Det finns tillfällen då jag sticker ut hakan och verkligen vill provocera och få till ett annat tankesätt. Om man hela tiden försöker stryka folk medhårs och sälja in budskap kanske man skapar sig mindre ovänner – men man har mindre förmåga att skapa sig verkliga vänner. Det finns en fundamental sanning i förändringstider som Machiavelli beskriver bäst:
“Det finns ingenting så svårt att ta itu med, ingenting så vådligt att leda, ingenting så osäkert i framgång som att söka införa en ny tingens ordning. Den som förändrar får nämligen som motståndare alla dem, som lyckats väl i de gamla spåren och endast ljumma försvarare i dem som kan tänkas fungera i det nya.”
Niccolo Machiavelli 1469
Känn på den här och tänk om du är lite gammal, att det är din dotter eller son som filmar. Eller om du har en son som råkar ha ett tufft jobb på polisen. Eller om du bara råkat hamna där själv eftersom du känner att du borde våga stå för något och tycka något som kanske makten inte gillar. Tänk om du är skattebetalare och betalar för att polisen ska slå och fängsla ditt barn. Tänk.. detta är demokrati? Eller är det bara maktutövande precis som maktutövande alltid har varit. Se denna film ur ditt perspektiv och bestäm vilken sida du är på folkets eller demokratins sida.
Att bara göra sitt jobb
Poliserna gör bara sitt jobb, de går sedan hem till sina familjer och barn och fortsätter sedan sitt jobb med att… skydda och tjäna. Jag förstår inte detta. I en demokrati ska detta inte kunna hända – ändå gör det det. Vanliga vettiga människor drabbas av maskinen, av makten och ”demokratin”.
Detta är en extrem situation när man ska garantera stora ledares säkerhet. Då gäller det att få bort pöbeln och se till att inget riskeras. Men, jösses, kan man inte prata med folk och se till att medborgare får komma till tals och se till att detta aldrig händer igen. Det här är en fis i världsrymden om man jämför med allt som hänt sedan typ 1940, men ändå. Jag känner själv att jag skulle ha kunnat vara en av de protesterande.
Se på denna (tack Kyle Sykes förresten för klippen) också.. och som Kyle Sykes uttrycker det ”The person with the speakerphone is awesome ”.
Och det är ju så att det inte är så smart att förvägra polisen id och visitation om situationen är hotfull. Det är kanske inte så vettigt att tjäbbla om rättigheter och lagen och samtidigt vädja till förnuft. Och det kanske inte är så smart att ställa sig bredvid maskerade idioter som har gatustenar i handen.. Men ändå! Varför för man inte en dialog från polisens sida? För att man ska vara maskinen..
Makten och skolan
Jag kan inte låta bli att göra paralleller till skolan… Om nu inte elever vill lära sig tråkiga saker och säger ”fuck you” i klassrummet. Är det då utvisning, föräldrar och till sist polis vi ska dra in eller kan man från ett annat perspektiv? Det pratas mycket om major Björklunds ”lyft” av skolan, gamla värderingar om ordning och reda och äkta kunskap. Lärarna ska bli undervisade i katederundervisning. På så sätt ska eleverna också bli intresserade av undervisningen. Av matte då t ex och äkta hederlig kunskap. Kunskap som gör att man senare i livet kan bygga broar och maskiner. Problemet är att det inte hjälper om du så får Tobbe trollkarl som lärare för att berätta om differentialekvationers förträfflighet eller LaPlaceformlers skönhet… Det hjälper inte om inte eleven själv vill.. Och konkurrensen om tiden är för stor idag för att matte ska kunna tävla. Det är mycket roligare att bli artist, kändis, dataspelare, egen företagare eller ännu värre: gangster.
Vi ska inte bli något – vi behöver bli blivare
Eller det är mycket roligare att bli det man vill och kunna… eller bli förresten. Som Micke Gunnarsson säger vi ÄR redan – vi ska inte bli något begränsat och reducerat som en franskalärare.
Så jag undrar i mitt stilla sinne hur långt det kommer ta innan man avbryter dessa försök och detta slöseri med mina skattepengar. 10-15 år? Och man ligger redan 10-15 år efter redan idag.
Följande egenskaper krävs av nuvarande och framtida kompetenser – inget prat om matte och NO där inte.
Future skills
Ordning och reda är en överenskommelse
Ordning och reda är en självklar sak liksom fotbollsspelare håller sig till överenskomna regler och liksom om man ska spela en låt ihop att man håller takten och gör sin del. Och att man i en teateruppsättning gör sin roll … Det är ordning och reda för mig. Om man däremot ska tvinga någon att uppfylla sin plikt är det en helt annan ordning och reda.
Finns det en överenskommelse mellan generationer?
Vad vill vi? Det finns en önskan om att förändra skolsverige. Vissa tycker att den ska tillbaka till 60-talet och att omvärlden ska dit också p g a att inte skojan fungerar idag som den gjorde förr. Ju förr desto bättre. Andra vill se in i framtiden och har gjort bedömningen att Kina m fl kommer stå för alla ingenjörer som det finns behov av nu hela världen nu och i framtiden. Allt som inte kan outsourcas borde vi satsa på. Vad kan det vara tro? Ja, kanske nanoteknik, IT, läkemedel, miljöteknik…? Då bör man börja med sånt i 6:an. Om det nu är vad eleverna drömmer om. De kanske drömmer om att bli fotbollsproffs eller att bli idol eller att få jobba med flyg på Saab eller mobilkommunikation på Ericsson? Men de inte få utbilda sig i det då? Eller ska vi trycka ner nanoteknik i halsen på dom? Visst 80% accepterar nog detta och blir lydiga nanotekniker i samhällets tjänst. Med 2-3 % går det åt skogen för. 2-3 % som tänker lite annorlunda som vill ta genvägar och som inte passar in. Och egentligen är det nog 80% som skulle vilja sätta upp sina egna mål och som skulle vakna om bara någon väckte dom. Om vi bara kunde hitta sätt lita på de unga som har kraft och vill, och ge förtroende till unga.
Sen är det ju så att de så klart inte är lika bra som vi vuxna och perfekta och liksom kineserna behöver de vår hjälp och så. Och vissa är ju helt hopplösa och behöver mer hjälp än andra…
När makten stoppar eller förstör utvecklingen
Men vad ska vi göra när makten blivit inkompetent, eller när makten består av skurkar eller när makten (totalt sett) förlorat sitt förtroende och syfte? Jo, det finns ju demokrati, men de enda som går att välja är de oförmögna som är oförmögna att ta oss in i framtiden. Inte konstigt att folk ställer sig på gatorna när en regering gjort nationen bankrutt. Inte konstigt att det blir upplopp och förstörelse… inte konstigt att polisen gör sitt jobb. Men måste det vara så här? Är våld och kaos det enda sättet att skapa förändring och upplysning? Det verkar så tyvärr. Så en dag står din dotter eller din son eller din mor där med batongen i huvet och du undrar hur det gick till – var det detta du betalat skatt för i alla dessa år?
Ordning och reda – problem på freda’. Om inte demokratin utgår från medborgaren vad är den då? Om man inte personligen känner ens representant kanske man inte ska överlåta någon form av beslutsfattande. Tänk om det fanns det en social relation mellan beslutsfattare, polis och medborgare. Tänk om vi kunde få en social demokrati istället för den nu osociala demokratin.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Kategorier:Internationellt samspel, Livet, occupy, perspektiv, Samhällsutveckling, Skolan och lärande
Etiketter:Demokrati, kris, lärande
Christer Hellbergs På spåret 
Nå, vad skulle jag ha för anledning att ”rätta” detta? Ingen alls förstås. Om demokrati står sig dock Winston Churchills ord. Det är förstås inte särskilt upphetsande att skriva alternativet till bristande demokrati: engagera dig! Men personligen känner jag mig stolt att två mig utomordentligt nära unga vuxna tagit aktiv ställning och engagerat sig aktivt politisk, den ena i Fi och den andra i Fp. Så kan det gå. Något bra måste jag ha lyckats med.
Vid sidan av ditt inlägg ovan men med relevans för förståelsen av representativ demokrati lägger vi ju vår röst för en representant som vi hoppas företräder oss på bästa sätt men inte nödvändigtvis tycker likadant i allt. ”Det är svårt att arbeta som förtroendevald när många verkar tro att demokrati är att det ska bli som jag tycker” har någon sagt.
Men som du påpekar är det beroende på förtroende. Ett mer genomfört personvalssystem tror jag kan vara en väg framåt. Det har naturligtvis sina fällor och fel också det ( i Finland uttrycks det ungefär att när valet närmar sig får vi asfalt på byvägen), kan man dessutom rätts- och integritetsmässigt säkerställa former av interaktiva alternativ kanske vi kan nå ett större engagemang och en mer ”levande” representativ demokrati.