Förståelse är nog viktigast, förresten.

Det hela börjar oftast med att man börjar förstå situationen. Ur den aspekten är frågor alltid viktigare än svaren. Om man får rätt fråga eller att någon påtalar att situationen är si och så, så kan tankeprocessen börja.

Varför denna början ska till kan man ju undra över. Vi människor levde i 100 tusentals år med samma verktyg och idéer och tillvaron förflöt förmodligen på samma sätt generation efter generation. Samma historier…

20130409-194520.jpg

Men funderade de på stjärnorna? Kunde de förstå att om man planterade frön och lät det växa upp och sedan mosade säd och gjorde mjöl och blandade med vatten och värmde så blev det gott? Förstod man detta eller var det något man alltid gjort. Oftast är det slumpen som styr – efter hand jobbar den till vår fördel.

Men är det så för unga idag eller för hur kommuner styrs eller för hur världsekonomin sköts eller för skolan utvecklas? Någon måste ställa de rätta frågorna. Vi kan inte vänta på att slumpen ska ta fram det rätta idén eller konceptet. Vi måste börja bli proaktiva.

Medvetenhet med omtanke


Därför denna början. Det ger sig inte naturligt längre. Maskineriet är inte gjort för att klara av förändrad och faktiskt överlägsen råvara. Vi måste skapa nytt maskineri, ny metodik, en ny tankemodell och detta samtidigt som omtanke och empati – hjärtat – måste få vara styrande hela tiden. Värdegrunden – varför leva överhuvudtaget – kan liksom inte köras över av hjärnans och intellektets och maskinens krav för att leverera lycka. Det måste finnas randvillkor – lycka men inte till vilket pris som helst. Hjärtat och värdegrunden måste vara ned hela vägen och hela tiden.

Så har man kommit på ”vad” kan man fundera på ”hur” (inom vissa ramar) och sedan kan valkiga händer (med vad) göra jobbet – med glädje om hjärtat är med! Om man förstår situationen kan man inse att förändringar och förbättringar är bra. Då kan man sätta mål och titta framåt. Men skuttandet framåt eller knotet i gruvan måste alltid ha ett ”varför” numera, alternativen är alltid för många så motiv måste finnas.

Vad är förståelse?


Jag försökte förstå vad förståelse är. Och visst om jag begriper att jorden snurrar runt solen så förstår jag natt och dag. Miljarder med informationsmängder kan sammanfattas i en begriplig mening – det är nog förståelse.

People who are understanding (through the use of Ti) usually value objects and people based on usefulness, as opposed to the people who use extroverted thinking (Te) who view people or things as having a worth.

Tyckte jag förstod något där ett tag. Men helt klart bör förståelse handla om att värdesätta situationen eller ännu bättre värdesätta en framtida situation? Men om det var bättre förr? Hur blir det då med förståelsen?

Jo, förståelsen för nuläget är bra, förståelsen för ett framtida bättre nuläge är ännu bättre, men om det nu var bättre förr enligt vissa kriterier vad händer då?

Jo, det blir ett skifte på fokus från nutiden (och framtiden) till att tankarna surrar kring det som varit. Jag fick en fråga om denna karta häromdan:

Beteende

Tankemodellen blir ”past-oriented” och dessutom negativ eftersom det helt klart var bättre förr. Lika jobbigt är det om man hamnar på den framtidsorienterade skalan och är negativ – lite så kan man tro att ungdomar tänker idag – jag kan inte, jag vill inte… de ska få. Sedan kan man ju vara positiv och tänka nostalgi också och prata om jobbet, lumpen, den där resan i timme efter timme.
Om man visar denna karta för en pensionär som kanske inte är den muntraste var tror ni denne sätter dartpilen? Efter att ha visat kartan och därigenom överlämnat några viktiga frågor tror ni förståelsen ökar eller minskar? Och tror ni då även att viljan att förflytta tänkesättet från ev ”past-oriented” och negativitet till framtid och positivitet ökar? Jag tror det.

En fin liten slutsats då


Jo, därför bör man i ett samhälle se till att öka förståelsen dels för hur samhället fungerar, dels vilka relationer som finns och dels medborgarens egna position och värderingar kontra andras. Man bör öka transparensen (låta många från olika miljöer/kulturer/organisationer träffa många från olika miljöer/kulturer/organisationer hela tiden. Då ökar förståelsen och därmed.. Ja, framtidstron! Då kan man prata om mål och hitta mening och till sist förbättra tillvaron!



Kategorier:förändringsledning, framtiden, Samhällsutveckling, skolan, syntes

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: