Egoismen har samhället i sitt grepp – ”det är inte mitt jobb”, eller ”det är inte mitt fel” eller att alla andra är skyldiga eller att man helt enkelt är rädd för att ta beslut. Avsaknaden av att jobba proaktivt är minst lika farligt som att ta fel beslut reaktivt. Om vi samarbetade mer skulle flera vara beredda att ta ansvar både före och efter och framför allt LÄRA sig av att utvärdera det man gjort på ett objektivt sätt.

Var det bara det? Jo, nästan. Om det inte vore för verkligheten och hur det funkar i praktiken skulle allt vara frid och fröjd.

-Det är ju jobbigt att samarbeta – man har ju nog med jobb. Man orkar ju inte hjälpa alla andra också!

Jo, det är ju jobbigt. Inte orkar jag hålla på och samarbeta i vardagen i kvarteret och gräva och skotta åt andra. Ska jag gå över och fråga om varje granne om de behöver hjälp? Nej, det är verkligen inte Ankeborg vi lever i.

Men, tänk så här, vad skulle jag själv vilja ha av alla grannar? Hm, jo, tänk om man varje måndag fick ett vettigt förslag på vad man skulle äta i veckan.. Eller två veckor framåt. Inte nån j-vla Morberg-meny eller stjärnkocksexperiment utan vad folk äter till vardags som kanske inte bara är falukorv och makaroner. Det vill jag ha.

Så vad skulle man göra? Hur skulle det gå till? Jo, man köper en årskalender med en sida per datum och sedan skriver man ner ett recept på måndagen 1 januari. Mmmm, spagetti med köttfärssås. Sedan skriver man en enkel instruktion om att skicka boken vidare i kvarteret och att den ska tillbaka till ens egen adress typ 14 januari. Vips, så har man samarbetat, gjort en minimal insats själv och fått ut 13 andra vettiga recept. Jobbigt? Nej! Pinsamt? Nej. Vettigt? Ja. Sedan skriver man ner receptet på köttfärspizza med klyftpotatis och skickar vidare.
Det kallas för crowd-sourcing, crowd-funding, co-creation, co-operation, co-working etc. Vi uppfinner igen vad vi människor alltid har varit bäst på genom alla tider – att utbyta idéer (man kan inte låta bli, vad är det för j-vla idioti med patent?), att kommunicera och att utbyta tjänster. Men säg inget om idén, jag har inte patentskyddat den än.. eller nej, just det, samarbete var det ju! Dela idén, skriv tillbaka så jag får se hur det går!

Koppla nu detta till skolans värld

Samarbete, samspel, nej tack! Jag har nog med jobb själv och orkar f-n inte hjälpa alla andra också..! Suck!

Men tänk så här… Vad skulle du vilja ha av alla andra lärare? Och vad skulle varje elev vilja ha av alla andra elever? Hmm, tänk om jag som lärare eller rektor varje måndag fick öppna lådan med nya idéer och förslag och återkoppling och tankar… Och tänk eleven.. En ny spännande vecka! Vad väntar? Vann MITT ämne? Vann mitt förslag? Kommer jag komma till nästa nivå!? 🙂

Jag nöjer mig där för idag och tar självklart ansvar för alla positiva och negativa effekter liknande metoder har för livet i smått och stort. Se bara till att meddela mig helst i skrift så att kommunikation, förbättring och lärande uppstår!

Kategorier:lärande organisationer, personlig utveckling, Samhällsutveckling, Skolan och lärande

Etiketter:#skolvåren, #skolvision, Skolan