när den är i ”fritt fall”? Omöjligt. Är det vettigt att göra reportage om skitskolan? Är det vettigt att ständigt gnälla över det som varit? Nej.
Problem får vi när vi fokuserar på bristen på resurser. Det saknas tid, pengar, teknik, kunnande eller så är chefen kass eller så är lokalerna dåliga eller lönerna för låga. Det kan även vara barnen själva som är grundproblemet eller deras föräldrar då. Barnen sätter liksom hela tiden käppar i hjulet för undervisandet. Eller kan lärarna vara grundproblemet, lärarna eller kommunpolitikerna, då. Det är alltid andras fel – tänk om alla andra bara kunde anstränga sig mer. Då skulle det inte finnas några problem. Suck, det är en så trång värld att jag knappt får luft.
Långt ifrån alla larmrapporter och skolor i ”fritt fall” finns en annan värld som inte riktigt säljer hos alla makter:
kärleksförklaring – Ingela vet hur hennes skola ska vara.
Jag tror Ingela har en skola som är fokuserad på framtiden. Jag tror hon har en skola med oändliga resurser där det finns obegränsat med vilja, obegränsat med beslutsamhet, obegränsat med fantasi och kreativitet, obegränsat med drivkraft och omtanke, obegränsat med drömmar och nätverk. Jag tror man i den skolan hänger på låset om morgnarna som Micke Gunnarsson så bra uttrycker det. Jag tror man i den skolan slutat tro på att resultat i en undersökning är skolans uppgift – i den skolan har alla A utifrån sina egna förutsättningar.
I den skolan vill jag se mina barn utvecklas, bli större och jag vill främst se att de ska lära sig leva och tro på sig själva i livet. Då kommer språket också, då kommer resultaten och den Heliga kunskap också. Helt av sig självt utan tvång och hot – då går lärandet inte att stoppa.
Det är ingen utopi – det är bara att uppfinna genom lärande och gemensamt ledarskap
Tyvärr är ”organisationen” skolan för komplex just nu för vilken ledningsmodell som helst. Men lärande organisation eller kollegialt lärande har det har dryftats om t o m i riksdagen. Kan staten erbjuda ramverket och se till att en lägstanivå alltid uppnås (och stödja där det behövs – hur vet ej) tror jag kommunerna på sikt för sig eget bästa kommer inse att skolan är det viktigaste de har. Skolan kan aldrig vara en ekonomisk belastning, det måste vara den bästa investeringen överhuvudtaget.
Efter all smutskastning som varit skulle det behövas en omstart och nån slags PR-maskin som ändrar bilden och skapar ett driv för och med skolan så vi får till en positiv attityd till både skola och lärande för alla i samhället. Tänk om någon politiker kunde leda och se framåt… inte att ta matchen mot Asien då utan stå upp för våra unga, stå upp för varje individ i skolan, stå upp för framtiden… Nån politiker som stod upp för både lärare, unga och föräldrarna och som kunde starta nybygget och få in nybyggarkänslan.
Vi skola grubbla vidare.
Kategorier:framtiden, lärande organisationer, ledarskap, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Kommentera