En gång fick jag lära mig att:

1) Jobba som en robot
2) Aldrig lämna min egen trygghetszon
3) Gilla regler
4) Aldrig fråga ”Varför?”
5) Vara rädd för att göra misstag
6) Ha minimal tilltro till andra
7) Vara beroende
8) Aldrig experimentera
9) Behöva yttre motivation
10) Göra så lite som möjligt

Nu försöker jag lära om varje dag.

Bakgrund
I typiskt lektion idag i skolan (40 min, sedan orkar inte mer och då behöver man byta ämne) handlar om att först veta vad det är för ämne som läras in:

Aha – vi har svenska, då vet jag.

Sedan ska man gå igenom vad lektionen ska handla om, vilka mål och hur uppgifter och vilka uppgifter i synnerhet som ska lösas. T ex berätta om ditt påsklov, rita en bild och skriv ner minst tre saker som handlar om påsken. Alstret ska sedan in i den årliga högtidsboken.

Vad är det för fel med detta nu då?

1) Jobba som en robot

I klassrummet ska det vara tyst för att alla ska få arbetsro och det gäller att utföra arbetet inom ramar och enligt instruktion. Att skriva om julen eller berätta en rolig historia eller skriva om det nya dataspelet hör liksom inte till uppgiften. Att tänka utanför uppgiften är inte förenligt med vare sig lektionsplanen, kunskapsmålen eller skollagen. Tänk inte är bäst utan utför uppgift snabbt och effektivt utan att knota och så mekaniskt som möjligt. Och när tillräckligt många såna här uppgifter har gjorts sitter skriv och intruktionsreflexen där automatiskt. Gör vad du blir tillsagd och gör det bra.

2) Aldrig lämna min egen trygghetszon

Att utföra uppgiften mekaniskt känns tryggt – man sitter själv och gör det hela och får en bedömning och förhoppningsvis beröm då. Att lämna sin trygghetszon innebär att utmana både sig själv och omgivningen. Vad det innebär att lämna zonen beror ju var man själv befinner sig. Om man nu gjort midsommar, lucia och julen innan och skrivit, ritat och berättat kanske man kan det och känner sig trygg i det. Kunskapen finns i boken, hos läraren eller hos föräldrar. Vad skulle vara utanför trygghetszon? Att skriva en låt och framföra uppgiften sjungandes? Att ringa någon okänd pensionär och intervjua om påsken? Att fråga en äldre elev?

Vad det än är så ger tryggheten i arbetet en viss träning att stanna i tryggheten. Det ger inte en upptäckaranda eller en social förmåga.

3) Gilla regler
I lektionsformat ingår en samling regler. För att alla ska kunna göra uppgiften behöver alla respektera varandra, visa hänsyn och komma överens om ordningsreglerna. Sitta still, vara tyst, inte feppla med grejer, hålla ordning på sina saker, räcka upp handen etc etc. Följer alla reglerna blir det behagligt och trivsamt, annars gör livligheten att det blir stökigt, bullrigt och alldeles för pratigt. Så kan vi inte ha det, då kan vi inte utföra uppgiften och vi vill ju alla att uppgiften ska göras annars funkar ju inte lektionen, klassen och planen och om vi inte följer planen når vi inte kunskapsmålen och når vi inte kunskapsmålen blir betygen därefter och arbetslöshet och fattigdom blir resultatet. Så det är bäst att gilla reglerna vi kommit överens om annars blir det inget bra. Regler är alltid bra och ger trygghet. Håll dig inom reglerna så klarar du dig alltid.

4) Aldrig fråga ”Varför?”
Lektioner kan vara tråkiga, mekaniska och stillasittande och ramas in av en rad regler. Om man nu skulle undra varför denna lektion är nödvändig finns det alltid en anledning.

Jo, ser du lille vän. Vi har demokrati här och vi har alla röstat fram en skollag där vi har en skolplikt.

Skolplikten innebär att vi alla ska gå skola. Vad ska vi göra där då? Jo, där ska vi lära oss saker utifrån fastställda mål under minst 9 år först och sedan lite till. Och vi ska under denna tid använda oss av vissa pedagogiska knep för att lära oss på rätt sätt. Om du nu ska lära dig att skriva samtidigt som att lära dig om högtider är det bra om vi skriver om högtiderna och sedan samlar dem i en liten bok så att vi senare kan gå tillbaka och minnas. Man behöver även rita och prata om det man gjort – det förstärker lärprocessen eftersom vi alla fungerar lite olika. Därför ska vi ha lektionen och därför ska vi göra den på det sätt vi kommit överens om. Fler frågor?
Efter 10 varför och 10 därför har man lärt sig att inte fråga varför mer. Det är lönlöst – bättre att bara göra som en robot ungefär. Det blir bäst så, inte röra upp en massa damm.

