Hur skulle en ledare tala idag? Jag gör ett experiment.

Jag har en dröm! Så jag säger er, mina vänner, att jag trots dagens och morgondagens svårigheter har en dröm. Det är en dröm med djupa rötter i den svenska historien om att en dag kommer att resa sig och leva ut den innersta meningen i denna övertygelse vi håller för självklar: att alla människor är skapade med samma värde.


Jag har en dröm om att en dag före detta elever och lärare skall sätta sig ner vid samma broderskapets bord på Rosenbad i Stockholm. Jag har en dröm om att en dag, till och med staden Göteborg, en stad som försmäktar i orättvisans och förtryckets hetta, skall förvandlas till en oas av frihet och rättvisa. Jag har en dröm om att mina tre små barn en dag skall leva i en nation, där de inte bedöms efter sina betyg utan efter måttet på sin karaktär.

Jag har en dröm om att en dag, nere i Skåne med dess hätska rasister, med kommundirektörer vars läppar dryper av ord som medelväg och ogiltigförklarande, att en dag små invandrarpojkar och små invandrarflickor skall kunna fatta händerna på små svenska pojkar och små svenska flickor som systrar och bröder, just i Skåne. Med denna förtröstan kommer vi kunna arbeta tillsammans, glädjas tillsammans, sträva tillsammans, gå i fängelse tillsammans, stå upp för friheten tillsammans, med vissheten om att vi en dag kommer att vara fria. Så låt frihetens klockor ljuda från vidderna i Norrkand.

Låt frihetens klockor ljuda från skogarna i Jämtland. Låt friheten ringa ut från slätten i Östergötland. Låt friheten ringa ut från Vätterns strand i Jönköping. Men inte bara där. Låt friheten ljuda bland textilfabrikerna i Norrköping. Låt friheten ljuda från varje kulle och mullvadshög på Öland, från varje bergssluttning, låt frihetens klockor ljuda.

Och när vi låter frihetens klockor ljuda, när vi låter dem ljuda från varje by och småstad, från varje stad och landsdel, då kommer vi närma oss den dag när alla barn kan fatta varandras händer och stämma in i orden från: ”Du gamla du fria.”

Tja, where can I sign up!?

Kategorier:ledarskap, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

Etiketter:#Blogg100