Nivåer istället för betyg, tack.

Det ska blir ett kort inlägg detta, men jag läste Ingela Netz utmärkta blogg och blev tvungen att förmedla nedan tanke. 

IMG_0848

Om nu ingen vill ha betyg och de inte gör någon nytta speciellt för dem som behöver mest hjälp, vad är det då politikerna vill med det hela? Jag tycker inte de ska lägga sig i HUR skolan utför sitt uppdrag. Men uppenbarligen finns det ett syfte som inte bara handlar om att fiska röster.

Jag tror man vill mäta skolorna istället för eleverna egentligen. Så om betygen var anonyma skulle politikerna vara nöjda för då får de en siffra att skola A är bra på det mesta, skola B är kassa på matte, skola C är totalkatastrof i svenska etc. Och sedan skulle man med hot och stöd kunna sätta in tidiga resurser (hur då kan man undra när det inte finns varken pengar eller personal att tillgå men det är en annan fråga).

Med detta skulle dock lärarna fortfarande lägga ner tid på att göra bedömningar enligt obegripliga matriser jämt och ständigt, vara administratörer mm. Eleverna skulle visserligen slippa fokuset på betyget och sedan ägna sig åt lärande istället men återigen då, hur kan man mäta skolor istället? Lärartäthet, antal rapporter om kränkningar, nationella prov…? Jag vet inte. Eller vet jag, jag har en del idéer.

Jag kanske är ute på hal is nu men varför inte jobba med nivåer istället? Som i spel t ex. Man ska klara en bana och man ska ha löst ett antal uppgifter som visar på att man kan och behärskar ”banan” tillräckligt bra. Ungefär som på universiteten då – där verkar det funka. Ja, förutom det där med tvånget då – det verkar vara en helig ko. Men i alla fall, du går en kurs i att lära dig läsa och skriva. Varje nivå måste ”tentas av” innan du får gå vidare. På så vis kan du ligga på åk 8 i matte, åk 7 i svenska, åk 9 i musik, åk 6 i slöjd. Man väljer själv sin ”bana” efter intresse och sina kurser givetvis med olika behörighetsnivåer. Du får inte börja på åk 9 i matte förrän du klarat åk 4 i NO. Eller vad det nu kan vara. Proven görs nationellt (helst via IKT, då) och hela tiden kan politiker och andra kontroll- och styrfanatiker se hur det går i realtid.

Det har säkert provats 1974 eller nått, men ändå. NU är det 2014 och vi har helt nya förutsättningar. Jag är nyfiken på tankar kring det hela, problem och fallgropar, aspekter runt omkring och fördelar mot det befintliga systemet där elever får E och F på prov efter prov utan att nånsin kunna komma ikapp samtidigt som en del är fullständigt uttråkade.

Vad tycker ni?

Ja, vi kan ju anta att vi ändra skollagen lite och så, utan problem.



Kategorier:debatt, Samhällsutveckling, skolan, Skolan och lärande, svensk politik

1 reply

  1. Christer!
    1. Helt rätt tänkt med nivåer. Ddessutom skulle vi komma runt ordet ”betyg” som precis som ”katederundervisning” har blivit något folk skyfflar runt med fastän INNEHÅLLET kan vara i det närmaste vadsomhelst. Ett aber är förstås att i vårt betygssystem så ska såattsäga olika slags kunskaper manifesteras på olika (betygs)nivåer, men va fasen det borde väl gå att lösa.

    2. Så långt som till att mäta skolorna som sådana tror jag inte i allafall rikspolitiker tänk, på kommunal nivå kan det nog vara så emellertid på vissa ställen.

    3. ”Matriser” är ännu en av dessa tulipanarosor som ska tänkas lösa alla problem av allt från förståelse till rättvisa – och då blir det naturligtvis pannkaka. LIVET är för höge farao ingen matris!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: