Eller det är omtanken som är viktigast!

Jo, utan kommunikation ligger vi risigt till och jo, förståelsen för nuläget är bra, förståelsen för ett framtida bättre nuläge är ännu bättre, men om det nu var bättre förr enligt vissa kriterier vad händer då?

Jo, man sluter sig. Man biter sig fast i det som var bra.. Eller dåligt. Och man skiter i vad sker eftersom det gamla är så stort så svårt och så eländigt. Inget nytt, vad det än är kan reparera – ”damaged beyond repair”.

Jag lyssnar på P3 Dokumentär igen nu om Södertäljeflickan. Hon fick utstå en del kan man säga. Fast pappan var ju oskyldig – han var ju gay. Och skadorna i underlivet kunde ju flickan ha gjort själv eller kanske hade nån annan gjort det?! Pappan dog efter fängelsevistelsen och flickan har nu familj och jobb.

Hur går man vidare under och efter kris? Det måste finnas stöd och omtanke. Kommunikation i all ära – ett samtal på fiket kan göra underverk men långvarig och kontinuerlig omtanke – att man bryr sig på riktigt och i handling det är nog allra viktigast. Är man med i klanen är det en sak, men man MÅSTE bry sig över gränser också.

Jag skriver alltid ”invandrare” inom citat för jag har inget bra ord. Jag vill inte sätta gränser och skapa kategorier och grupper. Vi är människor med olika språk och bakgrunder kanske. Jag brukar dra gränsen vid Aliens dvs utomjordiska väsen – men om jag någonsin får syn på någon kommer jag ta kontakt – med livet som insats. Är man människa kan man liksom inte ha ”vandrat in” på jorden – vi är alla globala invandrare i och med att vi fötts till livet.

Vi måste visa omtanke och förstå och hjälpa – vi ”svenskar” (som liksom fötts till livet) har det så otroligt bra och tror att vår värld är den som gäller – men vi är inte ens en promille av jordens befolkning. Vi är ingenting om vi inte visar medkänsla, ödmjukhet och omtanke. Tankar om helheten. Vi om några borde ha råd och tid och energi att blicka framåt och skapa! Vi har allt! Och ändå sitter vi där i resursbristmekka, förlåt klagomuren eller bikten eller hos psykologen för att vi jagar livet ur varandra med deadlines, prispress, tidrapporter och misstro genom minutiösa kontroller. Och sedan ska vi överföra detta till våra barn – och så tidigt som möjligt!? Betyg på dagis?

Ingen i maktens korridorer pratar om omtanke. Ingen bryr sig – håll käft, målet att vi ska bli lyckliga måste nås till vilket pris som helst och vill du inte vara med ”-Varsågod, där är parkbänken”. Bit ihop. Bryt ihop och kom igen. Allt det där känns inget bra, men det är säkert effektivt, vi når nog målet välstånd och lycka i ett nafs.
Suck – vi borde vara på ett helt annat mentalt plan.

I en familj finns omtanken hela tiden. Man kan slita hur mycket som helst men ändå känna glädje och mening. Det är en lycka att ge av sig själv. Det är en ynnest att få hjälpa till och stödja och kanske t o m helt utan beröm eller.. pengar! T o m man GER bort pengar för att få hjälpa. Varför? Det kan ni få fundera på.

20130410-213140.jpg

Läste en rapport om hur stora företag i framtida affärer måste agera. För att kunna jobba med skattemedel t ex så måste man skaffa sig förtroende. Om man vill skaffa sig förtroende måste man tillföra en samhällsnytta – ”social impact”. Det visar sig att ju större social impact man levererar desto större vinst kan man få ut! Bra, det innebär ju även att man behöver bevisa den påverkan man gör! Men hur mäter vi trygghet, kompetens, integration, demokrati?

Kan vi mäta omtanke? Vilka indikatorer finns det? Hur mäter vi empati? Medkänsla? Ja, omvänt kan man väl säga att varje gång man hör ”vi ska se över våra rutiner” så är det en indikator. Varje gång vi löpsedlar om att barn ska skickas tillbaka till ursprungsland. Eller varje gång någon blir stenad i något helvetesland. Har ni sett bilderna? Man blir nedgrävd i en grop och sedan sticker bara huvet upp och sedan ska homosexualiteten eller vad det nu kan bara stenas ut med livet. Eller om man blivit våldtagen hela sin ungdom ska man få spöstraff efteråt eftersom man har haft sex utom äktenskapet.

Vi MÅSTE visa världen ett bättre samhälle. Vi måste bygga från grunden med omtanke och med förståelse och genom att kommunicera – prata, nätverka och skapa relationer över gränser. Vi måste, inte bara för andra utan för egen skull också. Vi vill inte ha hit ondskan men den kommer som ett brev på posten om vi inte nu samlar ihop oss och visar omtanke mot ALLA människor hela tiden. Varje gång ett krig blossar upp, varje gång en kvinna gruppvåldtas, varje gång ett barn utnyttjas sexuellt, varje gång någon avrättas så har VI alla som bor i Sverige och på planeten misslyckats. Varje gång så har vi misslyckats.

Och varje dag som vi lyckas med att skapa relationer och kommunikation över gränser har vi lyckats! Då har vi ökat förståelsen. Då har vi ökat viljan att förbättra och se framtiden och jobba för att nå dit!

Att vara omtänksam och visa omtanken är det viktigaste!!



Kategorier:förändringsledning, framtiden, kommunikation, ledarskap, Livet, personlig utveckling, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, syntes

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: