Hinner inte skriva nått idag.

Men, eftersom jag har antagit utmaningen #blogg100 måste jag. Jag tvingar mig själv eftersom jag inte vill känna mig misslyckad och vill ju inte svika löften. MEN, det är liksom inte måste. Jag vet att när jag klarat av utmaning så blir jag rätt nöjd. Jag kan leva med den positiva känslan varje dag sedan. Jag skiter egentligen i nu att det bär emot. Det är bara att göra eftersom jag antagit utmaningen.

Har just sett LHC vinna över HV71 i ännu en hysteriskt spännande match – 3-2 igen. Det har varit en sån där dag där favorittröjan är på nästan vid frukost. Och sedan avslutas dagen med en seger. Det är inte så kul att vara HV-supporter nu och inte heller HV-spelare. Men vet ni vad, blir slutsatsen att sluta heja, sluta spela? Nej, man tar nya tag. Det finns alltid en ny säsong, en ny serie, en ny match, en ny period, ett nytt byte. Detta driver unga som ”gamla” (t ex Karalahti, 40 år eller Magnus Johansson 42 år, som båda är bättre än nånsin). Och om någon påstår nu att det bara är en lek etc så kan jag tala om att det ÄR blodigt allvar. Det ÄR blodigt allvar även på div 6-nivå eller t o m på en vanlig träning mellan gubbar i innebandy en onsdagkväll kl 21.

Men, så tänker jag återigen på skolan. Och drar en djup suck. Det är bara nått man SKA göra. Ingen utmaning, ingen belöning, ingen inre drivkraft utan bara yttre push. Om skolan vore en idrottsförening skulle den inte ha en enda utövare. Nu överdrev jag lite, men ändå.

Tron på skolan är orimlig utan ständigt lärande. I dess form idag anser jag att den är den mest ignorerande mänskliga katastrofen nånsin. Ja, för 10-15% av de elever jag brukar diskutera i synnerhet och överlag lyckas man endast hjälpligt att inspirera, väcka intresse, skapa egen drivkraft etc hos de andra. Hårda ord, ja. Det är strukturen, strategin och formen jag alltid vill åt. Som tur är finns det lärare idag som kan kompensera. Som tur är. Men hur är det imorgon? Om 20 år?

Lärande  är det viktigaste i hela livet, lärande varje dag, varje timme, varje minut. Och när man försökt och gjort fel finns det alltid ett nytt försök, en ny timme, en ny dag, ett nytt jobb, ett nytt projekt, en ny idé. Och en ny blogg då om man antagit en utmaning.

Kategorier:blogg100

Etiketter:#Blogg100, sport