5) Vara rädd för att göra misstag
Utmaningen i uppgiften är minimal så misstagssannolikheten är liten. Ja menar, vad kan gå fel? Man hinner inte med hela? Man ritar lite fult? Man får ingen guldstjärna? Går det ens att göra misstag? Jo, man kan räcka upp handen kanske och säga fel med lite fniss i klassen som resultat kanske. Om man inte sätts på prov eller utmanas är det svårt att lära sig förlora och svårt kanske också att lära sig vinna. Vad skulle göra att misstagssannolikheten skulle öka? Varför skulle det vara bra att göra misstag?
Om vi nu antar att lektionen skulle gå ut på att lära sig att misstag är bra för lärandet och den personliga utvecklingen hur skulle man göra? Man skulle inte i förväg tala om vad lektionen skulle handla om. Man skulle ge ledtrådar och öppna för låt oss säga 10 rätta svar och sedan skulle enskilda elever eller elever i grupp försöka lista ut svaret (påsk). Bara ett svar skulle vara rätt. Det kan ju även vara så att man får satsa ”pengar” på sitt svar och vinna eller förlora sin insats beroende på utfall.
I nuvarande lektionsformat får man inte träna på misstag – de stigmatiseras istället under prov och genom betyg och kopplas då till personen – du är en typiskt 3:a.

Och bryter man mot regler finns det åtgärder. Den vanligaste är kvarsittning…

6) Ha minimal tilltro till andra

När man sitter i ett klassrum svarar man alltid för sig själv. Visst det finns grupparbeten – det är bra. Men till sist sitter man där själv på provet – där att varje klasskamrat en potentiell fuskare som vill se vad du skriver. Det gäller att dölja vad man själv skriver så att inte någon annan kan nyttja din kunskap. Och skulle du vilja gå på toa får du sällskap av toavakt som ska inspektera att du inte fuskar eftersom du per default är misstrodd och en potentiell fuskare. De fördelar du ger andra innebär implicit att du minskar chanserna att vara bättre än dem (alla kan ju inte få högsta betyg) så därför gäller det att hålla på sin egen förmåga så mycket det går.

7) Vara beroende

Skulle det vara så att läraren är sen eller vikarie inträder påverkar det direkt situationen i klassrummet. Läraren är den som bestämmer vad man ska göra och det blir svårt att själv köra igång med något lärande. Visst, man kan göra övningar i bok (beroende av bok) eller arbeta klart det man håller på med (beroende av instruktion och annans vilja). I en hårt planerad verksamhet finns det få möjligheter att kunna ta egna initiativ – man behöver hela tiden låna någon annans vilja.

8) Aldrig experimentera

Jo, i kemi och fysik får man experimentera de övningar och labbar som läraren bestämt. Inom ramen för lektionen finns det naturligtvis tillfälle att experimentera men det är knappast så att man upptäcker något nytt. Man upptäcker vad som står i facit. Det kan även finns lägen då läraren experimenterar med olika varianter av undervisningsmaterial eller metoder, men ansvaret att få experimentera ligger liksom inte planen. Man experimenterar inte med årsboken för högtidligheter. Experiment vore att barnen själva fick hitta på olika högtidsdagar utifrån deras perspektiv. Högtid när fotbollsträningen börjar för säsongen. Högtid när dataspelstillverkaren släpper Nya Spelet (hur skulle man fira?) eller högtid när man blev kär första gången.

9) Behöva yttre motivation

Genom att sätta betyg är det betyget som ska ge kvitto på om man lyckats eller inte. Om man blir bättre eller sämre och om man är duktig, slarvig, ordningssam, geni eller allmänt korkad bara. Att sträva efter belöningen som i vissa fall blir omöjlig att nå (trasiga hemförhållanden) skapar bara frustration och ger en direkt felaktig input till den som behöver skolan mest. Betygen sätts säkrast via prov – man lär sig att om man inte har ett prov behöver man inte lära sig. Man lär sig att det är jobbigt att lära eftersom man måste plugga. Och plugga intensivt för att få den rätta belöningen. Om man inte får belöningen kan det lika gärna vara. Så får man senare ett jobb betyder lönen mycket – inte vad man gör om dagarna – det är bara att jobba på till den ljuva helgen och semestern. Tänk om alla skulle roligt på jobbet – hur skulle det se ut?

10) Göra så lite som möjligt

Om inte belöningen finns eller om uppgiften är för lätt eller för svår gäller det att minimera ansträngningen. Det gäller att klara jobbet med minsta möjliga ansträngning. Varför göra mer än nödvändigt jobb? Om det inte finns en morot att göra över förväntan varför anstränga sig? Det finns ett litet tankefel här. I skolan antar man att det inte är roligt.. det är inte roligt (p g a olika anledningar som nog är ett annat inlägg) så därför måste man testa folk och bedöma och utvärdera. Eftersom elever är lata.. Men om skolan vore rolig och om man längtade dit skulle alla göra mer än dom kunde, men inom ramen för lektionen kan man ju göra allt mycket snyggt. Eller extremt korrekt, fast man gör ju inte flera stycken – man utför uppgiften och extrauppgiften då om det finns någon. Man håller på tills lektionen är slut helt enkelt.

Så att lära om intränat beteende är jättesvårt. Speciellt beteende som är intränat under ca 15 år av mitt liv. Det tog ungefär 14 år för mig att återhämta mig från skolan. Jag tycker det är tragiskt att mina barn nu 30 år senare ska vandra samma idiotiska väg – men vad kan jag göra? Vi har ju demokrati.

Kategorier:Livet, Samhällsutveckling, Skolan och lärande