Jo, det här med jakt. Svensk jakt. Och jägare. Vikingar. Ett folk som behöver natur och upplevelser och äventyr liksom.

Blir ju glad när någon lyckas fånga en liknelse ett perspektiv så att man förstår hur det ligger till. Som denna:

Jag blir ju glad när denna metafor funkar, men hur är det i verkligheten? Jakt i sig tycker jag är rätt uselt. Jag publicerar gärna bilder på nygifta som just fällt deras första elefant och taggar dem med #idiots. Men gillar å andra sidan har- och rävjakt på Ölands Alvaret. Borde hänga med någon gång kanske.
Men se där, här har vi ett bås för den tappre jägaren:

Tyvärr handlar jakt numera om administration också. Man får en kölapp på när man får skjuta älgen. Det hela är planerat från första minut till sista. Tyvärr. Och folk gillar det. De har blivit tränade i skolan att sitta still och vänta på något spännande. Den enda skillnaden är att de under jakt gör det frivilligt och att det faktiskt kan bli spännande. Fast under säkra former då i bås och allt. Med filt och kudde och en kopp kaffe.

Ja, jösses. Hur ska vi nånsin kunna jaga efter en bättre välfärd igen. Hur ska vi nånsin klara av att skapa en ny skola? Hur skulle vi kunna bli mer jägare och mindre lantbrukare av en jord som inte levererar?

Kategorier:skolan, Skolan och lärande

Etiketter:#skolvision