Att vara omtänksam och visa omtanken är det viktigaste!

Jo, men när man tänker efter ordentligt så är liksom inte tvingad omtanke värd något. Omtanken, förståelsen och kommunikationen bygger ju på den egna viljan. Visst kan man få en vilja av förståelse men det är hela tiden upp till individen om förändring ska ske eller om omtanken finns där. Så fort någon försöker pracka på en omtanken dör den liksom. Säga vad man vill om skatter men bara där finns ju en inbyggd automatisk omtanke med tvång. Och visst varje arbete man gör är väl betalt och nån form av tvång, men samtidigt då är det en affärsuppgörelse, ett schysst avtal och en överenskommelse om att klia varandra liksom – men det sker frivilligt hela tiden. Det är grunden varje sunt samhälle bygger på.

Jag har en känsla som jag kommer ihåg från gymnasietiden att det ”lättade” på något vis – man fick lite större ansvar och kunna välja lite bland ämnen. Jag valde det där nya häftiga – datateknik, typ. Och då kunde jag välja bort typ bild och musik plus nått år franska tror jag. Men ironiskt nog eftersom man bara sänkte betygen ifrån 9:an 1 steg fick jag ju 3:or i dessa ämnen och då var det väl de betygen som gjorde att inte kom in på Datavetenskapliga linjen. (Hur sjukt är inte det när man tänker efter?) Friheten ökade ännu mer på Universitetet – ljuva tid – ingen närvaroplikt och helt upp till en själv allting! Jag trivdes förträffligt i 2.5 år på matematikerlinjen – det var det som svensk skola hade sållat ut mig till att bli – matematiker!

Jag tvekar inte alls på detta, men man får se upp med illusionen att vara fri. Vi har ett fritt val men ibland finns det liksom inget att välja på. Man är fri att välja mellan pest och kolera. Inte mellan najs och bajs utan snarare bara skit i olika varianter – hur mycket är friheten värd då? Om jag bara har skitjobb att välja på blir man ändå lycklig och trösta sig med att inte är slav åtminstone? Om det inte finns ett enda parti i riksdagsvalet att rösta på eller om alla partier egentligen står för samma insnöade politik – vad har jag då att välja på? Är det demokrati? Eller om bara 59% går och röstar?

Thomas di Leva uttrycker det bra:

Så du sitter fast i bruset varje dag
Och du låtsas att din plats i kön är bra
Snart kan vad som helst förföra dig

Det finns dom som flyger fria i sin bur
Det finns fria som är fångade som djur
När allt blir tyst kan ingen höra dig

På något sätt får inte friheten bli slaveri. Jag tror det var Camus som sa något i stil med att frihet är att få förbättra sig själv. Inre frihet är förmodligen bättre än yttre. Och jag hade nästan glömt:

”I hope for nothing. I fear nothing. I am free.”
Inskrift på N. Kazantzakis grav i Heraklion

Jag tror jag kan stå för det – friheten är nog ändå viktigast.

Kategorier:framtiden, Livet, personlig utveckling, Samhällsutveckling, Skolan och lärande

Etiketter:#Blogg100